Category Archives: Händelser

Mitt förra medborgarförslag angående konfliktmineraler

Medborgarförslag

Med vetskapen om det hot, våld, förtryck, slavliknande förhållanden,
våldtagande och lemlästande, som råder i det område i Afrika (speciellt DR
Congo) där det mesta av tenn, tantal (coltan), wolfram och guld som
används i elektronisk utrustning utvinns, föreslår jag, för att sprida kunskap,
väcka opinion och sätta press på företag, att Härnösands kommun, vid varje
upphandling och inköp av elektroniska varor, ställer frågan huruvida
försäljaren vet att varan/varorna inte innehåller mineraler från
konfliktsituationer (s.k. konfliktmineraler). Ett frågande som ska fortsätta
även när leverantörer och producenter säger att det är omöjligt att hålla reda
på råvarans ursprung. Frågandets syfte är att väcka medvetenhet. Vår
tystnad bidrar till att övergreppen och grymheterna fortsätter och att
befolkningen inte får del av sitt eget lands rikedomar.

Jag föreslår också att all personal inom kommunens datorenhet, för att bli
bättre rustade att fråga efter s.k. rena mineraler (till motsats mot
konfliktmineraler), ska få en föreläsning omkring mineralernas ursprung.
Företagare som handlar med elektronisk utrustning bör också få en inbjudan
att delta.

Kommunen kan även via hemsida och facebooksida sprida information om
målsättningen att bara handla med rena mineraler.
USA och EU arbetar med lag mot konfliktmineraler. Kan kommunen göra
någon påtryckning så att denna lag inte nöjer sig med att råvaruproducenten
skriver på ett papper som bekräftar mineralens renhet, utan att även
kontinuerliga externa kontroller sker?

(För att få mer kunskap i ämnet går det bra att googla på Konfliktmineraler
och/eller se när Fredrik Skavlan, i sitt program intervjuar Dr Mukwege om
hans arbete på Panzisjukhuset i Bukavu.)

Ines Bylund Brunne 27 okt 2014

Medborgarförslag om konfliktmineraler

Nu har jag till min kommun åter igen lämnat in ett medborgarförslag angående konfliktmineraler.

Det får gärna andra ta efter och göra lika dant.

Så här har jag skrivit;

Medborgarförslag

När jag läser Härnösands kommuns Klimat och energiplan för 2017-2020 känner jag mig glad och stolt att få vara en del av denna kommun.

Med anknytning till mitt förra medborgarförslag angående elektronik och konfliktmineraler (20141127), med anledning av Härnösands kommuns vision och mål om bl.a. solidariskt samhälle, med anledning av Amnestys rapport citerad i aktuellhallbarhet.se 20180301 (se länk nedan) samt med anledning av Panzisjukhusets (Kivuprovinsen, DRCongo) chefsläkare Denis Mukweges tal under Almedalsveckan 2018 (Atea Sustainability Forum) där han säger att det trots leverantörers garantier om produktion av rena mineraler (garantier för att utvinningen inte bidrar till konflikter eller brott mot mänskliga rättigheter) är verkligheten som sjukhuspersonalen möter ”värre än någonsin”, föreslår jag att……..

1/ Under punkt 4.5 i Klimat och energiplan för 2017-2020 inkluderas det hur Kommunkoncernen även vad det gäller konfliktmineraler och elektronik (datorer, Ipads, mobiltelefoner, El-bilar etc) genom kunskap och handling skapar förebilder och förutsättningar för sina anställda, sina medborgare, i skolorna och bland övriga aktörer i samhället, att få insyn i och kunna agera för en världshandel med rättvisa villkor även vad det gäller elektronik (inköp respektive leasing), m.a.o. tydliggöra hur kommunkoncernen är med och efterfrågar att de människor som gräver fram mineraler till kommunens elektronik, inte ska göra det under press av hot, våld eller extrem fattigdom.

2/ kommunen undersöker möjligheten att inhämta mer kunskap kring elektronik och dess utvinning av mineraler. T.ex. kan någon utses att kontakta och fråga t.ex. utrikesminister Margot Wallström (som själv besökt områden i DR Congo där stor del av mineralerna till elektroniken utvinns) vad kommunen mer kan göra, och/eller undersöka möjligheten om några från kommunen (tjänsteman + politiker), för att få mer förståelse och kunskap om situationen, själva kan resa till DR Congo och studera situationen och befolkningens levnadsförhållanden.

Ines Bylund  20180816

P.S; Jag är personligen en del i kommunens satsning att ge barnen i kommunens förskolor och skolor tillgång till digitala verktyg, men jag mår samtidigt dåligt av att veta att de har jämnåriga som under extrem fattigdom och i slavliknande förhållanden, kryper i trånga gruvgångar och med sina bara händer gräver för att utvinna mineralerna till denna digitala teknik.

