Sudda, sudda, sudda ut din sura min. Munnen den ska skratta och va glad….

Denna klämkäcka barnvisa fick en annan dimension för mig, när jag suttit ner och lyssnat på ”Sektpodden” 20191205.

Läkaren och psykoterapeuten Rigmor berättar hur ett barns ”invaliderande omgivning” kan orsaka en ”emotionell dysreglerad problematik” hos en människa.

En vuxen som ”lullar” med barnet; ”men ramlade du! Gjorde det ont? Ska jag blåsa?” hjälper barnet att sätta ord på känslan och bekräftar den. Att få ett förstående bemötande betyder inte att alla handlingssätt är okay, men det ger barnet bekantskap och tillit till sitt eget känsloliv, oavsett om det är glädje, ilska, sorg, trötthet…….

Att tvingas förneka sin egen känsla ger isolering, svårigheter att sortera i sina egna känslor och kan skapa osäkerhet i sin identitet.

Visst hörs det på en gång att det är allvarligt att köra tig i ett barn som gråter? Rigmor sa i podden; ”räkna med att varje litet barn kan bli en blivande författare, det hjälper oss att behandla varje barn med rätt respekt och min pappa brukade säga ”småpojkar, hundvalpar och småsår ska man har respekt för”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.