Category Archives: Händelser

För att hjälpa

En torsdag, i augusti, för 29 år sedan, sprang doktor Denis Mukwege över sjukhusområdet så att läkarrocken fladdrade i vinddraget. Det var för min skull han sprang. Jag hade svimmat inne på förlossningssalen.

Sedan dess har det flutit mycket vatten under broarna.

Jag lever ett tryggt svenskt liv. Jag är omgiven av modern teknik och har blivit farmor.

Denis har tvingats varva sitt trogna arbete på det afrikanska sjukhuset med flykt från krig, hot och mordförsök. Det är inte alla som ser med beundran på att han och hans läkarteam lappat ihop mer än 50.000 barn och kvinnor som – direkt eller indirekt – blivit offer för politiska oroligheter och vinstintressen i brytning av mineraler till världens digitalisering. I sin vägran att bli tyst har han gett röst åt en fattig och lidande befolkning. För sin uthållighet och sitt mod, har han fått motta ett antal mycket fina priser. I år blir det Nobels fredspris. Men den högsta vinsten han skulle kunna få, är trygghet och rättvisa till en kongolesiska befolkningen.

Vad kan då vi göra? Jag tänker att det bästa är om vi tillsammans tar vår konsumentmakt, skaffar oss kunskap och är med och begär att de som är födda och bor i det område där utvinning sker, de som arbetar i gruvorna, och deras samhällen, ska få leva i fred och trygghet, att de ska ha drägliga livsvillkor, vederhäftiga arbetsredskap, skyddsutrustning och få en lön som de kan försörja sig och sina familjer med, samt att den övervägande vinsten ska hamna befolkningen till goda och inte gå till krigsherrar, någon diktator som stoppar i egen ficka eller multinationella företag.

Det är i detta intresse jag lämnat in två medborgarförslag till min egen kommun i vårt rika Sverige.

Läs Denis Mukweges egna ord på https://www.panzifoundation.org/media/#editorial

(Recent news October 5, 2018)

Saras dagbok

Vi såg filmen Saras dagbok i går kväll. En välgjord film, med fantastiska skådespelarinsatser. En film väl värd att se. Vi tog hem den på Netflix.

Eller….. Min man såg filmen Saras dagbok i går kväll. Jag såg en hel del. Men inte allt. Jag gick och borstade tänderna ibland. Eller tittade bort.

Filmen utspelar sig flera hundra mil från där vi nu lever och bor, men den utspelar sig på platser som vi inte är obekanta med. En del av det som sas i filmen, men som inte textades, kunde vi ändå förstå. För vi har varit där.

Det jag inte orkade se, det tvingas en del människor att försöka leva sitt liv mitt i. Och det värsta är, att jag inte kan svära mig fri från att vara en del av ”boven i dramat”. Det är komplext, men tillgången till modern teknik, har en mörk baksida.

Hur mycket tittar vi bort?

Vart tog miljö-hälsan vägen????

Vi har haft en extremvinter…. Och vi har haft en extremsommar….

Alla som inte håller för öronen och blundar samtidigt, ser att klimatändring är på gång och tänker att det är vår överdrivna konsumtion och miljöförstöring som drastiskt driver på det hela.

Men var tar denna viktiga fråga vägen i valdebatten?

Om våra miljö-förutsättningar krakelerar, hur ska vi då kunna tänka att vi ska leva i välfärd och trygghet?

I somras blev jag begeistrad, när vi gjorde ett besök i ETCs solpark i Katrineholm. Vilken dröm att ha ett växthus med solelsplattor, en lyktstolpe som drivs av solceller, och solceller på alla möjliga tak.

Jag önskar att ALLA, politiker, tjänstemän, vanligt folk, kan få ETCs lilla skrift Hoppet. Läsa den. Reflektera kring den.

Den är lättläst och innehåller bra och konkreta förslag vad vi kan göra för miljön.

