Category Archives: 2014

Mitt förra medborgarförslag angående konfliktmineraler

Medborgarförslag

Med vetskapen om det hot, våld, förtryck, slavliknande förhållanden,
våldtagande och lemlästande, som råder i det område i Afrika (speciellt DR
Congo) där det mesta av tenn, tantal (coltan), wolfram och guld som
används i elektronisk utrustning utvinns, föreslår jag, för att sprida kunskap,
väcka opinion och sätta press på företag, att Härnösands kommun, vid varje
upphandling och inköp av elektroniska varor, ställer frågan huruvida
försäljaren vet att varan/varorna inte innehåller mineraler från
konfliktsituationer (s.k. konfliktmineraler). Ett frågande som ska fortsätta
även när leverantörer och producenter säger att det är omöjligt att hålla reda
på råvarans ursprung. Frågandets syfte är att väcka medvetenhet. Vår
tystnad bidrar till att övergreppen och grymheterna fortsätter och att
befolkningen inte får del av sitt eget lands rikedomar.

Jag föreslår också att all personal inom kommunens datorenhet, för att bli
bättre rustade att fråga efter s.k. rena mineraler (till motsats mot
konfliktmineraler), ska få en föreläsning omkring mineralernas ursprung.
Företagare som handlar med elektronisk utrustning bör också få en inbjudan
att delta.

Kommunen kan även via hemsida och facebooksida sprida information om
målsättningen att bara handla med rena mineraler.
USA och EU arbetar med lag mot konfliktmineraler. Kan kommunen göra
någon påtryckning så att denna lag inte nöjer sig med att råvaruproducenten
skriver på ett papper som bekräftar mineralens renhet, utan att även
kontinuerliga externa kontroller sker?

(För att få mer kunskap i ämnet går det bra att googla på Konfliktmineraler
och/eller se när Fredrik Skavlan, i sitt program intervjuar Dr Mukwege om
hans arbete på Panzisjukhuset i Bukavu.)

Ines Bylund Brunne 27 okt 2014

Julhälsning 2014

Julkort 2014 hemsidevariant

Pilfinkar

Pilfinkar 2014

Vintermålning 2014

DSCN1664

”Var noga med hur ni lyssnar”

Jag snubblade över, och reagerade på, förmaningen ”Var därför noga med hur ni lyssnar”. En förmaning som skär genom vår tid med sin höga volym, ständiga bakgrundsljud och oavbrutliga mediabrus.

Jag har i familjen drivit uppfattning att rörliga bilder inte hör hemma i kök och inte i sovrum. (Det berättar jag, där jag sitter med datorn i knä, i min säng. Min grundtanke är intakt.) Det är så lätt att samtalet distraheras och tanken flyger i väg när en bildskärm pockar på uppmärksamhet. Vad har ett litet barn, en familjemedlem ”som alltid finns där”, en åldrande förälder vars tanke börjar gå trögt, att sätta upp mot den ständiga strömmen av ljud och bilder som webbvärlden förmedlar? Ändå är vi alla så beroende av att få uppmärksamhet och bli lyssnade på. Inte minst den som söker sin identitet och försöker förstå vilket värde man har i sitt sammanhang.

Att vara noga med hur vi lyssnar!?

Det kan också betyda att vara noga med vad vi lyssnar på. En del kan vara kittlande att höra. Men kanske vi inte mår så bra av det. Kan vi då välja bort det? Kan vi göra aktiva val i det våra öron serveras? Vi är så van vid bakgrundsljud, att det blir en märklig känsla, när elströmmen försvinner, och vi märker, vilken mängd av ljud som omgett oss. Det kan kännas både tomt och befriande. När, var, hur, kan vi göra aktiva val av vad vi inte lyssnar på? Detta för att göra ett aktivt val, vad vi väljer att lyssna på, att höra och ta in.

Lycklig den människa som så blir lyssnad på. Och lycklig den som kan välja att, åtminstone ibland, lyssna så.

Jag tror faktiskt att det är så.

det var Jesus som förmanade ”Var därför noga med hur ni lyssnar.” och det citeras i Bibelns Lukas evangelium, kapitel 8 och vers 18. Han sa det i samband med berättelsen om mannen som gick ut för att så. ”När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på ax_smallberghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.”

