Category Archives: 2018

För att hjälpa

En torsdag, i augusti, för 29 år sedan, sprang doktor Denis Mukwege över sjukhusområdet så att läkarrocken fladdrade i vinddraget. Det var för min skull han sprang. Jag hade svimmat inne på förlossningssalen.

Sedan dess har det flutit mycket vatten under broarna.

Jag lever ett tryggt svenskt liv. Jag är omgiven av modern teknik och har blivit farmor.

Denis har tvingats varva sitt trogna arbete på det afrikanska sjukhuset med flykt från krig, hot och mordförsök. Det är inte alla som ser med beundran på att han och hans läkarteam lappat ihop mer än 50.000 barn och kvinnor som – direkt eller indirekt – blivit offer för politiska oroligheter och vinstintressen i brytning av mineraler till världens digitalisering. I sin vägran att bli tyst har han gett röst åt en fattig och lidande befolkning. För sin uthållighet och sitt mod, har han fått motta ett antal mycket fina priser. I år blir det Nobels fredspris. Men den högsta vinsten han skulle kunna få, är trygghet och rättvisa till en kongolesiska befolkningen.

Vad kan då vi göra? Jag tänker att det bästa är om vi tillsammans tar vår konsumentmakt, skaffar oss kunskap och är med och begär att de som är födda och bor i det område där utvinning sker, de som arbetar i gruvorna, och deras samhällen, ska få leva i fred och trygghet, att de ska ha drägliga livsvillkor, vederhäftiga arbetsredskap, skyddsutrustning och få en lön som de kan försörja sig och sina familjer med, samt att den övervägande vinsten ska hamna befolkningen till goda och inte gå till krigsherrar, någon diktator som stoppar i egen ficka eller multinationella företag.

Det är i detta intresse jag lämnat in två medborgarförslag till min egen kommun i vårt rika Sverige.

Läs Denis Mukweges egna ord på https://www.panzifoundation.org/media/#editorial

(Recent news October 5, 2018)

Den befriande handlingen – att kunna göra något åt saken

Det svåraste, är att stå maktlös. Då är det bättre ”att kavla upp armarna och sätta händerna i sorgen”.

Jag har skrivit om svåra och tunga saker som i inläggen Saras dagbok och Vart tog miljöhälsan vägen, men det positiva är, att vi faktiskt kan göra något. Inte bara KAN göra något, det är viktigt att vi gör något och det är befriande att få gå till handling. Tillsammans blir vi kraft.

Sist jag köpte ett datorbatteri, gjorde jag det ”via nätet” – m.a.o. ingen personlig kontakt, men på köpet fanns det möjlighet att besvara en enkät om hur jag uppfattade servicen. Där kunde jag skriva om min önskan att få garantier på att den elektronik jag köper inte innehåller konfliktmineraler. Det låter lite med några svaga ord, men om många av oss kommenterar det, så heter det konsumentkraft.

Man kan tänka på hur man handlar; Fairtrade, Fairphone osv.

I ETCs bok Hoppet finns många ”Vad kan du göra?”-tankar; Cykla, Plastbanta, Köp Solel, Klimatkompensera, Starta en lokal studiecirkel, påverka politiker, Vänta inte på grannen, Odla. Köp biokol och gräv ner det.

”Hjälp dig nu att hjälpa. Använd din makt! Och låt inte ordet vara bortkastat.” (Citat Johan Ehrenberg i boken Hoppet.)

 

 

 

 

 

 

Saras dagbok

Vi såg filmen Saras dagbok i går kväll. En välgjord film, med fantastiska skådespelarinsatser. En film väl värd att se. Vi tog hem den på Netflix.

Eller….. Min man såg filmen Saras dagbok i går kväll. Jag såg en hel del. Men inte allt. Jag gick och borstade tänderna ibland. Eller tittade bort.

Filmen utspelar sig flera hundra mil från där vi nu lever och bor, men den utspelar sig på platser som vi inte är obekanta med. En del av det som sas i filmen, men som inte textades, kunde vi ändå förstå. För vi har varit där.

Det jag inte orkade se, det tvingas en del människor att försöka leva sitt liv mitt i. Och det värsta är, att jag inte kan svära mig fri från att vara en del av ”boven i dramat”. Det är komplext, men tillgången till modern teknik, har en mörk baksida.

Hur mycket tittar vi bort?

Vart tog miljö-hälsan vägen????

Vi har haft en extremvinter…. Och vi har haft en extremsommar….

Alla som inte håller för öronen och blundar samtidigt, ser att klimatändring är på gång och tänker att det är vår överdrivna konsumtion och miljöförstöring som drastiskt driver på det hela.

Men var tar denna viktiga fråga vägen i valdebatten?

Om våra miljö-förutsättningar krakelerar, hur ska vi då kunna tänka att vi ska leva i välfärd och trygghet?

I somras blev jag begeistrad, när vi gjorde ett besök i ETCs solpark i Katrineholm. Vilken dröm att ha ett växthus med solelsplattor, en lyktstolpe som drivs av solceller, och solceller på alla möjliga tak.

Jag önskar att ALLA, politiker, tjänstemän, vanligt folk, kan få ETCs lilla skrift Hoppet. Läsa den. Reflektera kring den.

Den är lättläst och innehåller bra och konkreta förslag vad vi kan göra för miljön.

 

 

 

 

 

 

 

Måste gnissla lite

Ibland kan viktiga ord segla förbi i luften. Jag uppsnappade några sådana ord för en tid sedan, och har sugit på dem som en karamell.

Jag kommer inte ihåg varifrån orden kom, vem jag citerar, eller om jag ens citerar alldeles rätt. Men innebörden fångade jag upp:

– En demokrati måste få gnissla och skava lite.

Demokrati betyder att alla – var och en – på lika villkor, har rätt att göra sin röst hörd. Var och en har rätt att bli lyssnad på, och har ansvar att lyssna till andra .

Men eftersom vi inte är lika, och tycker lika i alla frågor, så blir det lite gnissel och skav emellanåt. Det måste det få bli. Det är sunt och det tillhör. Om det inte, över tid, hörs någon disharmoni, är det nog dags att fundera över om något är fel. Om människor är tystade av någon anledning.

Det ska gnissla och skava lite, men inte för mycket, för ingen enda, får skapa oljud genom dominans, skrämsel, hot eller våld. För då går demokratin förlorad.

 

 

Jag blev riktigt upprörd, Jimmy!

Jag blev upprörd, Jimmy, riktigt upprörd, när du i DNs partiledarutfrågning, (Citerat i P1s Människor och tro) gjorde dig till talesman för vårt land som ett Kristet land. Det du sa, var – kan jag tänka – en rädsla för extrem islamism, men jag kan ändå undra vad som ger dig rättighet att uttala dig om det kristna perspektivet i sammanhanget.

Har du läst Bibeln, Jimmy? Har du t.ex. läst vad Moseböckerna säger om Invandraren? Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos.19) ”Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek,” (5 Mos.10)

Men det finns också en annan sida; Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång.” (Jeremia 29) Klart att redan boende i landet, förväntar sig detta av invandraren, i gengäld.

Jag är inte dummare än att jag ser problematiken av när patrialkal muslimsk världsuppfattning möter västerlandet, men jag blir riktigt rädd om Jimmy genom sin formulering vinner röster från naiva kristna väljare. Liknande har visst hänt förr, men jag tycker inte att jag ser någon ”frukt”, som ger honom rätt att uttrycka sig som om han utgår från ett kristet perspektiv.

Att lita på den formuleringen från Jimmy, kan vara som att tro att en liten sandbank mitt i rinnande vatten, ska vara bärkraftig. Hur bra det än ser ut innan, kan det visa sig vara mycket förädiskt. Så tänker jag.

 

 

 

Sommaren 2018…

Sommaren 2018 går mot sitt slutskede. Det har varit en tuff sommar. Och det har varit en fantastisk sommar.

Personligen har vi lagt många timmar i vårt bygge. En del tittar utanpå, och tror att huset blev klart och fint redan i fjol. Men det är bara det yttersta skalet som syns. Det är så många-många-många olika detaljer innan det är klart. Och nästan varje detalj, gör vi själva på den fritid vi skrapar ihop. Det är så skönt att vi nu har kommit så långt att det nu är isolerat.

Denna sommar har vi också fått två nya familjemedlemmar; en sonahustru och första barnbarnet. Vi har blivit farfar och farmor, och bygger ut vårt hus! 🙂 Vi är så rika.

Men det är också oro i luften. Den extremt snörika vintern och den extremt varma sommaren, vittnar om klimatförändringar som det inte går ta lätt på. Jag oroar mig också för hårdnat klimat när det gäller människovärde.

Jag tänker på det, och på hur jag ska rösta i valet, där jag fridfullt odlar min zucchini. Trots torkan och min sparsamma vattning, så har jag fått riktigt fin skörd. Jag minns hur jag läste, i stora boken om Kongo, hur någon uttryckte att de ”på den tiden…”- en godare tid – ”…kunde vi odla zucchini”.

Vi bor i Sverige! Men vad lovar oss att vi ska få ha det så bra? Jag tänker att det viktigaste frågorna i dag, det är vår natur och miljövård, samt att värna de  demokratiska principerna där varje människa – oavsett – har samma rätt att göra sin röst hörd, och ingen får skrämma, hota eller våldföra sig på någon annan eller någon annans egendom. Men som det fysiska husbygget kräver också demokratin, ett målmedvetet arbete, detalj för detalj.

 

 

 

 

 

Medborgarförslag om konfliktmineraler

Nu har jag till min kommun åter igen lämnat in ett medborgarförslag angående konfliktmineraler.

Det får gärna andra ta efter och göra lika dant.

Så här har jag skrivit;

Medborgarförslag

När jag läser Härnösands kommuns Klimat och energiplan för 2017-2020 känner jag mig glad och stolt att få vara en del av denna kommun.

Med anknytning till mitt förra medborgarförslag angående elektronik och konfliktmineraler (20141127), med anledning av Härnösands kommuns vision och mål om bl.a. solidariskt samhälle, med anledning av Amnestys rapport citerad i aktuellhallbarhet.se 20180301 (se länk nedan) samt med anledning av Panzisjukhusets (Kivuprovinsen, DRCongo) chefsläkare Denis Mukweges tal under Almedalsveckan 2018 (Atea Sustainability Forum) där han säger att det trots leverantörers garantier om produktion av rena mineraler (garantier för att utvinningen inte bidrar till konflikter eller brott mot mänskliga rättigheter) är verkligheten som sjukhuspersonalen möter ”värre än någonsin”, föreslår jag att……..

1/ Under punkt 4.5 i Klimat och energiplan för 2017-2020 inkluderas det hur Kommunkoncernen även vad det gäller konfliktmineraler och elektronik (datorer, Ipads, mobiltelefoner, El-bilar etc) genom kunskap och handling skapar förebilder och förutsättningar för sina anställda, sina medborgare, i skolorna och bland övriga aktörer i samhället, att få insyn i och kunna agera för en världshandel med rättvisa villkor även vad det gäller elektronik (inköp respektive leasing), m.a.o. tydliggöra hur kommunkoncernen är med och efterfrågar att de människor som gräver fram mineraler till kommunens elektronik, inte ska göra det under press av hot, våld eller extrem fattigdom.

2/ kommunen undersöker möjligheten att inhämta mer kunskap kring elektronik och dess utvinning av mineraler. T.ex. kan någon utses att kontakta och fråga t.ex. utrikesminister Margot Wallström (som själv besökt områden i DR Congo där stor del av mineralerna till elektroniken utvinns) vad kommunen mer kan göra, och/eller undersöka möjligheten om några från kommunen (tjänsteman + politiker), för att få mer förståelse och kunskap om situationen, själva kan resa till DR Congo och studera situationen och befolkningens levnadsförhållanden.

Ines Bylund  20180816

P.S; Jag är personligen en del i kommunens satsning att ge barnen i kommunens förskolor och skolor tillgång till digitala verktyg, men jag mår samtidigt dåligt av att veta att de har jämnåriga som under extrem fattigdom och i slavliknande förhållanden, kryper i trånga gruvgångar och med sina bara händer gräver för att utvinna mineralerna till denna digitala teknik.

Förklaring av ordet Konfliktmineral; Mineraler vars utvinning stödjer konflikter har kommit att benämnas ”konfliktmineraler”. Dessa mineraler utvinns till stor del i Kongo-Kinshasa och nio kringliggande länder, där pengar från utvinningen används av lokala krigsherrar och grupperingar för att finansiera pågående konflikter. Även själva utvinningen av mineralerna sker under fruktansvärda förhållanden med tvångsarbete, tvångsförflyttningar och brott mot mänskliga rättigheter som ständiga ingredienser.

Länk: https://www.aktuellhallbarhet.se/amnesty-okad-efterfragan-pa-elbilar-hotar-manskliga-rattigheter/

Se även; http://fambylund.se/ines/?p=3103

Fördomar

Jag trodde mig inte ha fördomar!

Och jag trodde inte att förkylningar existerade i Afrika!

Någonstans i mig, fanns en uppfattning att förkylningar hör till vinter, snö, is och kyla, och att vi håller oss inne i torra inomhusmiljöer.

Jag förstod inte ens att det var en fördom, utan jag trodde nog mest att det var fakta.

Att detta var en fördom som jag bar på, det förstod jag inte förrän jag bodde en längre tid under ekvatorns sol och regnperioder, och såg hur svåra förkylningar och lugninflammationer härjade våldsamt.

