Vad skulle du göra om……?

När jag var ung, direkt efter min förskollärarutbildning, fick jag kyrklig anställning. I en frikyrka. Pingstförsamling. ”Evangelist” var min yrkestitel. Ärligt talat var jag inte bekväm med den titeln. En evangelist tänker jag mig mer extrovert, mer karismatisk, mer ”brinnande” för sin sak och för människor (-na ”bakom masken”). Min roll var nog mer ett mellanting mellan barn- ungdomsledare, omvårdnadspersonal och aktiv i gudstjänstservice. Typ.

Det rörde sig en hel del barn och unga i kyrkan och dess verksamhet. En av dem var en kille i yngre tonåren. En trumspelande Staffan. Glad och med kompisar omkring sig.

En gång var Staffan med mig, då vi kom in ett hem med andra ungdomar. Jag minns inte exakt vad det var, men jag minns att jag reagerade med avståndstagande för vad en av grabbarna just då sysslade med. Kanske var det musikstilen som jag inte tyckte var riktigt acceptabel.

Spontant drog Staffan fram en stol och uttryckte intresse och så var småsnacket i gång. Jag såg på dem, och jag tänkte ”Jag har något att lära mig!”.

Att verkligen SE en annan människa, är så vinnande, på alla sätt!

Nu, nästan 40 år senare har jag läst Staffans bok. Och jag tänker. ”Jag har något att lära mig.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.