 

 

 

 

 

 

 

Mitt förra medborgarförslag angående konfliktmineraler

Medborgarförslag

Med vetskapen om det hot, våld, förtryck, slavliknande förhållanden,
våldtagande och lemlästande, som råder i det område i Afrika (speciellt DR
Congo) där det mesta av tenn, tantal (coltan), wolfram och guld som
används i elektronisk utrustning utvinns, föreslår jag, för att sprida kunskap,
väcka opinion och sätta press på företag, att Härnösands kommun, vid varje
upphandling och inköp av elektroniska varor, ställer frågan huruvida
försäljaren vet att varan/varorna inte innehåller mineraler från
konfliktsituationer (s.k. konfliktmineraler). Ett frågande som ska fortsätta
även när leverantörer och producenter säger att det är omöjligt att hålla reda
på råvarans ursprung. Frågandets syfte är att väcka medvetenhet. Vår
tystnad bidrar till att övergreppen och grymheterna fortsätter och att
befolkningen inte får del av sitt eget lands rikedomar.

Jag föreslår också att all personal inom kommunens datorenhet, för att bli
bättre rustade att fråga efter s.k. rena mineraler (till motsats mot
konfliktmineraler), ska få en föreläsning omkring mineralernas ursprung.
Företagare som handlar med elektronisk utrustning bör också få en inbjudan
att delta.

Kommunen kan även via hemsida och facebooksida sprida information om
målsättningen att bara handla med rena mineraler.
USA och EU arbetar med lag mot konfliktmineraler. Kan kommunen göra
någon påtryckning så att denna lag inte nöjer sig med att råvaruproducenten
skriver på ett papper som bekräftar mineralens renhet, utan att även
kontinuerliga externa kontroller sker?

(För att få mer kunskap i ämnet går det bra att googla på Konfliktmineraler
och/eller se när Fredrik Skavlan, i sitt program intervjuar Dr Mukwege om
hans arbete på Panzisjukhuset i Bukavu.)

Ines Bylund Brunne 27 okt 2014

Medborgarförslag om konfliktmineraler

Nu har jag till min kommun åter igen lämnat in ett medborgarförslag angående konfliktmineraler.

Det får gärna andra ta efter och göra lika dant.

Så här har jag skrivit;

Medborgarförslag

När jag läser Härnösands kommuns Klimat och energiplan för 2017-2020 känner jag mig glad och stolt att få vara en del av denna kommun.

Med anknytning till mitt förra medborgarförslag angående elektronik och konfliktmineraler (20141127), med anledning av Härnösands kommuns vision och mål om bl.a. solidariskt samhälle, med anledning av Amnestys rapport citerad i aktuellhallbarhet.se 20180301 (se länk nedan) samt med anledning av Panzisjukhusets (Kivuprovinsen, DRCongo) chefsläkare Denis Mukweges tal under Almedalsveckan 2018 (Atea Sustainability Forum) där han säger att det trots leverantörers garantier om produktion av rena mineraler (garantier för att utvinningen inte bidrar till konflikter eller brott mot mänskliga rättigheter) är verkligheten som sjukhuspersonalen möter ”värre än någonsin”, föreslår jag att……..

1/ Under punkt 4.5 i Klimat och energiplan för 2017-2020 inkluderas det hur Kommunkoncernen även vad det gäller konfliktmineraler och elektronik (datorer, Ipads, mobiltelefoner, El-bilar etc) genom kunskap och handling skapar förebilder och förutsättningar för sina anställda, sina medborgare, i skolorna och bland övriga aktörer i samhället, att få insyn i och kunna agera för en världshandel med rättvisa villkor även vad det gäller elektronik (inköp respektive leasing), m.a.o. tydliggöra hur kommunkoncernen är med och efterfrågar att de människor som gräver fram mineraler till kommunens elektronik, inte ska göra det under press av hot, våld eller extrem fattigdom.

2/ kommunen undersöker möjligheten att inhämta mer kunskap kring elektronik och dess utvinning av mineraler. T.ex. kan någon utses att kontakta och fråga t.ex. utrikesminister Margot Wallström (som själv besökt områden i DR Congo där stor del av mineralerna till elektroniken utvinns) vad kommunen mer kan göra, och/eller undersöka möjligheten om några från kommunen (tjänsteman + politiker), för att få mer förståelse och kunskap om situationen, själva kan resa till DR Congo och studera situationen och befolkningens levnadsförhållanden.

