Category Archives: 2020

Bara på andra sidan åsen

Vägen slingrar sig fram längs med vattendragen. Byarna följer samma dalgång. Våren genljuder av ljud och liv bara på andra sidan åsen.

Över 50 svanar, 4 tranor och cirka 130 gäss var samlade på långfredagskvällen.

Att ta med kameran, gå de få 100 metrarna, se och lyssna till fågel och djurliv, är för mig en avkoppling, en spännande och njutbar stund.

Mellan åsen och vattendraget har jag mitt vardagsliv; vårt hem och gård, grannar, busshållplatsen, livsmedelsbutiken med kaffe och grill, postutlämning, apoteksvaror, biblioteksböcker, och min arbetsplats; förskola (och skola). Vi ser och hör hur de stora fåglarna passerar strax över våra huvuden på sin väg mellan åkrar och sjö.

Från förskolans gård kan vi också se ner mot vattnet där fåglarna samlas medan isen drar sig tillbaka allt mer.

Under Corona-tider är vi ett land i oro och förtvivlan. Men även om jag inte kunde resa och träffa familj och vänner under påsken, så har jag det absolut inte sämst här i världen.

Mina tankar går till de som försöker överleva i ett trångt flyktingläger, de som inte har vatten att tvätta sina händer i, de som trots att smittan löper amok på gatorna, ändå i förtvivlan måste ut för att söka mat till sina barn.

Inte i mitt namn

För några veckor sedan skrev jag på uppropet Inte i mitt namn.

För mig var det vidrigt att Åkesson i SD, och svenska folkets, namn, varit vid grekiska gränsen och delat ut flygblad med rubriken ”No money. No jobs. No homes” för att hindra förtvivlade människor att tänka på Sverige som en tillflyktsort. Rent vämjeligt upplever jag det! (Vem, Åkesson, tänker du ska ta hand om dig när du blir gammal och sjuk? Det är där jag ser många av dessa omhändertagande, men tydligen föraktade, invandrare.)

Som kristen, ger uppropets rubrik, mig också en association till kristendomens grundbud, att inte missbruka Guds namn. Om jag känner mig så personligt sårad av Åkessons tilltag, hur ska inte Gud då känna sig sårad när någon ”I Guds namn” brukar förtryck eller våld mot en annan människa? Sådant sker. Men sådant ska inte få ske!

Åh andra sidan, har människor lättvindigt tillskrivit gudarnas namn allt för många av världens konflikter, utan att egentligen ha kunskap om den saken. ”Det är religionens fel” kan slungas mot fredsarbetande troende (i olika kategorier) och de blir stumma inför ett anklagande som för dem känns verklighetsfrämmande. På sidan säkerhetspolitik.se hittar jag en visserligen 10 år gammal men ändå belysande artikel kring detta ämne. https://www.sakerhetspolitik.se/Hot-och-risker/Konflikter/Religion-och-konflikter/

Vad styr klädval?

Jag har lyssnat på hela serien av Sektpodden och funnit det intressant att förstå mer om hur vi människor kan påverka varandra, få och ta makt, handla i över- eller underläge.

En sak som förskräckte är hur medlemmarna i sekten inte var fria i förhållande till varandra utan t.o.m. styrdes i sitt klädval. Det känns fruktansvärt att människor kan hamna i sådan beroendeställning till varandra.

Vi vill vara fria människor, eller hur?!

Jag sitter på en buss och lyssnar till podden. Byter till tåg i Uppsala. Det är snålblåst. Nyfallen snö. Och riktigt vinterkallt.

Plötsligt ser jag alla dessa bara anklar.

Vem har hittat på och bestämt att det ska vara bara anklar?????? Varför, bara lyder så många??????? ”Det är vansinne!!!” tänker jag från min plats, ”…men de tror säkert att de har gjort ett bra val!”

(Det finns varningar som talar om riskerna med bara anklar i vinterkylan.)

Fast så är det! Klädkoder finns överallt. Vi människor vill ju socialisera oss och visa grupptillhörighet.

