Category Archives: 2017

Nya områden i sensommartid

Tänk att det alltid finns mer att lära och upptäcka.

Jag vill ibland kombinera LCHF med vegetariskt och hittade Halluomiburgare med ostbröd, grönsaker och guacamole-inspirerad sås.

Vad det gäller huset, är det just nu finliret att klä in fönster och sätta knutbrädor.

Till sist, plockade jag in en sensommarbukett.

 

 

Måndagkväll – skördetid

Korta är stunderna nu. Kort mellan arbetsdag och solnedgång. Kort tupplur.

Men mannen satte igång med att sätta fönsterbleck och foder (som jag målade det sista på innan jag gick till jobbet i morse.) och jag belamrade diskbänken med både saftkokning och förvällning av grönkål samt morötter för infrysning. Typiskt mig att sätta igång lite väl mycket samtidigt. Jag blir lite för trött. Det märkte jag när jag skulle stoppa in allt i frysen. Men nu ska jag sova gott efter dagens skördearbete.

En del plockar blåbär, andra….

Jag har lämnat den högt prioriterade syssel-sättningen; vår renovering, för att plocka rönnbär och frysa in tillsammans med några äpplen.

”Surt, sa räven, om rönnbären.” Det talessättet går visst ut på att förringa något som man ändå inte kan få. Det är svårt för räven att nå rönnbären. Jag fick också kämpa en del. Men jag fick ändå ihop några liter.

När jag växte upp provade min mamma att göra rönnbärsgele vid ett tillfälle. Men hela satsen gavs sedan bort till en annan familj. Jag tror de åt upp alla gelen.

Jag har en sysselsättning som snarast kan liknas med en hobby. Det är att mata vinterfåglar. Det är roligt att titta på dem och närmast en sport att få en variation av gäster och att kunna benämna dem.

Och nu har jag alltså läst, att man kan frysa in rönnbär och äpplen och sedan hänga ut dem till vintern. Den röda färgen ska locka fåglarna. Köpta äpplen vill fåglarna inte så gärna ha. De är troligtvis för besprutade. Så var det när vi hade kanariefåglar.

Fast jag hade ett litet problem, om när rönnbär egentligen är riktigt mogna. Tänker att jag kanske kan plocka en sats till om några veckor och se vad som behagar gästerna mest.

 

En regnig dag

Lagom till sommarens intensivaste regnande, har vi tak och väggar och kan torrskodda fortsätta vårt arbete med utbyggnad av vårt hus.

Mannen har köpte en bords och klyvsåg och med den går det fint att göra kilar till att väga in fönstren i våg och få dem på sin plats. Med hampadrev runt fönstren ska det bli tätt och bra.

 

Jag la min energi på att börja utgrävningen och ihopsamlandet av det 50 cm tjocka isoleringstäcket av Cellulosa (Smårivet tidningspapper) ur takstolsfacken i det gamla taket. Sedan kunde mannen påbörja inpassandet av takbjälkar. När bjälkar och nytt innertak är på plats, ska isoleringen ut igen och återanvändas i det nya taket.

 

Sluta gräv

Förra året grävde och göt vi plintar till vår kommande altan.

Men under tiden som det passerar mycket vatten under broarna, förändrades våra tankar, och nu behövde vi fler pelare för att dra ut altanen till att också bli en entre.

Då kom ett företag, som tycker vi ska sluta gräva, och i stället borra ner våra plintar.

 

Arbete; Förmån och baksida

Jag är tacksam att jag har ett arbete där jag har min fasta och regelbundna inkomst.

I vårt arbete har vi förmånen att ta hand om det värdefullaste i människors liv; Barnen.

Tillsammans i personalgrupp och med barnen har vi frihet och ansvar att strukturera och planera våra dagar.

Vi vistas mycket utomhus i naturen och njuter av det.

Det tar ca fem minuter för mig att förflytta mig mellan mitt hem och mitt arbete. (Och på den sträckan passerar jag livsmedelsbutiken.)

Går det ha det bättre?

