Category Archives: Händelser

Mycket kvinnofientligt?

”Hur ser du på att nya testamentet är mycket kvinnofientligt?” Så lyder en fråga som har ställts i ett (flera?) förhör som Migrationsverket använt för att avgöra om en konvertering till kristen tro varit äkta och skäl för uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverkets ämbetsman hade lika gärna kunnat fråga ”Varför vill du få asyl i ett land där kvinnor inte var fullvärdiga medborgare och hade rösträtt förrän för hundra år sedan?”. Fast den senare frågan skulle ända vara lättare att besvara för den är byggd på fakta. Den första frågan är egentligen ett påstående som bygger på okunskap. Hur besvarar man okunskap?????

Bibelns nya testamente, är en skildring från en viss tid, i ett visst samhälle, med en viss kultur. Det var ett patriarkalt samhälle och det var männen som räknades. Rent konkret! Författarna skrev ner händelserna utifrån sin uppfattningsvärld, formad i det samhälle hen tillhörde. ”De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.” (citat) Men huvudpersonerna som skildras i nya testamentet gick emot detta synsätt, SÅG och LYFTE, både kvinnors och barns rättigheter och status på ett revolutionärt sätt och det bör vara elementär kunskap för någon som har i uppgift att avgöra en annan persons tillit till dessa texter.

Jesus möter den samariska kvinnan. Illustration hämtad från Free Bible images.

Jesus var man. Och Jesus var jude.

Judarna och Samarierna var ”brödra-folk”, men deras relation var inte god. De såg snarare ner på varandra och ville inte umgås eller äta tillsammans. Judarna gick omvägar för att slippa gå genom samariernas landområde. Men inte Jesus. Med sina lärljungar i släptåg, gick han rakt genom Samarien. Trött som han blev, i den brännheta solen, satte han sig att vila vid en djup brunn och lärljungarna bestämde sig för att gå in i stan för att försöka få tag på någon mat.

En brunn blir naturligt en samlingsplats. På morgnarna och eftermiddagarna, när solen inte står så het, sjuder det av liv runt brunnen. Det pratas, skvallras, skrattas och sjungs. Men mitt på dagen är det lugnt. Antagligen var det därför, hon kom just då, kvinnan som hade ställt till det för sig – eller hamnat i den eländiga situationen – och därför inte inneslöts i de andras vänskapliga gemenskap.

Säkert blev kvinnan mycket orolig av att se en man, en judisk man, sitta vid brunnen och betrakta henne. Kanske ser han ändå inte så hotande ut, där han sitter ner, och rent fysiskt ser upp till henne som står och fyller vatten i sin kruka. Det måste ha varit mycket förvånande och gränsöverträdande när han plötsligt börjar prata med henne och ber henne om att HON ska GE HONOM vatten. Hon uttrycker också sin förvåning. ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna”. Jesus bryr sig inte om det inlägget. Han ser en person. En människa som han vill föra ett samtal med. När lärljungarna kommer upplever de samma förvåning. Men helt klart hade samtalet varit betydelsefullt för henne. Hon som förut varit så skygg, lämnade vattenkrukan, och fick folk från stan att komma ut till brunnen med sina ord ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?”

Jag tycker att detta är en av dessa berättelser, som är allt annat än ”mycket kvinnofientliga”. (Berättelsen finns i Johannes evangelium kapitel 4)

Plast plast plast

Liksom den processade sockret presenterades som något nyttigt när det kom, så har plasten varit ett behändigt material att använda till många olika saker. Men vi drunknar i resultatet av vår egen bekvämlighet.

Någonstans måste vi börja, för att ge hållbar framtid till vår värld, och klart att vi är sökande i hur vi ska gå till väga.

En del har tyckt det är fånigt, men jag är glad att jag aldrig slutat med att tvätta och återanvända kökets plastpåsar och/eller har använt porslinsfat till lock i kylen i stället för plastfolie.

Nu är det dags för nästa steg. Hur kan jag plastbanta i duschen? Jag slutade med hårda tvålar för att det blev mer hygieniskt med flytande. Så tänkte jag då! Men nu går nog min sista duschtvålsflaska till plastinsamlingen, och så börjar mitt sökande av bra hårda tvålar. För förpackningens och förvaringens skull! För framtidens och havens skull!