Förklaring av ordet Konfliktmineral; Mineraler vars utvinning stödjer konflikter har kommit att benämnas ”konfliktmineraler”. Dessa mineraler utvinns till stor del i Kongo-Kinshasa och nio kringliggande länder, där pengar från utvinningen används av lokala krigsherrar och grupperingar för att finansiera pågående konflikter. Även själva utvinningen av mineralerna sker under fruktansvärda förhållanden med tvångsarbete, tvångsförflyttningar och brott mot mänskliga rättigheter som ständiga ingredienser.

Länk: https://www.aktuellhallbarhet.se/amnesty-okad-efterfragan-pa-elbilar-hotar-manskliga-rattigheter/

Se även; http://fambylund.se/ines/?p=3103

Leda någonstans

Ibland samlar man på sig citat som man inte kommer ihåg var de kommer ifrån. Ett sådant citat som jag fångat upp och antecknat ner lyder ”Allt som man vill att det ska leda någonstans, kräver ett medvetet jobb”.

Tankeställare!

Det kan nog hända oss bekväma människor, att vi får för oss att något som vi vill eller längtar efter, bara ska ramla ner i vår väg, fixat och färdigt, gratis, och välfungerande.

Det sker mycket, mycket sällan!  –  Snarare är det tvärt om!

Vill jag ha diskbänken ren – då får jag lov att diska. Vill jag lära mig något nytt – då får jag lov att målmedvetet träna. Vill jag få bättre fysik – då får jag lov att röra på mig. Vill jag resa – då får jag lov att planera. Vill jag sticka en kofta – då får jag lov att lägga tid på det. Vill jag ha en bra relation med en vän – då får jag lov att umgås med vederbörande. Inte ens familjemedlemmar, finns egentligen där gratis – ibland kan det verka som vi tror det – utan de behöver vår omtanke och konkreta närvaro. T.o.m. om man vill vinna på lotteri, så måste man i regel vara ganska uthållig i inköp av lotter.

Den senaste veckan har jag lagt ett antal timmar på att bit för bit rensa, vända, sortera ut rotsystem och gödsla mitt trädgårdsland. Det har varit ett tungt och svettigt jobb. Och vad vinner jag på det? Nu för tiden har råd att köpa mina grönsaker.

Men det är ganska tillfredställande att få odla åtminstone en liten del av sin egen mat. Dessutom mår jag faktiskt bra av att tvinga mig att ta i och jobba med kroppen. Därför har jag målmedvetet arbetat mig vidare. För allt som man har ett mål för och en tanke med, det får man lov att arbeta för.

 

 

Vi tänkte gömma honom

Under nittiotalets tidigare hälft, hade vi en stilig man boende hemma hos oss. Jag minns inte om det var några veckor eller om det bara blev dagar. För en omhuldad svensk, var hans berättelse svår att förstå. Han hade sett det någon annan tyckte att han inte borde få se. När han ville göra sitt för att bringa rättvisa, blev han grymt fängslad. Han fick hjälp ut ur fängelset, på det enda möjliga sättet. I en kista. Som om han vore död. På olika vägar lyckades han ta sig till Sverige. Immigrationsverket tänkte skicka tillbaka honom. Med flyg till hemlandets huvudstad.

Nu var det så att vi hade en viss förankring till massakern, som skedde ett par år tidigare, och som han hade blivit vittne till. Vi bodde några år i DRCongo (Då hette det Zaire) och mötte ungdomarna som plötsligt kom hem från universitetet mitt i terminen. Det pratades inte så öppet (av rädsla att bli angivna av grannar?) men vi hann ändå uppsnappa tacksamheten över att fortfarande vara vid liv. Trots mörkret. Trots skjutandet.

Vår man hade varit lärare vid universitetet. Bland studenterna hade det börjat uttryckas misstro mot landets politik. Den här kvällen var läraren på väg till sitt universitet, då plötsligt hela området mörklades. Elektriciteten stängdes av! Gömd bakom buskar, blev han vittne till hur män, organiserat och systematiskt, gick in och sköt ner ungdomar.

Misstanken uppstår att makten, var de råa aktörerna. Hur skulle det bli att skicka vittnet tillbaka till just den maktens passkontroller?

Hans själs vånda var påtaglig. Vi funderade på var vi tryggast skulle kunna låta honom leva som gömd. Men han stod inte ut. Han flydde vidare. Vi har inte haft kontakt sedan dess.