Men det finns en nackdel! Förkylningar och infektioner. Bara en och en halv vecka efter uppstart efter sommarstängning, är barngruppen starkt reducerad p.g.a. halsont, snuva och feber och flera i personalgruppen drabbade. Det är baksidan. Förkylningar som vi bär hem till våra egna familjer. Önskade att vi hade rätt till betald karensdag, tillgång till trygga vikarier och en kommun som har en bra ekonomi att betala vikarier för, så vi mer skulle undvika att gå på jobbet och hosta och hacka och sprida baciller och virus vidare.

Glädjen att jobba tillsammans

Även om vi nu har bara kvällar och helger så går vår utbyggnad så sakta framåt. Vi får ofta kommenterar att det gått så fort för oss. Jag förklarar att väggresningen gick fort eftersom vi beställde s.k. lättbalkar som utgör stommen i våra väggar, men sedan är det många detaljer och precisionsjobb sim inte går så fort.

I helgen hade vi glädjen av att åter igen få hjälp av några av våra ungdomar. Vi hann med minst dubbelt, som vi skulle ha hunnit annars. Kanske mer, eftersom det var så stimulerande att få hjälp och att få arbeta tillsammans.

Även om jag själv inte har varit med om det, så har jag fascinerats av tanken av arbetsbyten som en del familjer praktiserat. Det har varit fyra familjer som bokat en dag var hos varandra. Värdfamiljen står för planering, material och mat. De övriga tre som kommer, har med sig lusten att ta i. Jag har hört att det brukar bli mycket gjort.

Det är roligt att jobba tillsammans.

Tomglo / Njutglo

När han sitter där i sin fåtölj frågar jag. Vad gör du? ”Jag tom-glor”!

Tomglo????? Vad är det egentligen för något? Ett försök till ursäkt för att inte något vettigare blir gjort? Det låter liksom ganska tomt och meningslöst, det där med att tomglo.

Men, hörde en inringare på Ring så spelare säga att ett nytt ord borde skrivas in i svenska lexikonet. Ordet ”Njutglo”.

Njutglo?

Vad säger det?

Vila. Rekreation. Reflektion. En mycket meningsfull sysselsättning.

På dagen 30 år sedan

Den här dagen, för 30 år sedan, gick jag och mannen in i de tjocka regnmolnen på Drommens fjälltopp och bytte ringar med varandra. Precis när vi bytt ringar, kändes det som om någon satt på stråkastarljus, vi tittade oss förvånat omkring och upptäckte att molnen plötsligt delade sig och vi satt i solens strålar. Vi hann också fika och se utsikten över Storsjön innan molntäcket slöt sig igen och det började duggregna tätt

Lite väl realistiskt

Jag tycker om att läsa böcker eller se filmer som hjälper mig att förstå hur det kan vara att vara i någon annan människas situation. Hur verkligheten är.

Jag fick tag i Lisa Genovas bok Fortfarande Alice, en bok som handlar om en professor som drabbas av Tidig Alzheimer.

– Men jag kan ju inte ligga så här i soffan och läsa en hel vardag, sa jag till mig själv och gick för att stryka en tvätt.

När jag plockade fram strykningen fick jag se mina knätrasiga jeans och kom på att jag skulle göra om dem till shorts, så jag plockar fram min tygsax.

När jag börjar klippa kommer jag på att jag ska fotografera det jag gör.

Jag letar åt min kamera. Den ligger bredvid mobiltelefonen som blinkar. Det måste ha kommit ett meddelande.

Jag går tillbaka till boken och hämtar glasögonen för att läsa och svara på meddelandet.

Ett akut behov av att gå på toaletten ger sig till känna och jag uppsöker hemligrummet och uträttar mina behov.

– Få se, vad var det nu jag höll på med?

– Jo, jag skulle sy om mina jeans till shorts.

Glasögonen är med. Jag går till mitt sybord för att leta min tygsax. Där blir jag stående en bra stund. Det finns ingen sax där. Jag drar ut lådan. Jag lyfter överdelen. Jag drar ut lådan igen. Min tygsax är borta! Har mannen tagit den till arbetet på huset???? Min tygsax som jag är så rädd om!

Till slut beslutar jag mig för att saxen oförklarligt är borta. Jag vänder på mig och ser…….saxen. På golvet. Bredvid byxorna. Jag har inget minne av att jag tog fram den förut.

Plötsligt känns boken som jag läser lite väl realistisk för att det ska kännas helt bekvämt.