Det är för sådant, som jag tänker, att det är farligt, att bara umgås i grupper som tänker, fungerar och har samma förutsättningar som en själv.

Sockersött samhälle

Jag rensar tidningskorgen och hittar tidningar som jag vill, men inte haft tid eller ro, att läsa. I sommargrönskan och solskenet slår jag mig ner med intressanta tidningsartiklar. Först tar jag itu med LCHFmagasinet.

LCHF står för Low Carb High Fat. (Vilket betyder att äta så man sänker kolhydratintaget och höjer fettintaget – till rimlig nivå.)

Det är inte lätt för omgivningen, att förhålla sig till någon som ”gör kovändning”. För inte så många år sedan sa jag, när jag började viktväktarna, att ”det är det enda jag tror på” (i viktkontroll!). Jag gick ner 14 kg på relativt kort tid. Sedan vände jag och började gå upp igen.

Det var då min man började prata om LCHF för sin hälsas skull. Jag hade precis fyllt frysen med kolhydratrika bakverk. Jag knorrade! Men…..upptäckte…..att min oroliga mage blev så lugn, som jag inte kunde minnas att den varit förut. Samtidigt drabbades jag av medvetandet att om jag under den fettsnåla eran, ätit motsvarande mängd mättande mat, som jag sedan tog till i och med den kolhydratsnåla tidens inträde, så skulle jag snabbt gått upp mina 14 kg med råge. Men det har inte skett.

Jag går inte in i Ketogen kost, för jag fuskar lite med stärkelserik mat som t.ex. morötter och en del potatis när jag äter med barnen i förskolan. En tunnbrödsrulle eller en hårdbrödmacka kan jag falla till föga för och jag kan ta aningen för mycket fruktos och laktos, men jag känner mig väldigt säker på, att utan det, skulle jag inte gått upp de 6 kilona heller. Numera är min syn på viktväktarna, mer att tvinga kroppen, att avstå sådant som kroppen egentligen behöver.

I viktväktarna pratade vi om att när vi hade hållt bra koll på våra ”points” då kunde vi ”någon gång unna oss…”. Det där att ”unna sig” – på något sätt så är det så självskrivet att det ska vara något sockersött. Ofta ligger det också något socialt umgänge i det. Men om jag faller till föga, nu för tiden, och ”unnar mig” t.ex en bakelse, så blir jag med ganska stor säkerhet besviken. Det är inte så gott som jag minns att jag tyckte det var förr. Det söta, har förlorat något av sin attraktionskraft. Och varför skulle jag försöka få det tillbaka?

När gjorde det raffinerade sockret sitt inträde i västvärlden? Nordiska museet har haft en utställning som förklarar att för 150 år sedan hade de flesta inte smakat socker i vårt land, men sedan kom det, först som medecin, sedan som lyxartikel. Sockret fick betydelse för umgängesliv och belöning till snälla barn. Svärmor sa att när sockret kom, presenterades det som ”nyttigt”. Det marknadsfördes som det billigaste näringsämnet, en basvara för alla hushåll.

Det är inte helt lätt med förändrat synsätt, men med perspektiv skäms jag att vi skänkte socker till afrikanska medarbetare. Förr försökte jag lära barn att inte slicka i sig smöret på mackan utan ta rejäla tuggor. Nu skulle jag hellre vilja uppmuntra smörslickandet. ….och att man kanske inte behöver äta upp pastan / riset / potatisen. (Här går somliga i taket!!! ”För livsmedelsverket säger…..”)

När min lilla baby låg i sin säng på nätterna och kliade eksem, frågade jag på BVC efter rekommendationer, vilka livsmedel som jag skulle avstå, i sökandet vad som kunde ge eksem. Hörde jag svaret rätt? Sa verkligen BVCsköterskan, försynt, att ”vi får inte ge ut sådana rekommendationer…”? Fortsättningen kommer jag inte ihåg ordagrant, men det handlade om företag som vill sälja sina produkter och som kan begära skadestånd, typ. (!!!!!) (Kan livsmedelsverket styras av något……..????)

LCHFrörelsen tangerar bevisföringen att Ketogen kost även minskar mängden diabetes, cancer, stroke, alzheimers……..

Jag läser intresserat vidare.

(Mer läsning finns; https://www.dietdoctor.com/se/)

P.S. Mina personliga kolestrolvärden var okey även efter en tids LCHFätande och blodtrycket var vid senaste mätningen ”utmärkt” mot tangerande farozon som det varit förut.