Category Archives: Naturfoton

Det är ingen systemkamera, som jag äger, och jag har inte fotografens tålamod, men jag delar gärna med mig utav mina enkla naturfoton. Naturen är så fantastisk och det säger mig att det inte kan ha uppstått av sig själv, det måste finnas en hjärna bakom, en planerare, en Skapare, ett annat centrum än vi själva, EN Gud.

Tomglo / Njutglo

När han sitter där i sin fåtölj frågar jag. Vad gör du? ”Jag tom-glor”!

Tomglo????? Vad är det egentligen för något? Ett försök till ursäkt för att inte något vettigare blir gjort? Det låter liksom ganska tomt och meningslöst, det där med att tomglo.

Men, hörde en inringare på Ring så spelare säga att ett nytt ord borde skrivas in i svenska lexikonet. Ordet ”Njutglo”.

Njutglo?

Vad säger det?

Vila. Rekreation. Reflektion. En mycket meningsfull sysselsättning.

Kan den som tänker annorlunda vara en tillgång?

När vi, under några år, bodde i en afrikansk by, i ekvatorns närhet, hände det sig att en av landets familjer, av någon anledning, flyttade från en stam, till att bo i en annan stams geografiska område. Det var en driftig familj, som jobbade hårt och därför hade framgång och fick bra skördar. Vad hände sedan? Jo, någon satte eld på, och brände upp, deras åkrar.

Vi svenskar funderade kring det djupt rotade stamtänkandet och svårigheten att acceptera den som är framgångsrik eller ”tar plats”.

Men ”Mtu, ni watu”. En människa, är som människor i allmänhet!

Hur är det med oss, mångkulturella, solidariska, accepterande, nordbor? Till vilken grad, lyckas jag se den som ”tänker annorlunda”, som en tillgång, som en chans att pröva sina egna tankemönster och värderingar? Allt för snabbt och hårt, tänker jag, kan tankar övergå til hetsiga disskusioner och hårda skriverier i press och sociala medier. Snabbt kan det övergå till personangrepp, i stället för utredande samtal kring sakfrågan.

Jag hör, hur flera av våra stora talanger, upplevt en skoltid av utanförskap och ren mobbing. Den som av någon anledning, inte passat in i gängse mönster, har upplevt sig bli utsatt för hat, i stället för acceptans och omsorg.

Det slår, från det ena diket till det andra. Förr fick den flicka som blev med barn, ”för tidigt”, göra offentlig avbön (jag vet inte var karl´n tog vägen), nu är det den som litat på en s.k. samvetsklausul inom vården och behöver få den prövad, som blir uthängd nästan som en militant abortmotståndare. Förr blev den kille som gillade rosa och smink, hotad och slagen, nu kan den som inte vill gå i en pride-festival, genast bli placerad i facket Otolerans. En tid, var det fel att vara ensamstående förälder, nu känner den familj som aktivt väljer att leva på en lön i sin önskan att låta de minsta barnen slippa åka hemifrån i tidiga morgonen, behov av att förklara och försvara sina val. För att inte prata om de kvinnor som är drivna företagsledare eller samhällsdebattörer, och som ”får sina åkrar brända”, bara för att någon inte kan tåla att kvinnor tar plats på det sättet.

När kan vi få förmågan att se ”annorlunda tänk”, som en tillgång, som en chans att pröva våra egna tankemönster och värderingar? Jag gillade verkligen dessa ord av Stefan Löwen ”- – – debattera politik och diskutera med varandra. Men bemöt varandra med vänlighet och respekt. Jag önskar er alla en riktigt fin helg.”

 

 

Foton från Skagens udde, platsen där två hav möts. Där rullar vågorna in från två håll, möts och slår ihop. Det blir brottsjöar och farliga undervattnings-strömmar, men också en spännande plats att besöka och fascineras utav.

Kretsloppspark och vindskivor

Vilken fantastisk uppfinning Kretsloppsparken är. Jag är så glad att få åka dit och lämna brädstumpar, plåtbitar, rostig spik,emballageplast m.m. och det får komma till andvändning igen. När vi var inne i stan passade vi också på att uppgradera våra arbetskläder. Jag hade jobbat hål, i mina handskar.


I dag har jag limmat duk och fotbräda, med iden att undvika att insekter kommer in på vår vind, och fortsatt markera för panelbrädor.

Vi hade glömt stötbrädan som ska sitta närmast under taket, ovan ribben, så det fick vi handla när vi var i stan i dag, och det var dags för mig att måla igen. Vädret är en aning växlande nu, med häftiga regnskurar och kall vind som byter av de solvarma sommardagarna, men numera går det ju bra att måla inne i utbyggnaden.

Mannen har jobbat med takfoten, satt upp spikreglar för takfoten och satt upp vindskivor. Jag tycker, det blir riktigt fint. Emellanåt måste även min duktige man, ta sig stunder av studerande hur saker och ting ska gå till.

Vi gillar vår husfärg. Den är så varm och lysande. Lika gulvarma är liljorna som jag upptäckte att de har slagit ut i dag.


Till kvällen, behövde vi få andas in syrendoften. Så vacker skapelsen är!

Tiden ute?

Från början hade vi förhoppningen att taket och brädfodringen, vid det här laget, skulle vara uppe och ställningen borta före midsommar. Vi inser vår tidsoptimism. Men nu är i alla fall allt målat, utom möjligtvis lite kompletterande målning som kan uppstå. Takläggningen är påbörjad och plåtslagare har varit här och jobbat med ränndalen i takskärningen och byggt en tratt att leda in vattnet i.

En hel del av tiden i dag har gått åt till att förändra ställningen, efter de förändrade behoven, när taket börjar komma på.  Efter en stillasittande studiedag på jobbet, var det nästan skönt att komma hem och ta i lite.

När jag gick där och täckte brädorna inför det utlovade nattregnet, kom jag plötsligt ihåg en av min barndoms berättelser.

Det var en bonde som ville anställa en dräng. B0nden träffade en pojke vars meriter han frågade efter, men det enda svar som bonden fick av pojken var ”Jag sover gott om nätterna när det stormar”. Bonden tyckte det var ett konstigt svar men beslöt anställa pojken på prov. Efter en tid vaknade bonden med att höststormen slet i husknutarna och regnet slog mot fönsterrutorna. Bonden försökte väcka drängen för att få hjälp att ge sig ut och rädda det som fanns på gården, men drängen var omöjlig att väcka. Förbittrad gick bonden själv sin inspektionsrunda, men allt var så väl påhaspat, instoppat och täckt, att vinden och regnet inte fick fäste någonstans. Pojken fick behålla sitt jobb!

Vi fortsätter vårt jobb, och sommaren står i full blom.

Det var min mans faster Stina och hennes man Alfred som 1939 byggde det hus som vi i dag bor i, renoverar och bygger ut. Jag har hört berättas, på byn, att Alfred var en mycket noggrann man. Men kraven på hus förändras och materia slits ner med åren.

Alfred och Stina tyckte också mycket om blommor och hade visst en hel del plant och blommor. Långt efter deras död och över 20 år efter det att vi flyttade in i huset, hittade jag plötsligt röd pion där vi alltid bara mejat ner ”ogräset”. Kan den ha stått där hela tiden och äntligen fick en chans att blomma ut? Jag vet inte. Men dess tid var inte ute. Den fick en bättre placering, och idag såg jag att den slagit ut i blom.

 

Söndagsfoton

I dag har vi söndagsvilat.  Varit i kyrkan och firat Gudstjänst. Umgåtts vid kyrkfikat. Ätit god middag. Bönor, coleslaw, lax, en god röra med räkor, rom och krabbsticks och grönsallad med LCHF kladdkaka, jordgubbar och grädde till efterrätt.

När jag var mätt i magen, gick jag ut i naturen och närstuderat blommningen. Jag trodde förut, att min kamera höll på bli dålig, men tänk så mycket bättre den blev direkt, när min tekniske man, tog och rengjorde min kameralins.

Okey, lite bräd or, har jag målat i dag också.

Så har jag också gått och tänkt på Anders Eldemans avslutning på Melodikrysset i går. Han avslutade med att citera ett visdomsord av någon – för mig okänd – Margaret Mead; ”Glöm aldrig bort att du är fullständigt unik. Precis som alla andra.”