Goodbye Duschtvålsflaska i plast


Välkommen tillbaka hård-tvål

Det kanske låter som, och är, små saker, men många tillsammans, kan vi göra skillnad. Jag är så tacksam och glad och vill ge en stor eloge till alla er här, i vår bygd, som tar med era egna påsar/väskor när ni handlar i vår livsmedelsbutik. Affärsägaren, sa här om dagen, att det är lika bra att plocka bort plastkassarna, för det är ingen som tar dem längre.

Visst är det fantastiskt!

Seger för vår natur!


Lägga på ”hyllan för ogjort”

På sätt och vis tog jag ändå utmaningen att lägga ut svart-vita-bilder. ”Men på mitt vis” (som Lotta på bråkmakargatan sa). Jag la bilderna mer i min blogg än på facebook och jag ville inte, varje dag, utmana någon annan, (Även om en vän, på facebook, hakat på av fri vilja och visat mig bilder med fin stämning) och jag kommenterar väldigt gärna.

Fast utmaningens sjunde dag missade jag, trots att jag hade förberett bilder i min dator. (Jag vilade på den sjunde dagen! Jag la mig i förkylning och feber! Det blev inte gjort!)

Dessa två hade jag på reserv i datorn;

Jag är så glad för min guldpalm som jag fick på min förra födelsedag och som tydligen trivs i detta hörn. Jag sprayar den ofta med vatten.
Jag är inte så mycket för prydnadssaker som står och samlar damm, men de här fågelfönstret är jag så tacksam för.

”Hyllan för o-gjort” är ett sådant där Tomas-Sjödin-uttryck som jag har tyckt varit bra och har sparat. Ibland, tänker jag, skulle vi må bättre av att lägga en del av det vi hade tänkt göra, men som inte blir gjort, på den där hyllan och känna oss lugn för att det får ligga där. Orört. Då kanske vi får mer energi för det som vi faktiskt behöver och/eller vill göra.

Det värsta med en hylla som är till för att lägga ifrån sig på, det är att någon gång, förr eller senare, måste någon ta itu med det som har samlats där. Även om jag slänger i soporna eller sopsorterar, måste någon, någon gång, ta itu med det. Våra liv är inte spårlösa.

Så då är frågan vad som hamnat på ”hyllan-o-gjort”. En list som aldrig blev uppsatt mellan två renoveringar, behöver egentligen inte innebära så stora konsekvenser om den inte orsakar gräl eller ekonomisk förlust vid försäljning. Barn som inte får del av vuxen-tid, kan få bära på en stora, tunga ”sopor” i sin uppväxt och som vuxna. Men att en svart-vit-bild inte blev visad på rätt dag. Det är ingenting. Absolut ingenting.

5 av 7

”Förskönande gratis-nöje” efter arbetsdagens slut.
(citat Tomas Sjödin)

Ta skydd!

(4e dagen av 7 med svarvita foton)

”Är den död?” sa mannen och visade på gråspetten som hängde alldeles stilla under min fröklädda blomkruka, ”…..och den andra fågeln i trädet?”

Verkligen, inte en millimeter rörde sig varken hackspetten eller Nötväckan. Stilla, stilla. Orörliga. i flera minuter. Alla andra småfåglar hade hastigt lämnat fågelmatningsträdet och i samma stund blev dessa två orörliga och som fastfrusna på sina platser.

Jag har upplevt det förr, hur ett livligt fågelliv, som på en given signal, tvärstannat och luften fyllts av spänd tystnad och stillhet. Plötsligt kom ett snabbt anfall från en hök. Stackars den småfågel som då var i rörelse i luften.

Antar att även denna gång, så hade ett larm gått ”Ta skydd! Fara hotar!” Jag undrar hur småfåglar av olika arter varnar varandra och/eller uppfattar varandras varningssignaler. Vi tittade, men missade den rovfågel som vi förstår måste ha varit i närheten.

Det är fascinerande hur naturen kan fånga upp hotande faror. T.ex. hörde jag att elefanter vandrade upp mot höjderna en stund innan tsunamin svepte in över kustområdet. Själv har jag sett hur en renhjord vandrat ner från fjällkammen, alldeles innan ett åskväder bröt ut.

Vi människor kan nog göra klokt i att notera och respektera naturens reaktioner.

3/7

Svart Vita Bilder

Fick utmaningen på facebook om ”Sju dagar, sju svartvita foton från mitt dagliga liv. Inga personer. Inga förklaringar”

Jag är väl inte ensam om att inte vara riktigt överens med kedjeliknande utmaningar. Men varför inte träna upp det nya utseendet på min blogg med lite svartvita bilder från min vardag.

”Inga personer” är helt okey. Det vill jag ändå vara försiktig med. Men att hålla helt tyst och inte säga något, det kan jag inte!

Våra berättelser kan vara en tjusning i sig själv.

Jul- och nyårshelgerna är över. De har varit underbara i år. Från det att den förste av våra barn kom hem, till dess att den siste for gick det över två veckor. I 16 dagar fick vi rå om minst någon av dem.

Nu har de åkt och deras stolar står tomma igen. Men eftervärmen sitter kvar.

Jag röjer bort julen och min man köpte mig en ny köksduk som jag gillar stort. Vi ska till att äta de sista bitarna av honungsmelonen som var en del av ”julklapps-upplevelsen”; Chokladfondue, som dottern gav till oss övriga.

De sista två åren har vi gett varandra en julaktivitet att göra tillsammans. Yngste sonen bjöd på en timme i en sporthall med badmingtonträning. Jag och mannen flyttade undan köksbordet, drog fram ett antal baljor och inbjöd till fotspa. Äldste sonen gav oss övriga en stimulerande upplevelse av vad Gamejam kan vara.

Vi har det så gott!

Ej enahanda

Vad man än kan säga, så inte är mina dagar enformiga eller variationslösa. Varken på jobbet, eller på fritiden.

På jobbet är jag i barngrupp. Över 20 barn är lika med 40 händer, 40 fötter och 100 viljor. Med andra ord är det inte händelselöst och monotont.

Efter arbetsdagen tar fritiden vid.

I dag hälsade jag först på en äldre person i vår by med en jultidning och en julhälsning från vår kyrka. Hemma igen sopsorterade jag, gjorde en spenatpaj till middag, handlade livsmedel och knyckte mig en liten tupplur. Sedan bytte jag om till snickarbyxor, tog skruvdragaren och skruvade takregel i vårt bygge.

Efter det blev det vanlig hushållssysslor; disk och tvätt, innan jag prioriterade tid för julplanering.

”När livet är som bäst …………då är det möda och fåfänglighet” säger Predikaren.

 

Jag tror, att den dag, man inte har förmåga för, eller står utanför, det brusande livet, då saknar man det.

Räkna per person

I somras när vi bilade genom Sverige, lyssnade vi samtidigt på Hans Roslings bok Hur jag lärde mig förstå världen. Ärligt talat, blev vi så inne i lyssnandet, att vi vid två tillfällen körde rejält fel och förlängde resan en del.

Vi fann lyssnandet mycket intressant. Inte minst för igenkänningsfaktorer som vi personligen kunde relatera till. (Bl.a. flyttade han med sin familj från Sverige för att under några år bo och arbeta i Mocambique, Vi i Kongo, med de kulturmöten och kulturkrockar som en sådan förflyttning måste innebära.)

En av hans berättelser som satte sig i mitt minne, var när han återgav ett sammanhang där representanter från många länder möttes kring klimatfrågan. Någon av västländernas representanter talade om sin egen utveckling och miljömedvetenhet med stora ord och pekade ut Indien och Kina som de stora syndarna. En av dessa länders representanter svarade med att återkoppla till den klimatpåverkan västvärldens utveckling hade påbörjat, sedan hade han fortsatt med att säga ”Vi förlåter er för ni visste inte bättre – men från och med nu, räknar vi per person”.

(Detta fritt citerat ur minnet, men jag kan rekommendera egen läsning av boken.)

Vanlig första-advent-lördag

Om någon undrar vad paret Bylund gjort en sådan här första-advent-lördag, så kan jag tala om att det inte varit något speciellt.

Bara vanliga hemma-sysslor.

Mannen har varit inne vid spisen och kokat buljong. Frun har hållit till ute på gården och tvättat av bilarna.

Bara som det ska vara!!!!