I förskolan där jag jobbar, (”dagis” vill en del envisas att kalla det) tränar vi demokrati. Jag använder verkligen ordet ”demokrati” inför barnen. Det är ett vackert ord. Genom röstning får barnen välja bok till sagostunden. Det är populärt och alla har sin röst. Även jag, som vuxen, har en röst, varken större eller mindre, än barnens. Ibland pratar barnen ihop sig. Då kan det bli att fem barn röstar på boken om Kaninen. Om då det sjätte barnet lägger sin röst på en Alfonsbok, så vet vi alla att Kaninen vinner i demokratins anda, men jag brukar vara noga att berömma det barn, som har mod, att rösta efter egen vilja. Det känns viktigt att barnen ska förstå hela denna process, inklusive värdet av rösten från den som har ett alternativt förslag.

I en intervju med Sydsvenskan föreslår Jimmy Åkesson att det ska straffbeläggas att gömma personer som inte har tillstånd att befinna sig i Sverige, och att det ska vara en plikt att polisanmäla om man misstänker att grannen gör det.

Menar du Jimmy att barnet som har ett alternativt förslag, ska tystas och straffas? (I vad menar du att barnen ska skolas?) Menar du att det inte har någon betydelse för gruppen, att en person har mod att stå för ett annat sätt att tänka? Skulle vi ha fängslats, för att vi såg denne lärares själs vånda och ansåg att vårt land inte hade tillförlitlig kunskap om vilken fara han var utsatt för? Skulle våra grannar och närstående tvingas anmäla oss?

Vad gör misstänksamheten med grannsämja och demokrati?

 

Storsjön Runt

Det finns engagerade människor och människor som är engagerade plus plus. Kanske är det ett fritt val. Kanske är det något som har drabbat vederbörande utan att egentligen lämna något val.

När jag var ung, sprang Urban Widholm, först i Sverige och sedan runt om i världen, för att engagera för människovärde och solidaritet.

Det har gått ett antal år sedan dess, men nu har engagemanget drabbat igen. Denna gång för flyktingar, framför allt ensamkommande barn, som Urban upplever behöver ett bättre stöd och mottagande än vad vi som samhälle ger i dag. Därför springer Urban igen. Denna gång, varv på varv runt Storsjön i Jämtland.

Under april-maj-juni 2018 låter jag inkomsten från en del av mina tavlor samt 50 kr/sålt häfte gå till Urbans insamling. Beställ via min hemsida www.inesbylund.se eller via meddelande här på min blogg.

Frysta äpplen

Förra året läste jag tipset att på hösten samla och frysa in rönnbär att sedan  använda i vinterns fågelmatning. Den här säsongen testade jag det. Men hos oss, omgiven av kvarhängande frukter bl.a. i nyponhäcken, har inte vinterfåglarna varit så intresserade av rönnbärspåsen.

När jag frös in rönnbären i höstas, frös jag också in några äpplen i tanken att de är absolut ekologiska, NU kom äpplena kom de till användning.

 

 

 

 

Koltrasten har kommit till ännu snödjupa Ångermanland.

Utställningen fortsätter

Nu har jag haft utställning tillsammans med mina vänner. Det är en fantastisk förmån att få vara med. Det har varit så roligt. (Jag är trött också.)

 

Men min utställning och försäljning av tavlor, häftet Solglimtar och vykort fortsätter på min hemsida www.inesbylund.se.

Städa växthuset?

Hittade en anteckning som jag gjorde i höstas. Av någon anledning så blev inte växthuset städat före vintersäsongen. Jag antecknade ett kommihåg att i stället städa det nu i mars inför årets odling.

Hur ska det gå till?????

 

Gunghästen

Gunghästen var så stor att den inte var helt lätt att bära för lågstadieflickan som kom med den. En vacker gunghäst! Klädd i brun sammet och med mjuk vällande man. Jag häpnade. Jag frågade hennes föräldrar och de menade att hon fick bestämma själv.

Det var 80tal och kyrkan som jag jobbade i, hade Fredagssamlingar med gruppaktiviteter för barn i bygden. Inspirerad av församlingens missionär ledde jag en ”U-grupp”. I liten skala gjorde vi olika saker för att skapa engagemang för människor i fattiga länder.  Vi rev ”bandage”. Vi gjorde ”Matte-kort” till skolor. Vi samlade pantburkar och gjorde ”Dagsverk” för att samla och skänka pengar. Och så kom vi på iden att skänka leksaker.

Först visste jag inte hur jag skulle hantera gunghästen och de andra leksakerna, men genom svensk Pingstmission fick vi löfte om att de skulle få följa en container till Afrika.

Hela sitt liv gav lärarutbildade Majken Bergman, från Timrå, till mission i östra Kongo. Hennes brev och berättelser väckte engagemang hos unga människor som fick ta del av dem. En del av dessa ungdomar tog chansen att få göra en insats som volontärer. I was falling in love, med en av dem.

