Category Archives: Maten vi äter

2014 ändrade vi vår kost till att bli allt mindre fettreducerad till att bli allt mer kolhydratreducerad. Det hade varit, det är, och det kommer säkert att fortsätta vara en process.

Delikatessen Zucchiniblomman

Hösten närmar sig, men än producerar det i trädgårdslandet. Jag tänker att det är en tidsfråga hur länge Zucchinin klarar av att överleva, så nu unnar vi oss att plocka och smörsteka zucchiniblommorna. De gyllengula blommorna är verkligen en delikatess. I dag fick blommorna sällskap med brynt grönkål och currystuvad tonfisk, på tallriken.

Mellan middag och kvällsmörker försöker vi slutföra de sista detajerna på ytterklädnaden av vårt hus utbyggnad. Det är tillfredställande med varje detalj som blir klar. Vi hoppas på att alldeles snart kunna klara oss utan ställningen runt huset.

Nya områden i sensommartid

Tänk att det alltid finns mer att lära och upptäcka.

Jag vill ibland kombinera LCHF med vegetariskt och hittade Halluomiburgare med ostbröd, grönsaker och guacamole-inspirerad sås.

Vad det gäller huset, är det just nu finliret att klä in fönster och sätta knutbrädor.

Till sist, plockade jag in en sensommarbukett.

 

 

Måndagkväll – skördetid

Korta är stunderna nu. Kort mellan arbetsdag och solnedgång. Kort tupplur.

Men mannen satte igång med att sätta fönsterbleck och foder (som jag målade det sista på innan jag gick till jobbet i morse.) och jag belamrade diskbänken med både saftkokning och förvällning av grönkål samt morötter för infrysning. Typiskt mig att sätta igång lite väl mycket samtidigt. Jag blir lite för trött. Det märkte jag när jag skulle stoppa in allt i frysen. Men nu ska jag sova gott efter dagens skördearbete.

Zucchini

Jag lästa David van Reybroucks 633 sidor väldfyllda bok; Kongo en historia.
”Kongos välsignelse har blivit deras förbannelse” har någon sagt.
Det är ett land som är otroligt rikt på mineraler. Mineraler, som har bivit till glädje och utveckling för oss i den ”rika världen”. Vad landets egna fattiga befolkning har fått är mest svett, blod och tårar.
När vi arbetade i Kongo i början på 90-talet berättades det, angående pengainflationen, att befolkningen förr kunde äta tre mål mat om dagen men sedan hade de bara råd till två mål mat om dagen för att en tid senare bara kunna unna sig ett mål om dagen.
Vår ”boys” äldsta barn var märkt för livet av undernäring och svält.

Någonstans i boken nämns om en tid då det fanns möjlighet att odla och äta den goda frukten Zucchini.

Det är bara några år sedan Zucchinin gjorde entre i mitt liv.

När jag provade, blev jag överraskad hur bra Zucchini kunde växa i mitt lilla trädgårdsland i södra norrland. I år har jag planterat 15-talet zucchiniplantor och i går tog jag hand om en del mogen Zucchini. Den största var 40 cm lång och vägde 1,5 kg. Förutom att vi steker den och äter den råriven i sallader, gjorde jag igår en zucchinigratäng. 8 kg Zucchini rårev jag och frös in. Vad vi förstår så kommer det att gå bra att frysa den och, i vinter, ta upp den för att smörsteka, koka eller gratinera.

 

Vilken rikedom vi har.

Hörde på nyheterna om nya oroligheter i Kongo.

Den viktiga frukosten

Jag kan dela upp mitt liv i olika frukostperioder.

Barndomens frukost åts när föräldrarna redan gjort ett rejält arbetspass i ladugården. Dubbelfrukost. Uppstekt potatis och sill eller rester från gårdagens middag samt havregrynsgröt på vintern och ”Tjockmjölk”, egensatt syrakultur, på sommaren.

När jag flyttade hemifrån tyckte jag att det var gott med filmjök som jag med olika frukter och bär garnerade som om det vore tårta. Gärna med den söta Start-müslin till.

Under åren i Afrika gjorde vi gröt på Ngano (Vetegryn), med Nido mjölkpulver-mjölk till. Serverad tillsammans med papai eller banan.

Tiden som 5-personersfamilj med olika smaker och viljor, gjorde att vi åt olika frukostar; mannagrynsgröt, olika filer, mjölkchoklad och macka.

Efter det kom min vilktväktarperiod. Då kom jag fram till att rågflingegröt tog minst points i anspråk i förhållande till den mättnad den gav.