Apropå torra fötter

Det är tidig lördagmorgon. Jag har tänt i vedspisen. Det knastrar trevligt. Jag är varm av en kopp te. Ute ligger dimman. Jag sitter i morgonrock och jag känner att jag är torr om hälarna och att det skulle vara skönt att smörja dom. (En svit av att jag älskar att känna marken under fötterna och gå barfota.) Jag öppnar datorn och läser http://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+7%3A36-50

Den där fariséen Simon, vem var han? Om han var farisée måste han ha kommit ganska högt på samhällsstegen. Han såg nog på sig själv som en ledare för folk som inte förstod eller kunde så mycket. Som präktig.

Jag kan undra varför han bjöd hem Jesus. I hans parti hade de ju redan börjat titta snett på Jesus. Jesus var för kontroversiell. Det var tidigt som fariséerna började prata om hur de skulle kunna formulera en anklagelse mot Jesus och ”få honom av stolen”. Bjöd fariséen Simon hem Jesus för att testa honom? Eller ville han ärligt lära känna honom och inte bara gå på snacket i kåren? Var det någon yttre hövlighetsgest som han måste uppfylla? Dom kanske var släkt på långt håll och så kom Jesus till hans stad och då måste Simon bjuda hem Jesus? Eller råkade Jesus ”komma med på köpet” i en grupp människor som han bjöd hem?

Inte verkade det som om fariséen Simon kände glädje och kärlek när han bjöd hem Jesus. Han som var farisé borde väl vara extra noga med seder och bruk och inte hoppa över både välkomstkyss och möjligheten för gästen att tvätta av sig vägdammet före måltiden.

Och den där kvinnan… Vad betyder det att hon titulerades Synderska? Vad gjorde hon för hemskt då? Om det nu var så hemskt att hon fick en sådan titel, hur kunde hon då få röra sig fritt i samhället? Och hur i all världen kunde hon komma in i den fine fariséen Simons hus utan att någon med våld motade bort henne?

(Det behöver inte vara så, men jag kan inte låta bli att undra, om det faktiskt var så att fariséen Simon utnyttjade hennes tjänster, och att alla visste om det men teg……..  Det kan ju också vara så att det hade hänt något, en gång i hennes ungdom, ett epitet som hon sedan fick dras med hela livet. Vi vet inte. Det enda vi vet är att hon, tituleras syndare och får bära en skuld.)

Och Jesus….. Hans handlingssätt och bemötande är både fascinerande och modigt. Han skär rakt igenom flera föreställningar rakt av. Ett samhälle som bara räknar med Män, har förpassat henne till golvet, speciellt som hon tydligen är den sämre sortens kvinna. I ett enda nu, reser Jesus henne upp och ställer henne som ett föredöme både för alla som är i huset och alla som sedan får höra historien, medan den värden Simon handlöst placeras i skolbänken.

OJ!

”En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” – ”Säg det, mästare”, sade han. ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” – ”Du har rätt”, sade Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.” Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.” De andra vid bordet sade då för sig själva: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.””

 

Kristna värden

Jag kollade in Svts valkompass. Den visar hur över 2000 riksdagskandidater bedömt vikten av olika förslag, uppdelade i åtta ämnesområden. På ”satsa på ett Sverige dDSCN1302[1]är kristna värden får större inflytande över politiken”, svarade politikerna över lag att det var ett dåligt eller ett mycket dåligt förslag. Undantaget var Kristdemokraterna (naturligtvis) som ansåg att det var ett bra förslag eller ett mycket bra förslag. Sverigedemokraterna var det andra undantaget, vars politiker låg lite fifty-fifty, om det var ett bra förslag eller ett dåligt förslag.

Jag bekänner mig själv som Kristen, men vad är egentligen ”kristna värden”? Vad säger det uttrycket bland frågor om jämställdhet, arbetstid, välfärdssamhälle, global ekonomi, utanförskap osv? Jag upplever det både förbluffande komiskt och mycket sorgligt, men avslöjande, när Sverigedomkraternas partiledare i intervju i Vårgårda möte, blandade in midsommarstången som en del av den kristna traditionen. Vilken kunskap finns om kristen tro? Vad upplever vardagsmänniskan, fjärmad från kristet ursprung, att kristna värden är?

Vad tänker jag att kristna värden är? Ja, det tål allt en funderare!

Josef Grytzell är en man som har skrivit en pampig sång med texten ”Jag är en kristen, det vill jag vara tills sol och måne ej skifta mer – – – Jag är en kristen, å hjärtats vägnar, jag älskar Kristus, se där mitt skäl – – -”

Benämningen Kristen associerar direkt till Jesus Kristus. Det var i Antiochia, några årtionden in i vår tideräkning, som Jesu efterföljare först benämndes som kristna. Begreppet uppstod i en situation när efterföljarna, utanför sin egna grupp av landmän, hade börjat berätta om sina upplevelser med Jesus, och det vann stort gehör. I sammanhanget nämns också om en ekonomisk insamling för att hjälpa människor i svältdrabbat område.

Om, att vara kristen, är att följa Kristus, då är frågan, hur var då Jesus Kristus? Om honom berättas det i början på Nya testamentet i Bibeln. På ett sätt var Jesus en del av sin tid och sitt samhälle och levde under sin uppväxt förtroendeingivande, samtidigt var han oerhört radikal och tog kraftigt avstånd från skenhelighet och skrymteri och därför skrevs det ofta att han umgicks med de i samhället mindre ansedda, de som ”fina människor” avskydde. Jesus hjälpte de lägst placerade och gav dem värde och självkänsla. På frågan om vilka bud Jesus ansåg var viktigast svarade han ”Att älska Gud av hela sitt hjärta, sin själ och sin kraft och att älska sin medmänniska som sig själv”. Dåtidens lärda män förvånades av Jesu pricksäkra sammanfattning av Buden.

De tio budorden finns i Bibelns gamla testamente och en gång i tiden fick svenska skolelever lära sig dem utantill. De första; att inte ha avgudar och inte missbruka Guds namn, hör till relationen mellan Gud och människa. De återstående åtta buden, tänker jag, är en bra hälsoindikator för en demokrati där människor respekterar sig själva och varandra; respektera föräldrar, inte mörda, inte begå äktenskapsbrott, inte ljuga om andra, inte ha begär efter det andras egendom. Inte minst budet om att helga vilodagen, tycker jag är intressant i ett samhälle som snurrar i ett mycket högt tempo; Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din oxe eller din åsna eller något annat lastdjur du har, inte heller invandraren i dina städer. Din slav och din slavinna skall få vila liksom du själv. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att fira sabbatsdagen.”

Jag tycker det är intressant att budet som poängterar vila finns där, och så tidigt på listan; vila både för en själv och omgivning; barn, tjänare, invandrare, t.o.m djuren skulle få vila. Sedan har vi människor ofta svårighet att vara balanserade. I Jesu samhälle hade tanken om vilodagen accelererat till det absurda. Det var en av de saker som Jesus reagerade emot. Han frågade de bokstavstroende vad som var bättre en sabbat, att vila hundraprocentigt, eller hjälpa ett djur eller en människa som var i nöd. De såg förbittrat på när Jesus, under vilodagen, hjälpte den sjuke mannen han just mött.

Jesu efterföljare Paulus har ofta beskyllts för att vara kvinnohatare bl.a. p.g.a. sina ord om att ”kvinnan bör tiga i församlingen”. Så blir det lätt när man tar undervisning från en samhällskultur till en annan utan att sätta sig in i sammanhanget. Sanningen är, att både Jesus och efterföljaren Paulus, i den samhällsstruktur de levde i, lyfte mycket på människovärdet, och det gällde både kvinnor och barn och andra. T.ex. var det mycket chockerande att Jesus satt vid brunnskanten och samtalade med den samariska kvinnan och det reagerar hon själv också över. Iden situationen trotsade Jesus minst två beteenderegler på en enda gång; den mellan olika folkgrupper och den mellan olika kön.

Följande är en länk som jag hittade och tyckte var bra, om vad kristna värden är;

http://www.dt.se/opinion/insandare/kd-star-for-kristna-varden-och-tradition

Det tål nog att tänka, både en och två gånger, vad kristna värden är och hur jag, som bekännande kristen, lever dem.

Och sorry, midsommarstång, julgran, påskhare m.m. har inte med våra kristna värden att göra. Det är traditioner som vi har firat i vårt land, importerade från olika håll och sammansmält, till viss del, med kristna helger men de har ingenting, jag säger ingenting, med kristen tro att göra. Ingenting!!!!

Mat-snack

 

morotsburgareVi är inte vegetarianer men Morotsburgare, potatis och dillsås har, sedan barnen var små, varit en populär rätt i vår familj.

Ibland har vi sagt att vi skulle vilja hitta fler vegetariska rätter som blir vår popDSCN0963[1]ularitet. I dag provade vi Falafel (kikärtsbullar), Tabbouleh (fast det fick bli på fullkorns cous cous eftersom vi inte hade bulgur hemma), Kokta morötter, sallad och Yoghurtsås. Det blev riktigt gott. Väl värt att göra igen.

Nej, vegetarianer eller så där väldigt medvetna konsumenter kan jag inte säga att vi är men vi har börjat prata om Rättvisemärkt, Kravmärkt och Närodlat. Om att minska mängden rött kött, vitt mjöl, kolhydrater och inflammatorisk mat. Och att höja mängden antiinflammatoriska födoämnen.

Sonen påstår att vi inte får något lätt liv.

Någon som har bra tips?

DSCN0969[1]Vi avslutar med big pac vaniljglass, banan och smält blockchoklad.

🙂

P.S. Apropå mat, hörde jag ett upprop att kyrkor i landet bör nämna Sveriges bönder i sina böner. För ett antal år sedan – jag minns inte hur länge sedan – stod Sveriges bönder för 60% av det vi konsumerar, nu är det nere på 40%. Det har blivit för tufft att vara bonde i vårt land. Är det viktigt att vi producerar vår egen mat? Jag tror faktiskt att det är det.

 

Sista gången

Allt vi gör, når någon gång, sin sista gång. Ibland vet vi om att det är sista gången. Andra gånger vet vi inte om det, och noterar det knappt förrän långt efteråt då vi plötsligt kommer att tänka ”det gjorde jag förDSCN0959r, men inte nu längre”.

I dag har jag hängt upp nytvättade fotbollskläder på tork och tänkt att det med stor sannolikhet var sista gången som jag gjorde det.

Jag minns när jag en gång för många år sedan sa ”När det är slut med fotbollen ska jag fira med tårta.” Jag sa inte så för att jag tyckte illa om barnens fotbollsintresse, eller för att det var ett problem med tvätten. Orsaken var att jag blev frustrerad över att tränings- och matchtider var så svåra att planera och ofta ändrades, vilket påverkade och styrde hela familjens förutsättningar till andra planeringar och aktiviteter. Nu är den tiden förbi. Jag kan se att fotbollen också har gett mycket gott till våra barn. Jag har inte längre behov av att fira med tårta.

Livet rullar vidare.

 

Där två hav möts

DSCN9479Den här sommaren besökte vi Skagens udde. Det var en fascinerande upplevelse. En liten stund var jag den person som stod allra längst ut och kände hur undervattensströmmarna förflyttade sanden under mina fötter. Fortfarande kan jag fundera över hur det kan komma sig att två hav kan mötas. Mitt förstånd säger mig, att om jag står på enDSCN9495 udde, och det blåser från ena hållet, så ska det vara frånlandsvind på andra sidan udden. Det ska inte kunna bli så, att det kommer vågor från bägge håll, som möts och slår ihop. Men precis så var det på Skagens udde och förundrad funderar jag fortfarande hur det kunde bli så.

Jag tänker att så måste också en demokrati vara. Det vore konstigt om alla, hela tiden skulle följa samma ”vind”. I folkhavet strömmar tankar under ytan.  När någon ”går mot strömmDSCN9504en” och står upp för ett annat tänkesätt så blir det vågkrockar och vattenskum. Kanske skulle det kännas lugnare utan det, men den reaktion och reflektion det väcker behövs för att forma vår framtid.