Det var en intensiv tid när han kom hem till Sverige. Jag arbetade i kyrkan. Vi sällskapade. Vi gifte oss. Vi satte bo. Tillsammans var vi värdpar på ett annat bröllop. Sedan skulle vi koppla av, och bara får vara nygifta i vårt eget hem utan att behöva tänka på så mycket annat. Söndag och måndag gick. På tisdagen kom brevet som fick igång tankarna på högvarv igen. Det innehöll en förfrågan från ett svenskstartat sjukhus i bergen i södra Kivuprovinsen i Kongo, om min unge man skulle kunna tänka sig att leda sjukhusets serviceteam medan det allt mer nationaliseras.

Så kom det sig en dag, att vinterfödda jag, vid ekvatorns närhet, bar in mina resvärskor, i ett hus som de närmaste åren skulle bli mitt hem. Den första arbetsordern vi fick, var att åka till provinshuvudstaden och hämta sjukhusmatrial från Sverige, som nyss anlänt i en conteiner.

Jag stog och tittade på när plomberingen bröts och dörrarna till den fullpackade conteinern öppnades. Mitt fram, högst upp, låg en säck jag kände igen. Det var några leksaker, från en grupp barn i Ångermanland. Bl.a. en gunghäst i brun mjuk sammet.

Så snart vi fick tillfälle, besökte vi ett barnhem i grannlandet Burundi. Barnen skrek och grät när de såg vår konstiga vita hud. Men nyfiken kom så småningom en liten kille fram och smekte gunghästen som vi hade med som gåva till barnhemmet och som stod på det nakna cementgolvet. Efter en stund fick han hjälp att sitta upp och försynt började han gunga.

När vi efter två år kom hem till Sverige, åkte vi till flickan i Viksjö, och visade VHSfilmen på en liten mörkhyad pojke vars leende växer i styrka.

Tema; Människovärde

Blev taggad på Facebook i går. Det var en tacksamhetsgest för engagemang i det som vi i kallar ”Fredax på Filla”. 🙂

I sina stadgar har vår kyrka formuleringen ”Dess ändamål ska också vara att bedriva ungdomsverksamhet och att arbeta för  fostran och vård av barn och ungdom.” Jag kan ju inte säga att det är helt lätt att avsluta arbetsveckan i barngrupp, med att vara ”fritidsledare”, men det känns meningsfullt när kapellet på landet fylls av människor, ljud och rörelse. Typ 80-talet människor räknade vi med i fredags, varav kanske en tredjedel var vuxna. Kvällen innehåller storsamling, aktivitetsgrupper och avslutande fikastund.

Storsamlingen är livlig med en lokal fylld av barn, sång, dans, framträdanden, tävling, insamlande av pengar till ett fadderbarn och en berättelse eller tanke ur Bibeln. Ibland står jag för berättandet. Ofta hämtar jag Bibeln från ”altarbordet” och läser innantill eller reciterar ett sammanhang. Jag blir ofta fascinerad trots mängden barn, veckans tidpunkt och den livliga dansen alldeles innan, hur pass stilla det kan bli i lokalen under berättelsen.

Den här gången var ämnet människovärde. Jag läste

Gör inte skillnad på människor. Tänk om det hos er kommer in någon med guldsmycken och fina kläder och samtidigt en fattig person i smutsiga kläder. Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger ”Här är en bra plats till dig” men till den fattige ”Ställ dig där borta”, då gör ni skillnad på folk och fäller orätta domar.”

Jag tänker att det inte är lätt att växa upp och att vilja vara som ”de andra”. Att vilja ”platsa in”. Det känns som en viktig ”fostran” att tydligt få säga, att det finns ett absolut värde i att bara vara Människa. Oavsett kön. Oavsett ålder. Oavsett tillgångar. Oavsett förmågor.

Det blev mäktigt att stå där framme och höra barn och vuxenröster, tillsammans, läsa en annan bibeltext;

”Du vävde ihop mig, i min mammas mage. Jag tackar dig för att jag är gjord så fantastiskt underbar.”

Vi läste det en gång till.

Sedan var det också många röster med i den avslutande bönen.

”Tack Jesus, för att jag är så otroligt värdefull i dina ögon. Hjälp mig att även se värdet hos andra människor.”

Bönen behövs. Vi är alla bara människor som ibland inte orkar med oss själva,  och det går ut över dem vi älskar allra mest. Kan tanken om alla människors lika värde synas genom vardagens stress och press, förbi tillsägelsen om att inte störa och när vi möter tiggaren vid Ica Maxi?

De mänskliga rättigheterna, barnkonventionen, varje människas värde. Det är så viktigt. Det måste ständigt lyftas, delas, undervisas, aktualiseras.