Och nu, är det LCHF som gäller. (Low Carb High Fat) En spännande tankevända. Så nu går jag ut till mitt trädgårdsland och plockar broccoli. Både blomma och blad. Det bryner jag i riktigt smör. Jag kryddar med nässelpulver från nässlor som jag torkat och malt, Spiriulina alger, gurkmeja, salt och peppar. Det får puttra tillsammans med en klick creme fraiche och eventuellt tar jag Quornfärs till. Det äter jag tillsammans med ett kokt ägg, en klick majonäs och ”sallad” som t.ex. isbergssallad, gurka och tomat från växthuset, maskrosblad, vitklöver och violer. (Har läst att många växterna på tomten, har en tarmnyttig bakterieflora som gått förlorad i det vi köper inom livsmedelsindustrin.)

Ibland händer det att jag varierar och tar del av min mans frukost; bacon och äggröra med grädde i. Och tänk, jag är lättare nu för tiden!

Generationer av tunnbröd

Numera äter jag och min man kolhydratsnål kost. En sorg är om vi förlorar traditionen med tunnbrödsbakning. Men som tur är har vi ungdomar som inte är ”bangen”. Idag blev det tunnbrödsbak. Vi kan ju använda brödet till gäster som hälsar på. 🙂

  

Vi har nära till en bagarstuga som vi får låna. Jag packade med mig ved, förkläden och tändstickor och tände i ugnen. En beundrarskara fick jag också.

Jag vill minnas att jag var 12 år, när jag fick börja baka tunnbröd på allvar. Det var i mitt föräldrahem i Jämtland. Tidigare var det min mamma och min mormor som hade bakdagar tillsammans, men i mina tidiga tonår fick jag ta över gräddningen allt mer.

Snart nog kunde tunnbrödsbakningen också bli något att göra tillsammans med någon kompis. Då var det helt och hållet det jämtländska tunnbrödet som vi bakade. Mjukt och hårt. Sedan fick jag en vän från Västerbotten som lärde oss att göra ”Pär-brö´”. Jag tyckte mycket om det brödet och under en tid var det mest det som vi bakade.

När jag sedan flyttade till Ångermanland, upptäckte jag att här fanns ytterligare ett bröd; Lufsa, eller ”Halvtjockbröd”. Det kavlas lite tjockare än de andra tunnbröden, och är betydligt sötare. Men för den som vill ha mer av ”Finbröd”, så passar det nog bra. (Om man inte är LCHFare vill säga!) Det var Lufsa som blev valet i dag. Och jag tycker att ungdomarna gjorde det bra som blandade degen, gjorde ”Tullern” (som vi sa på jämtska) och ämnena, kavlade, sopade bort mjölet, naggade, gräddade i den vedeldade ugnen, sopade bort askan, skar upp och paketerade sitt bröd.

Det är ändå roligt när en tradition får leva vidare, även om det numera inte handlar om att baka tunnbröd till en hel vinters behov för en stor familj. När mormor och mamma var ung, kunde det hända att det handlade om att hjälpa till i gårdarna och då baka flera dagar i rad på degar gjorda på upp emot 30 liter mjölk/dag.

Kan – Kan inte

Jag har förmånen att ha en mångkunnig man. Men jag vill inte att han ska känna sig ensam i drivandet av vårt gemensamma företag att bygga ut vårt hus. Jag vill också göra nytta. Försökte mig på spikpistolen i dag när vi satte takfotsbrädor. Tyvärr räckte inte min styrka, att både hålla riktning och kraft, och pang-pang-pang så hade pistolen slängt in flera spikar i följd.  Jag blev besviken, men mannen sa att jag måste få träna för att kunna.

Inte ser det storhelgs-städat ut, inne heller. Men vi bestämmer oss för att göra som den Jämtländska versen;  ”Odiske, osope, å fullt på bolan, å pinnan, å beina ha dötte ta stolan. Brua e snöu, de tin ta te våra, å allt je ske jara – de jär je i måra.”. Vi bryr oss inte i det ogjorda inne. Vi går ut i solskenet och firar midsommar.

I muurikkan stekte vi marinerade kotletter och oljepenslade morötter, Zucchini och grill-halloumi. Det åt vi tillsammans med tomat och gurka, persiljesmör, en paprika- och tomatbaserad kall sås samt en sallad från trädgården med isbergssallad, maskrosblad, grönkål, gräslök, färsk oregano, pense-blommor och riven oss. Det blev så gott och eftermiddagen blev hälsosamt vilsam.  

 

 

Söndagsfoton

I dag har vi söndagsvilat.  Varit i kyrkan och firat Gudstjänst. Umgåtts vid kyrkfikat. Ätit god middag. Bönor, coleslaw, lax, en god röra med räkor, rom och krabbsticks och grönsallad med LCHF kladdkaka, jordgubbar och grädde till efterrätt.

När jag var mätt i magen, gick jag ut i naturen och närstuderat blommningen. Jag trodde förut, att min kamera höll på bli dålig, men tänk så mycket bättre den blev direkt, när min tekniske man, tog och rengjorde min kameralins.

Okey, lite bräd or, har jag målat i dag också.

Så har jag också gått och tänkt på Anders Eldemans avslutning på Melodikrysset i går. Han avslutade med att citera ett visdomsord av någon – för mig okänd – Margaret Mead; ”Glöm aldrig bort att du är fullständigt unik. Precis som alla andra.”

Behöver pausa

Arbetet fortskrider med fart. Men vi känner att vi verkligen behöver våra pauser också för att orka med det här.

Maten försöker jag t.ex. vara noga med. Eftersom vi äter lite olika, gjorde jag parallelt Mousakka och Lasagne till lunch. Nu vet jag att Mousakkan blev mer populär. (Fast LCHFare som vi är, inledde vi ju också med att säga om Lasagnen; ”Där är skrotet!”)

Vi bor granne med livsmedelsbutiken, så många ser vad vi gör och undrar. En man frågade ”Hållar ni på att rensa källaren, eller….????” Jag tittade med honom upp mot vårt hus och sa ”Nä, vi bygger toalett på entreplan, för det har vi aldrig haft. Om vi ska bli gamla i vårt hus, så behöver vi det. Dessutom höjer det värdet på huset om vi ska sälja en gång, så det är att ta hand om det vi äger.”

Kom sedan på att det där svaret nog var ofullständigt. Det måste vara en ganska så STOR t oalett det där. Sanningen är ju att vi även planerar handikappvänlighet inklusive sovmöjlighet på entreplan. Vi har ju hunnit tänka många varv under dessa år, och jag känner fortfarande en klump i magen över att det blir stort. Skrytbygge kanske??? Men med åren landade även jag i att utbyggnaden kräver ändå så mycket både ekonomiskt och tidsmässigt, att det är dumt att inte göra två våningar på en gång. Så då ska det även bli badrum på övervåningen (inte bara en liten skrubb-toalett) och ett sovrum till (i stället för de små snedtakskrypin som våra barn växt upp i.)

Vad det gäller målning blev torsdagen en mellandag p.g.a. sina regnskurar och sin blåst. I stället gjorde vi i ordning trädgårdslandet och klippte gräs. Vilket också måste skötas. Dessutom har vi också insett att vi behöver pausa för att orka med. Vi  var på en underbar konsert med stans slagverksensambel vi har varit till svärmor på kvällsfika. (Jag somnade djupt, i hennes fåtölj.)

Men trots regn skurar och blåst kom första takstolen på plats under torsdagen.

 

Mitt mail till Livsmedelsverket maj 2017

Jag vill bara berätta för er att jag uppskattade att hamburgerkedjan Max i sin meny har haft ett för mig ätbart alternativ.
Ända sedan jag var barn, har jag kämpat med min vikt, trots att jag försökt levt efter livsmedelsverkets råd med kostcirkel, frukt och grönt, tallriksmodell etc. När jag gått upp allt för mycket tog jag till enda sättet som jag då trodde på; Viktväktarna. Gruppen, poängräkningarna, motionen och dom löjliga belöningarna, gjorde verkan och jag gick verkligen ned. Men min mage mådde absolut inte bra, och avgav en doft som fick även mina arbetskamrater att reagera. När jag hade nått viktväktarmålet, vände vikten genast uppåt igen.
Samtidigt, har min man, i alla år kämpat med undervikt och smärtor i kroppen.
Då hittade vi till alternativet att drastiskt minska mängden kolhydrater, undvika processad mat och mat med tillsatser och s.k. “lätt-produkter”, och sluta upp med att vara så rädd för äkta animaliskt fett. Och plötsligt, hände saker, som vi inte hade kunnat ana förut. Både jag och min man mår mycket bättre. Det är så mycket lättare för mig att gå ner i vikt och att behålla vikten. Mätte dessutom nyligen mina kolesterolvärden, och de var normala. Min man mår bättre, har inte så mycket värk, och har kunnat gå upp lite i vikt.
I detta sammanhang, blir jag helt förskräckt när jag läser en artikel i DN (20161228) Om att hamburgerkedjan Max förbjuds att servera GIburgaren och LCHFalternativet. Hur kan det gå till så? Lever vi i en diktatur? Ska inte vuxna människor kunna få besluta vad de mår bäst utav? Vore det inte bättre att ålägga vite för försäljning av all läsk och övriga söta drycker i stället?
Vad säger nyligt gjorda vetenskapliga studier om att äta LCHF i stället för “låg fetthalt”, “reducerad fetthalt” eller “fettfri”? Vad säger socialstyrelsen och Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering år 2017 om sådan diet? Och om EU inte kommit lika långt i sina direktiv, måste då Sverige svälja deras direktiv, eller går det upplysa EU om att man faktiskt kan tänka på annat sätt.
Jag skulle också kunna kommentera, hur barn i förskolor och skolor, serveras lättprodukter, som jag med min nya kunskap, inte alls tycker är en hjälp mot fetma, utan snarare en fara. Men jag får nöja mig med de här raderna och hoppas att ni läser dem och funderar ett varv till.