Ines Bylund  20180816

P.S; Jag är personligen en del i kommunens satsning att ge barnen i kommunens förskolor och skolor tillgång till digitala verktyg, men jag mår samtidigt dåligt av att veta att de har jämnåriga som under extrem fattigdom och i slavliknande förhållanden, kryper i trånga gruvgångar och med sina bara händer gräver för att utvinna mineralerna till denna digitala teknik.

Förklaring av ordet Konfliktmineral; Mineraler vars utvinning stödjer konflikter har kommit att benämnas ”konfliktmineraler”. Dessa mineraler utvinns till stor del i Kongo-Kinshasa och nio kringliggande länder, där pengar från utvinningen används av lokala krigsherrar och grupperingar för att finansiera pågående konflikter. Även själva utvinningen av mineralerna sker under fruktansvärda förhållanden med tvångsarbete, tvångsförflyttningar och brott mot mänskliga rättigheter som ständiga ingredienser.

Länk: https://www.aktuellhallbarhet.se/amnesty-okad-efterfragan-pa-elbilar-hotar-manskliga-rattigheter/

Se även; http://fambylund.se/ines/?p=3103

Leda någonstans

Ibland samlar man på sig citat som man inte kommer ihåg var de kommer ifrån. Ett sådant citat som jag fångat upp och antecknat ner lyder ”Allt som man vill att det ska leda någonstans, kräver ett medvetet jobb”.

Tankeställare!

Det kan nog hända oss bekväma människor, att vi får för oss att något som vi vill eller längtar efter, bara ska ramla ner i vår väg, fixat och färdigt, gratis, och välfungerande.

Det sker mycket, mycket sällan!  –  Snarare är det tvärt om!

Vill jag ha diskbänken ren – då får jag lov att diska. Vill jag lära mig något nytt – då får jag lov att målmedvetet träna. Vill jag få bättre fysik – då får jag lov att röra på mig. Vill jag resa – då får jag lov att planera. Vill jag sticka en kofta – då får jag lov att lägga tid på det. Vill jag ha en bra relation med en vän – då får jag lov att umgås med vederbörande. Inte ens familjemedlemmar, finns egentligen där gratis – ibland kan det verka som vi tror det – utan de behöver vår omtanke och konkreta närvaro. T.o.m. om man vill vinna på lotteri, så måste man i regel vara ganska uthållig i inköp av lotter.

Den senaste veckan har jag lagt ett antal timmar på att bit för bit rensa, vända, sortera ut rotsystem och gödsla mitt trädgårdsland. Det har varit ett tungt och svettigt jobb. Och vad vinner jag på det? Nu för tiden har råd att köpa mina grönsaker.

Men det är ganska tillfredställande att få odla åtminstone en liten del av sin egen mat. Dessutom mår jag faktiskt bra av att tvinga mig att ta i och jobba med kroppen. Därför har jag målmedvetet arbetat mig vidare. För allt som man har ett mål för och en tanke med, det får man lov att arbeta för.

 

 

Vi tänkte gömma honom

Under nittiotalets tidigare hälft, hade vi en stilig man boende hemma hos oss. Jag minns inte om det var några veckor eller om det bara blev dagar. För en omhuldad svensk, var hans berättelse svår att förstå. Han hade sett det någon annan tyckte att han inte borde få se. När han ville göra sitt för att bringa rättvisa, blev han grymt fängslad. Han fick hjälp ut ur fängelset, på det enda möjliga sättet. I en kista. Som om han vore död. På olika vägar lyckades han ta sig till Sverige. Immigrationsverket tänkte skicka tillbaka honom. Med flyg till hemlandets huvudstad.

Nu var det så att vi hade en viss förankring till massakern, som skedde ett par år tidigare, och som han hade blivit vittne till. Vi bodde några år i DRCongo (Då hette det Zaire) och mötte ungdomarna som plötsligt kom hem från universitetet mitt i terminen. Det pratades inte så öppet (av rädsla att bli angivna av grannar?) men vi hann ändå uppsnappa tacksamheten över att fortfarande vara vid liv. Trots mörkret. Trots skjutandet.

