Sockersött samhälle

Jag rensar tidningskorgen och hittar tidningar som jag vill, men inte haft tid eller ro, att läsa. I sommargrönskan och solskenet slår jag mig ner med intressanta tidningsartiklar. Först tar jag itu med LCHFmagasinet.

LCHF står för Low Carb High Fat. (Vilket betyder att äta så man sänker kolhydratintaget och höjer fettintaget – till rimlig nivå.)

Det är inte lätt för omgivningen, att förhålla sig till någon som ”gör kovändning”. För inte så många år sedan sa jag, när jag började viktväktarna, att ”det är det enda jag tror på” (i viktkontroll!). Jag gick ner 14 kg på relativt kort tid. Sedan vände jag och började gå upp igen.

Det var då min man började prata om LCHF för sin hälsas skull. Jag hade precis fyllt frysen med kolhydratrika bakverk. Jag knorrade! Men…..upptäckte…..att min oroliga mage blev så lugn, som jag inte kunde minnas att den varit förut. Samtidigt drabbades jag av medvetandet att om jag under den fettsnåla eran, ätit motsvarande mängd mättande mat, som jag sedan tog till i och med den kolhydratsnåla tidens inträde, så skulle jag snabbt gått upp mina 14 kg med råge. Men det har inte skett.

Jag går inte in i Ketogen kost, för jag fuskar lite med stärkelserik mat som t.ex. morötter och en del potatis när jag äter med barnen i förskolan. En tunnbrödsrulle eller en hårdbrödmacka kan jag falla till föga för och jag kan ta aningen för mycket fruktos och laktos, men jag känner mig väldigt säker på, att utan det, skulle jag inte gått upp de 6 kilona heller. Numera är min syn på viktväktarna, mer att tvinga kroppen, att avstå sådant som kroppen egentligen behöver.

I viktväktarna pratade vi om att när vi hade hållt bra koll på våra ”points” då kunde vi ”någon gång unna oss…”. Det där att ”unna sig” – på något sätt så är det så självskrivet att det ska vara något sockersött. Ofta ligger det också något socialt umgänge i det. Men om jag faller till föga, nu för tiden, och ”unnar mig” t.ex en bakelse, så blir jag med ganska stor säkerhet besviken. Det är inte så gott som jag minns att jag tyckte det var förr. Det söta, har förlorat något av sin attraktionskraft. Och varför skulle jag försöka få det tillbaka?

När gjorde det raffinerade sockret sitt inträde i västvärlden? Nordiska museet har haft en utställning som förklarar att för 150 år sedan hade de flesta inte smakat socker i vårt land, men sedan kom det, först som medecin, sedan som lyxartikel. Sockret fick betydelse för umgängesliv och belöning till snälla barn. Svärmor sa att när sockret kom, presenterades det som ”nyttigt”. Det marknadsfördes som det billigaste näringsämnet, en basvara för alla hushåll.

Det är inte helt lätt med förändrat synsätt, men med perspektiv skäms jag att vi skänkte socker till afrikanska medarbetare. Förr försökte jag lära barn att inte slicka i sig smöret på mackan utan ta rejäla tuggor. Nu skulle jag hellre vilja uppmuntra smörslickandet. ….och att man kanske inte behöver äta upp pastan / riset / potatisen. (Här går somliga i taket!!! ”För livsmedelsverket säger…..”)

När min lilla baby låg i sin säng på nätterna och kliade eksem, frågade jag på BVC efter rekommendationer, vilka livsmedel som jag skulle avstå, i sökandet vad som kunde ge eksem. Hörde jag svaret rätt? Sa verkligen BVCsköterskan, försynt, att ”vi får inte ge ut sådana rekommendationer…”? Fortsättningen kommer jag inte ihåg ordagrant, men det handlade om företag som vill sälja sina produkter och som kan begära skadestånd, typ. (!!!!!) (Kan livsmedelsverket styras av något……..????)

LCHFrörelsen tangerar bevisföringen att Ketogen kost även minskar mängden diabetes, cancer, stroke, alzheimers……..

Jag läser intresserat vidare.

(Mer läsning finns; https://www.dietdoctor.com/se/)

P.S. Mina personliga kolestrolvärden var okey även efter en tids LCHFätande och blodtrycket var vid senaste mätningen ”utmärkt” mot tangerande farozon som det varit förut.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.