”Var noga med hur ni lyssnar”

Jag snubblade över, och reagerade på, förmaningen ”Var därför noga med hur ni lyssnar”. En förmaning som skär genom vår tid med sin höga volym, ständiga bakgrundsljud och oavbrutliga mediabrus.

Jag har i familjen drivit uppfattning att rörliga bilder inte hör hemma i kök och inte i sovrum. (Det berättar jag, där jag sitter med datorn i knä, i min säng. Min grundtanke är intakt.) Det är så lätt att samtalet distraheras och tanken flyger i väg när en bildskärm pockar på uppmärksamhet. Vad har ett litet barn, en familjemedlem ”som alltid finns där”, en åldrande förälder vars tanke börjar gå trögt, att sätta upp mot den ständiga strömmen av ljud och bilder som webbvärlden förmedlar? Ändå är vi alla så beroende av att få uppmärksamhet och bli lyssnade på. Inte minst den som söker sin identitet och försöker förstå vilket värde man har i sitt sammanhang.

Att vara noga med hur vi lyssnar!?

Det kan också betyda att vara noga med vad vi lyssnar på. En del kan vara kittlande att höra. Men kanske vi inte mår så bra av det. Kan vi då välja bort det? Kan vi göra aktiva val i det våra öron serveras? Vi är så van vid bakgrundsljud, att det blir en märklig känsla, när elströmmen försvinner, och vi märker, vilken mängd av ljud som omgett oss. Det kan kännas både tomt och befriande. När, var, hur, kan vi göra aktiva val av vad vi inte lyssnar på? Detta för att göra ett aktivt val, vad vi väljer att lyssna på, att höra och ta in.

Lycklig den människa som så blir lyssnad på. Och lycklig den som kan välja att, åtminstone ibland, lyssna så.

Jag tror faktiskt att det är så.

det var Jesus som förmanade ”Var därför noga med hur ni lyssnar.” och det citeras i Bibelns Lukas evangelium, kapitel 8 och vers 18. Han sa det i samband med berättelsen om mannen som gick ut för att så. ”När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på ax_smallberghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *