Category Archives: Reflektioner

Väderprat, små berättelser, och samtal om omvärldshändelser, är viktigt och har sitt berättigande, i människors möten och samvaro. Men personliga reflektioner gör gemenskapen mer innehållsrik. De är en gåva. De kan reta upp. De kan inspirera. De kan vara värdebeständiga. De kan vara föränderliga. När vi byter reflektioner med varandra, fortsätter vi att utvecklas och formas.

Vad skulle du göra om……?

När jag var ung, direkt efter min förskollärarutbildning, fick jag kyrklig anställning. I en frikyrka. Pingstförsamling. ”Evangelist” var min yrkestitel. Ärligt talat var jag inte bekväm med den titeln. En evangelist tänker jag mig mer extrovert, mer karismatisk, mer ”brinnande” för sin sak och för människor (-na ”bakom masken”). Min roll var nog mer ett mellanting mellan barn- ungdomsledare, omvårdnadspersonal och aktiv i gudstjänstservice. Typ.

Det rörde sig en hel del barn och unga i kyrkan och dess verksamhet. En av dem var en kille i yngre tonåren. En trumspelande Staffan. Glad och med kompisar omkring sig.

En gång var Staffan med mig, då vi kom in ett hem med andra ungdomar. Jag minns inte exakt vad det var, men jag minns att jag reagerade med avståndstagande för vad en av grabbarna just då sysslade med. Kanske var det musikstilen som jag inte tyckte var riktigt acceptabel.

Spontant drog Staffan fram en stol och uttryckte intresse och så var småsnacket i gång. Jag såg på dem, och jag tänkte ”Jag har något att lära mig!”.

Att verkligen SE en annan människa, är så vinnande, på alla sätt!

Nu, nästan 40 år senare har jag läst Staffans bok. Och jag tänker. ”Jag har något att lära mig.”

Läsning

Jag kommer hem en ganska tidig, regntung och oplanerad eftermiddag……….och tänker att det skulle sitta fint med en bra bok.

I min tanke är det mycket givande att med orden få kliva in i personporträtt och situationer som jag aldrig får uppleva annars. Eller inte vill uppleva. Att få insyn i deras situation ger mig vidgade perspektiv, större förståelse och förhoppningsvis starkare medkänsla. Allt från en trygg och skön hemmasoffa med en god kopp te i handen.

Periodvis har jag varit försiktig med att ha lockande väntande böcker hemma. Jag har så dålig självdisciplin. Det finns annat som väntar på att göras också. Kliver jag in i en bra skriven bokvärld med ett välformulerat språk, så är jag ”borta”. Då blir det allt för lockande att nerprioritera annat.

Att läsa, säger utforskasinnet.se, åstadkommer positiva förändringar i vår hjärna. ”Läsning hjälper oss att växa, sammankoppla med resten av mänskligheten och till och med att bli smartare.” ”Läsning är en annorlunda upplevelse än att se på en film. Läsning kräver högre nivåer av koncentration, abstraktion och fantasi. Vidare är det som läsning gör med hjärnan mycket mer intensivt och långvarigt.”

Jag tänker att det är en stor rikedom som vi fått när vi kan hantera ord och kommunikation, skrivning och läsning. Något att vara tacksam för!

När jag var ung hade utlyste tidningen Land en poesitävling som sedan resulterade i några häftade böcker. Den dikt som prydde omslaget, har aldrig lämnat mig.


Mycket kvinnofientligt?

”Hur ser du på att nya testamentet är mycket kvinnofientligt?” Så lyder en fråga som har ställts i ett (flera?) förhör som Migrationsverket använt för att avgöra om en konvertering till kristen tro varit äkta och skäl för uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverkets ämbetsman hade lika gärna kunnat fråga ”Varför vill du få asyl i ett land där kvinnor inte var fullvärdiga medborgare och hade rösträtt förrän för hundra år sedan?”. Fast den senare frågan skulle ända vara lättare att besvara för den är byggd på fakta. Den första frågan är egentligen ett påstående som bygger på okunskap. Hur besvarar man okunskap?????

Bibelns nya testamente, är en skildring från en viss tid, i ett visst samhälle, med en viss kultur. Det var ett patriarkalt samhälle och det var männen som räknades. Rent konkret! Författarna skrev ner händelserna utifrån sin uppfattningsvärld, formad i det samhälle hen tillhörde. ”De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.” (citat) Men huvudpersonerna som skildras i nya testamentet gick emot detta synsätt, SÅG och LYFTE, både kvinnors och barns rättigheter och status på ett revolutionärt sätt och det bör vara elementär kunskap för någon som har i uppgift att avgöra en annan persons tillit till dessa texter.

Jesus möter den samariska kvinnan. Illustration hämtad från Free Bible images.

Jesus var man. Och Jesus var jude.

Judarna och Samarierna var ”brödra-folk”, men deras relation var inte god. De såg snarare ner på varandra och ville inte umgås eller äta tillsammans. Judarna gick omvägar för att slippa gå genom samariernas landområde. Men inte Jesus. Med sina lärljungar i släptåg, gick han rakt genom Samarien. Trött som han blev, i den brännheta solen, satte han sig att vila vid en djup brunn och lärljungarna bestämde sig för att gå in i stan för att försöka få tag på någon mat.

En brunn blir naturligt en samlingsplats. På morgnarna och eftermiddagarna, när solen inte står så het, sjuder det av liv runt brunnen. Det pratas, skvallras, skrattas och sjungs. Men mitt på dagen är det lugnt. Antagligen var det därför, hon kom just då, kvinnan som hade ställt till det för sig – eller hamnat i den eländiga situationen – och därför inte inneslöts i de andras vänskapliga gemenskap.

Säkert blev kvinnan mycket orolig av att se en man, en judisk man, sitta vid brunnen och betrakta henne. Kanske ser han ändå inte så hotande ut, där han sitter ner, och rent fysiskt ser upp till henne som står och fyller vatten i sin kruka. Det måste ha varit mycket förvånande och gränsöverträdande när han plötsligt börjar prata med henne och ber henne om att HON ska GE HONOM vatten. Hon uttrycker också sin förvåning. ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna”. Jesus bryr sig inte om det inlägget. Han ser en person. En människa som han vill föra ett samtal med. När lärljungarna kommer upplever de samma förvåning. Men helt klart hade samtalet varit betydelsefullt för henne. Hon som förut varit så skygg, lämnade vattenkrukan, och fick folk från stan att komma ut till brunnen med sina ord ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?”

Jag tycker att detta är en av dessa berättelser, som är allt annat än ”mycket kvinnofientliga”. (Berättelsen finns i Johannes evangelium kapitel 4)

Plast plast plast

Liksom den processade sockret presenterades som något nyttigt när det kom, så har plasten varit ett behändigt material att använda till många olika saker. Men vi drunknar i resultatet av vår egen bekvämlighet.

Någonstans måste vi börja, för att ge hållbar framtid till vår värld, och klart att vi är sökande i hur vi ska gå till väga.

En del har tyckt det är fånigt, men jag är glad att jag aldrig slutat med att tvätta och återanvända kökets plastpåsar och/eller har använt porslinsfat till lock i kylen i stället för plastfolie.

Nu är det dags för nästa steg. Hur kan jag plastbanta i duschen? Jag slutade med hårda tvålar för att det blev mer hygieniskt med flytande. Så tänkte jag då! Men nu går nog min sista duschtvålsflaska till plastinsamlingen, och så börjar mitt sökande av bra hårda tvålar. För förpackningens och förvaringens skull! För framtidens och havens skull!

Goodbye Duschtvålsflaska i plast


Välkommen tillbaka hård-tvål

Det kanske låter som, och är, små saker, men många tillsammans, kan vi göra skillnad. Jag är så tacksam och glad och vill ge en stor eloge till alla er här, i vår bygd, som tar med era egna påsar/väskor när ni handlar i vår livsmedelsbutik. Affärsägaren, sa här om dagen, att det är lika bra att plocka bort plastkassarna, för det är ingen som tar dem längre.

Visst är det fantastiskt!

Seger för vår natur!


Jag skulle blivit utvisad från Sverige

Ett dokument har spridits på facebook där man haft möjlighet att gå in och svara på frågor som migrationsverket ställt till asylsökande för att avgöra om deras konvertering till kristen tro varit äkta. Det har blivit en del uppståndelse kring detta. Migrationsverket försvarar sig med att frågorna inte är från ett autentiskt förhörssystem. Den som gjort dokumentet på facebook säger sig aldrig ha påstått det, men att han har samlat ihop frågor från förhör med olika asylsökanden.

Hur som helst, är frågorna omöjliga att svara på. Inte ens när man har svenska som modersmål och varit bekännande kristen hela sitt liv, går det speciellt bra att svara på deras frågor. Även präster och teologi studerade har problem med dem. Jag fick 21% rätt och är då inte godkänt kristen. Att det är 50 år sedan jag döpte mig, att jag jobbat anställd i kyrkan i 8 år, att jag dessemellan lagt och lägger mycket av min fritid till min kristna tro, vad betyder det då? Hur ska jag med ord bevisa det för någon som inte vandrar med mig? Det är den asylsökande som har bevisbördan för sina asylskäl. Hur berättar man om en troskonvertering för människor som själva inte förstår vad det är, och det på ett språk som man bara behärskar begränsat?

Dessutom blir jag rent uppretad när jag läser en del av frågorna. ”Vilka är sakramenten?” kanske inte retar upp så mycket, men det är faktiskt aldrig ett ord som vi rört oss med i de kyrkor jag tillhört. Vi har talat om Bibelläsning, bön, nattvard, församlingsgemenskap – men vad betyder ordet sakrament?????

Frågan vad som skiljer missionskyrka, pingstkyrka och svenska kyrkan, kan vara vederhäftig för den som läser kyrkohistoria, men för den som kommer in i en fungerande gemenskap som med åren allt mer suddat ut skillnader, är den bakgrunden svår att förstå och att reda ut.

Men den fråga som retar mig allra mest och får mig att totalt gå upp i limningen, det är frågan ”Hur ser du på att nya testamentet är mycket kvinnofientligt?”. Att det finns ordformuleringar som är svår att förstå och som kyrkan har och har haft svårt att handskas med, det går inte att blunda för, men kvinnofientligheten (och t.o.m. ”mycket kvinnofientligt”) kommer i ett helt annat ljus när man förstår att nya testamentets män räknade med kvinnorna på ett revolutionerande sätt i det samhälle de verkade. De måste också balansera för att undvika onödig fara, både sig själva och de kvinnor som de hade med sig som ”MEDARBETARE” (= på samma plan. Jämnbördiga!).

Nä, jag skulle bli utvisad från Sverige. Och det är inte så säkert att jag då skulle bli så gammal. För tyvärr är det stor förföljelse av kristna i dag. I muslimvärlden, men även i andra länder.

Lägga på ”hyllan för ogjort”

På sätt och vis tog jag ändå utmaningen att lägga ut svart-vita-bilder. ”Men på mitt vis” (som Lotta på bråkmakargatan sa). Jag la bilderna mer i min blogg än på facebook och jag ville inte, varje dag, utmana någon annan, (Även om en vän, på facebook, hakat på av fri vilja och visat mig bilder med fin stämning) och jag kommenterar väldigt gärna.

Fast utmaningens sjunde dag missade jag, trots att jag hade förberett bilder i min dator. (Jag vilade på den sjunde dagen! Jag la mig i förkylning och feber! Det blev inte gjort!)

Dessa två hade jag på reserv i datorn;

Jag är så glad för min guldpalm som jag fick på min förra födelsedag och som tydligen trivs i detta hörn. Jag sprayar den ofta med vatten.
Jag är inte så mycket för prydnadssaker som står och samlar damm, men de här fågelfönstret är jag så tacksam för.

”Hyllan för o-gjort” är ett sådant där Tomas-Sjödin-uttryck som jag har tyckt varit bra och har sparat. Ibland, tänker jag, skulle vi må bättre av att lägga en del av det vi hade tänkt göra, men som inte blir gjort, på den där hyllan och känna oss lugn för att det får ligga där. Orört. Då kanske vi får mer energi för det som vi faktiskt behöver och/eller vill göra.

Det värsta med en hylla som är till för att lägga ifrån sig på, det är att någon gång, förr eller senare, måste någon ta itu med det som har samlats där. Även om jag slänger i soporna eller sopsorterar, måste någon, någon gång, ta itu med det. Våra liv är inte spårlösa.

Så då är frågan vad som hamnat på ”hyllan-o-gjort”. En list som aldrig blev uppsatt mellan två renoveringar, behöver egentligen inte innebära så stora konsekvenser om den inte orsakar gräl eller ekonomisk förlust vid försäljning. Barn som inte får del av vuxen-tid, kan få bära på en stora, tunga ”sopor” i sin uppväxt och som vuxna. Men att en svart-vit-bild inte blev visad på rätt dag. Det är ingenting. Absolut ingenting.

Ta skydd!

(4e dagen av 7 med svarvita foton)

”Är den död?” sa mannen och visade på gråspetten som hängde alldeles stilla under min fröklädda blomkruka, ”…..och den andra fågeln i trädet?”

Verkligen, inte en millimeter rörde sig varken hackspetten eller Nötväckan. Stilla, stilla. Orörliga. i flera minuter. Alla andra småfåglar hade hastigt lämnat fågelmatningsträdet och i samma stund blev dessa två orörliga och som fastfrusna på sina platser.

Jag har upplevt det förr, hur ett livligt fågelliv, som på en given signal, tvärstannat och luften fyllts av spänd tystnad och stillhet. Plötsligt kom ett snabbt anfall från en hök. Stackars den småfågel som då var i rörelse i luften.

Antar att även denna gång, så hade ett larm gått ”Ta skydd! Fara hotar!” Jag undrar hur småfåglar av olika arter varnar varandra och/eller uppfattar varandras varningssignaler. Vi tittade, men missade den rovfågel som vi förstår måste ha varit i närheten.

Det är fascinerande hur naturen kan fånga upp hotande faror. T.ex. hörde jag att elefanter vandrade upp mot höjderna en stund innan tsunamin svepte in över kustområdet. Själv har jag sett hur en renhjord vandrat ner från fjällkammen, alldeles innan ett åskväder bröt ut.

Vi människor kan nog göra klokt i att notera och respektera naturens reaktioner.

Upplysta? Allmänbildade? – b

Det är så lätt för oss människor att oreflekterat hamna i en känsla av att vara typ ”världens centrum”. Det kan vara så, om man hamnat i en känsla av hopplöshet. Det kan vara så, om man tror sig vara säkert upplyst, allmänbildad och objektiv. Det kan vara så när man snurrar ”i sitt livs ekorrhjul”.

Att livet snurrar just runt mig, att just min situation är fast, vill jag påstå att det sällan är sanning. Det kan vara befriande att inse det. Det är i alla fall nyttigt. Ibland kan bli svårt, att upptäcka att mina upplysta tankar, inte är så upplysta som jag trott. I ett annat perspektiv kan jag vara ganska ”så insnöad”.

Att bara för några dagar förflytta sig till några vänners liv och situation kan vara befriande i synen på ens egen. Som när vi går runt i vår egen renovering, och bara, dag efter dag, ser det som inte är klart, då kan det vara så skönt, att få besöka någon annan som kanske stolt visar upp vad de nyss åstadkommit, men runt hörnet syns det att även de har sådant som är ofullbordat.

Att förflytta sig i kontexter, miljöer, kulturer, väcker definitivt perspektiv. Någon annan kan tänka helt på tvärs mot vad jag tänker, och det är inte ens säkert att det är fel att tänka så. Vi tänker bara olika. Från olika utgångspunkt.

Jag är tacksam för de nyhetsredaktioner vi har på våra svenska officiella medier, som gör sitt bästa för att ge allsidig information. Någonting händer, hela tiden, överallt på vår jord, och det är en omöjlighet att ge vidare allt till oss konsumenter. Även om vi kunde, mår vi inte bra att veta allt hela tiden. För vår överlevnad måste vi sortera och filtrera, men ibland kan jag undra, vad som rensas bort. T.ex. vad av världens händelser har sorterats bort denna höst för all tid som lagts på samtal om vår osäkra regeringsbildning?

Vi bör nog ha en ödmjuk inställning till hur upplysta och allmänbildade vi är.

(Inlägget är en fortsättning på Upplysta? Allmänbildade? – utlagt 20181226)

 

 

Upplysta? Allmänbildade?

I denna politiskt osäkra tid, då formandet av en ny regering drar ut på tiden, kom mannen och jag att samtala om vad folk stöder sig på i sina val. Är det på inläsning av olika partiers grundläggande ideologiska ställningstaganden, eller på resonemang i en bekantskapskrets där de flesta tycker lika som en själv? Kontrollerar vi vilka förslag som olika partier lägger, eller formar vi vår åsikt utifrån ett enstaka reportage i media som vi råkat få ögonen på?

Jag är uppväxt i en tid, när vi svenskar trott oss vara upplysta, kunniga, toleranta, allmänbildade. Ibland har jag undrat om det är så eller om vi är lurade därför att vi aldrig fått – eller skaffat oss – hela bilden.

När jag läser något i tidningen som jag inte har förkunskap om, sväljer jag i regel allt som står i artikeln, men har jag förkunskap ser jag ofta faktafel av mindre eller större betydelse. Aningslösheten kan ge skrämmande resultat och det är därför det är viktigt att vi lär oss om källkritik.

Detta gäller många områden. Här på min blogg vill jag lyfta några tankar där jag upplever att vi som folk blivit lurade kring kristen tro.

”Paulus var kvinnohatare!” sa en omvärld till mig när jag var in i tonåren. De påståendena stämde inte riktigt med min egen upplevelse av min uppväxt i en liten men livaktig frikyrkoförsamling på jämtländska landsbygden. Även om det då var bara män i ledningen, så möttes jag av att flickor och pojkar erbjöds lika mycket plats och utrymme, även på estraden. Kanske t.o.m. att vi flickor tog för oss mer. När jag senare började att läsa in mig på och förstå sammanhangen mer, så undervisade Paulus antikens kvinnor att inte ta en så tydlig offentlig roll, men om man tittar på den tid och det sammanhang som de levde i så är verkligheten att Paulus i praktiken lyfte kvinnor revolutionärt där han räknade med dem både som jämställda och aktiva medarbetare.

Naturligtvis har jag också brottats med skillnaden i synen på skapelsetro och den evolutionslära som presenteras som odiskuterbara fakta. När jag sedan började läsa lite omkring dateringsmetoder, sannolikhetstänkande och arkeologi och förstod att det finns vetenskapsmän på båda sidor, som kan vrida och vända, utan att slutgiltigt kunna överbevisa sin motpart, så förstod jag att det inte är så lätt att verkligen veta. Personligen höll jag fast vid min tanke som Gud som all tings ursprung och tänkte att ”dagarna” i Bibelns skapelseberättelse representerar långa tidsperioder. I ordningen av hur allt kom till (människan sist) så stämmer synen på världens början med varandra, men det finns pålästa personer som inte accepterar den kompromissen. Sanningen är, att ingen av oss är ögonvittnen, och helt klart, tycker jag det är att beröva den unga generationen något viktigt, när evolutionsläran ensidigt är det som presenteras. (Jag anser att det behövs mycket stark tro för att kunna tänka att detta universum som fungerar i perfekt system och ordning från dess minsta till dess största beståndsdelar, har kommit till av sin egen energi.)

Sagor, tycker jag är en berikande berättartraditioner som kan ge många fina poänger, men när en vuxen presenterar en berättelse ur Bibeln, som varande en saga eller hånar dessa berättelser, blir jag ledsen. Jag inser att den personen inte har en aning om att många av Bibelns berättelser och personer är historiska fakta och bekräftas av utombibliska källor. Vad som är märkligt är att samtidigt kan tankar från andra personer som levde under den senare delen av antiken, återges som förnuftiga och samhällsbyggande. Ganska nyligt hörde jag Platons tankar citeras i TV. Den äldst bevarade kopieringen av hans tankar är nerskriven ca 1200 år efter hans levnad och det finns nu 7 st sådana kända dokument. Vad jag har förstått är resultatet av handskrifter ungefär det samma vad det gäller andra tänkare som påverkat vår kultur som Aristoteles och Homeros. (Jag tror jag hört siffran 20 handskrifter, efter någon av dem.) Vad det gäller handskrivna kopior av Bibelns nya testamente är de äldsta man funnit, nerskrivna mellan 30-300 år efter Jesu verksamhet och undervisning. Vid den sista räkningen fanns det i bibliotek och museer världen över 5 686 (!) kända och jämförbara grekiska manuskript som innehåller hela eller delar av böckerna i Bibelns nya testamente. Utöver det känner man till ca 9 000 tidiga handskrivna manuskript översatta till syriska, latin, koptiska och arabiska. De första kristna måste ha varit helt uppfyllda av sin berättelse. I jämförelse, hur kan någon bara slå bort det som ”sagor”?

Hur upplyst och allmänbildad är vi egentligen vår tid om kristen tro?

 

 

Fotnoter;

Paulus är den man som skrivit flest undervisningsbrev i Bibeln. Jesus är Bibelns huvudperson. Jesus kallas även Guds son, Messias, Världens frälsare.

Skapelsetro är tron på att det finns en Gud som är den aktiva kraften bakom bildandet av människan och ett perfekt fungerande universum. (En mänsklighet som sedan gjorde uppror mot Gud och därmed gav nycklar till världen i den ondes våld.) Skapelseberättelsen som Bibeln presenterar den finns att läsa på Bibelns första sidor. För den som vill läsa mer om modern skapelsetro kan jag rekommendera föreningen Genesis; https://genesis.nu/

Informationen om antalet handskrifter har jag hämtat från Henrik Kindvall och bl.a. hans bok Säker grund.

Ej enahanda

Vad man än kan säga, så inte är mina dagar enformiga eller variationslösa. Varken på jobbet, eller på fritiden.

På jobbet är jag i barngrupp. Över 20 barn är lika med 40 händer, 40 fötter och 100 viljor. Med andra ord är det inte händelselöst och monotont.

Efter arbetsdagen tar fritiden vid.

I dag hälsade jag först på en äldre person i vår by med en jultidning och en julhälsning från vår kyrka. Hemma igen sopsorterade jag, gjorde en spenatpaj till middag, handlade livsmedel och knyckte mig en liten tupplur. Sedan bytte jag om till snickarbyxor, tog skruvdragaren och skruvade takregel i vårt bygge.

Efter det blev det vanlig hushållssysslor; disk och tvätt, innan jag prioriterade tid för julplanering.

”När livet är som bäst …………då är det möda och fåfänglighet” säger Predikaren.

 

Jag tror, att den dag, man inte har förmåga för, eller står utanför, det brusande livet, då saknar man det.