(När vi bodde i ett av världens fattigaste länder, och jag tyckte att människorna ägde typ ingenting, förutom sitt tygskynke, fick jag lära mig, att jag virade om mig, mitt tyg, på fel sätt. Även där, fanns ett mode, vad som just då var det rätta sättet att klä sig.)

Vad styr mina val? Är jag medveten om det? Eller lyder jag blint, en tanke, som egentligen är ganska absurd?

Sudda, sudda, sudda ut din sura min. Munnen den ska skratta och va glad….

Denna klämkäcka barnvisa fick en annan dimension för mig, när jag suttit ner och lyssnat på ”Sektpodden” 20191205.

Läkaren och psykoterapeuten Rigmor berättar hur ett barns ”invaliderande omgivning” kan orsaka en ”emotionell dysreglerad problematik” hos en människa.

En vuxen som ”lullar” med barnet; ”men ramlade du! Gjorde det ont? Ska jag blåsa?” hjälper barnet att sätta ord på känslan och bekräftar den. Att få ett förstående bemötande betyder inte att alla handlingssätt är okay, men det ger barnet bekantskap och tillit till sitt eget känsloliv, oavsett om det är glädje, ilska, sorg, trötthet…….

Att tvingas förneka sin egen känsla ger isolering, svårigheter att sortera i sina egna känslor och kan skapa osäkerhet i sin identitet.

Visst hörs det på en gång att det är allvarligt att köra tig i ett barn som gråter? Rigmor sa i podden; ”räkna med att varje litet barn kan bli en blivande författare, det hjälper oss att behandla varje barn med rätt respekt och min pappa brukade säga ”småpojkar, hundvalpar och småsår ska man har respekt för”.

Lila

Jag bytte till lila köksgardiner och upptäckte att min vitlila orkidé passade utmärkt i sammanhanget.
Men tydligen hade den andra tankar än att visa mig sitt lila ansikte.

Hjärtedagen

Så här till Alla-hjärtans-dag 2020, blev jag påmind om en teckning som jag målade och hade uppsatt i mitt barndomsrum.

Text hämtat från Bibelns ordspråksbok. Kapitel 4. Vers 3.

Babord och styrbord

Här om dagen kom jag och mannen att diskutera babord och styrbord.

– Babord, tänkte jag, är höger åra.

– Styrbord, är höger! säger mannen.

– Nä, babord är höger, svarar jag och känner efter hur jag bromsade med höger åra – och rodde med den andra – för att underlätta för pappa att vittja näten.

– Styrbord, är höger, deklarerar mannen igen.

– Sitter du och håller styråren? frågar jag lite förundrat och tänker på när vi var ute och ”lek-rodde” och någon som satt i aktern – med ansiktet i färdriktningen, till skillnad mot den som rodde – satte ner en åra och hjälpte till att hålla båtens kurs.

– Nä, jag håller båtmotorn! säger mannen och fattar i fantasin ett stadigt grepp om motorhandtaget. Vad är en styråra?

– Men om du har båtmotor, då hör du ju inte naturen!

Åter igen, ett bevis, hur vi behöver sätta oss in i varandras utgångslägen, när vi ger oss in i olika diskussioner.

Rör inte min kompis

Jag tänker att det är hög tid att vi återupplivar 80-talets vittgående kampanj ”Rör inte min kompis”.

Vi behöver lyfta Martin Luther Kings träffande formulering att ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”, och stärka massans mod att visa solidaritet och medkänsla.

Hur god och rättvis man än vill vara så är inte lätt att finna sig i en situation då man blir brutalt överraskad och förvånad av någons utbrott av hot, hat, ilska, främlingsfientlighet, rasistiska tankar och mobbtendenser.

Jag tänker att det är lättare om vi pratar med varandra och förbereder oss. Om vi är många, om hela massan av goda människor, vet, någonstans i ryggmärgen, hur vi ska agera, och vet att vi har varandra. Då kanske vi reser oss upp, fler och fler, och bara står där, i tyst försvar, för den som blir attackerad av någon av dessa som spottar ut sitt hat.

Jag tänker att det är att ta udden ur hatet, att låta det goda segra.