Vår man hade varit lärare vid universitetet. Bland studenterna hade det börjat uttryckas misstro mot landets politik. Den här kvällen var läraren på väg till sitt universitet, då plötsligt hela området mörklades. Elektriciteten stängdes av! Gömd bakom buskar, blev han vittne till hur män, organiserat och systematiskt, gick in och sköt ner ungdomar.

Misstanken uppstår att makten, var de råa aktörerna. Hur skulle det bli att skicka vittnet tillbaka till just den maktens passkontroller?

Hans själs vånda var påtaglig. Vi funderade på var vi tryggast skulle kunna låta honom leva som gömd. Men han stod inte ut. Han flydde vidare. Vi har inte haft kontakt sedan dess.

I förskolan där jag jobbar, (”dagis” vill en del envisas att kalla det) tränar vi demokrati. Jag använder verkligen ordet ”demokrati” inför barnen. Det är ett vackert ord. Genom röstning får barnen välja bok till sagostunden. Det är populärt och alla har sin röst. Även jag, som vuxen, har en röst, varken större eller mindre, än barnens. Ibland pratar barnen ihop sig. Då kan det bli att fem barn röstar på boken om Kaninen. Om då det sjätte barnet lägger sin röst på en Alfonsbok, så vet vi alla att Kaninen vinner i demokratins anda, men jag brukar vara noga att berömma det barn, som har mod, att rösta efter egen vilja. Det känns viktigt att barnen ska förstå hela denna process, inklusive värdet av rösten från den som har ett alternativt förslag.

I en intervju med Sydsvenskan föreslår Jimmy Åkesson att det ska straffbeläggas att gömma personer som inte har tillstånd att befinna sig i Sverige, och att det ska vara en plikt att polisanmäla om man misstänker att grannen gör det.

Menar du Jimmy att barnet som har ett alternativt förslag, ska tystas och straffas? (I vad menar du att barnen ska skolas?) Menar du att det inte har någon betydelse för gruppen, att en person har mod att stå för ett annat sätt att tänka? Skulle vi ha fängslats, för att vi såg denne lärares själs vånda och ansåg att vårt land inte hade tillförlitlig kunskap om vilken fara han var utsatt för? Skulle våra grannar och närstående tvingas anmäla oss?

Vad gör misstänksamheten med grannsämja och demokrati?

 

Storsjön Runt

Det finns engagerade människor och människor som är engagerade plus plus. Kanske är det ett fritt val. Kanske är det något som har drabbat vederbörande utan att egentligen lämna något val.

När jag var ung, sprang Urban Widholm, först i Sverige och sedan runt om i världen, för att engagera för människovärde och solidaritet.

Det har gått ett antal år sedan dess, men nu har engagemanget drabbat igen. Denna gång för flyktingar, framför allt ensamkommande barn, som Urban upplever behöver ett bättre stöd och mottagande än vad vi som samhälle ger i dag. Därför springer Urban igen. Denna gång, varv på varv runt Storsjön i Jämtland.

Under april-maj-juni 2018 låter jag inkomsten från en del av mina tavlor samt 50 kr/sålt häfte gå till Urbans insamling. Beställ via min hemsida www.inesbylund.se eller via meddelande här på min blogg.

Frysta äpplen

Förra året läste jag tipset att på hösten samla och frysa in rönnbär att sedan  använda i vinterns fågelmatning. Den här säsongen testade jag det. Men hos oss, omgiven av kvarhängande frukter bl.a. i nyponhäcken, har inte vinterfåglarna varit så intresserade av rönnbärspåsen.

När jag frös in rönnbären i höstas, frös jag också in några äpplen i tanken att de är absolut ekologiska, NU kom äpplena kom de till användning.

 

 

 

 

Koltrasten har kommit till ännu snödjupa Ångermanland.

Utställningen fortsätter

Nu har jag haft utställning tillsammans med mina vänner. Det är en fantastisk förmån att få vara med. Det har varit så roligt. (Jag är trött också.)

 

Men min utställning och försäljning av tavlor, häftet Solglimtar och vykort fortsätter på min hemsida www.inesbylund.se.