Storsjöutsikt

Jag har övergått från att måla gul husvägg, till att försöka måla utsikten från mitt tonårsfönster. På beställning.

Utsikten är storslagen. Så stor, att den är svår att fånga in.

Minns en besökande vän, som upplevde det stora tomma öppna, som skrämmande. Jag tyckte det var tjusande. När jag senare hade flyttat, kommenterade folk mitt nya boende ”Åh, bor du där det är så fantastisk utsikt!?” Jag tittade ut och kände mig begränsad. Vad är att se ”bort till Hamre”, när man haft milsvida utsikter för sina ögon? (I dag kan jag förstå det bättre!)

Men att återskapa Storsjöutsikten med pensel och färg, var inte lätt. Först är det åker. Ganska stor åker. Sedan är det lång strand. Så är det några km vatten. Utöarna. Milen, och lite mer, vatten igen. Horisonten. Och himmel.

Motivet är på bredden. Inte på höjden. Hur återskapar man det på en tavla som ska hänga på en fyrkantig vägg?

Jag har försökt att med skonsam hand förändra proportionerna lite. Men då har det inte kännts autentiskt. Efter fyra tavlor har jag gett mig. Undrar vilken, som i en omröstning, skulle rankas som bäst?

(Den ”lilla”, nr 3, är den mest verklighetstrogna.)

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.