Category Archives: Resa

Egentligen tycker jag mest om att vara hemma. Ändå är geografiskt resande en fantastisk förmån och stimulans. Här har jag plats att berätta och spara min personliga reseskildring.

Saras dagbok

Vi såg filmen Saras dagbok i går kväll. En välgjord film, med fantastiska skådespelarinsatser. En film väl värd att se. Vi tog hem den på Netflix.

Eller….. Min man såg filmen Saras dagbok i går kväll. Jag såg en hel del. Men inte allt. Jag gick och borstade tänderna ibland. Eller tittade bort.

Filmen utspelar sig flera hundra mil från där vi nu lever och bor, men den utspelar sig på platser som vi inte är obekanta med. En del av det som sas i filmen, men som inte textades, kunde vi ändå förstå. För vi har varit där.

Det jag inte orkade se, det tvingas en del människor att försöka leva sitt liv mitt i. Och det värsta är, att jag inte kan svära mig fri från att vara en del av ”boven i dramat”. Det är komplext, men tillgången till modern teknik, har en mörk baksida.

Hur mycket tittar vi bort?

Vart tog miljö-hälsan vägen????

Vi har haft en extremvinter…. Och vi har haft en extremsommar….

Alla som inte håller för öronen och blundar samtidigt, ser att klimatändring är på gång och tänker att det är vår överdrivna konsumtion och miljöförstöring som drastiskt driver på det hela.

Men var tar denna viktiga fråga vägen i valdebatten?

Om våra miljö-förutsättningar krakelerar, hur ska vi då kunna tänka att vi ska leva i välfärd och trygghet?

I somras blev jag begeistrad, när vi gjorde ett besök i ETCs solpark i Katrineholm. Vilken dröm att ha ett växthus med solelsplattor, en lyktstolpe som drivs av solceller, och solceller på alla möjliga tak.

Jag önskar att ALLA, politiker, tjänstemän, vanligt folk, kan få ETCs lilla skrift Hoppet. Läsa den. Reflektera kring den.

Den är lättläst och innehåller bra och konkreta förslag vad vi kan göra för miljön.

 

 

 

 

 

 

 

Gunghästen

Gunghästen var så stor att den inte var helt lätt att bära för lågstadieflickan som kom med den. En vacker gunghäst! Klädd i brun sammet och med mjuk vällande man. Jag häpnade. Jag frågade hennes föräldrar och de menade att hon fick bestämma själv.

Det var 80tal och kyrkan som jag jobbade i, hade Fredagssamlingar med gruppaktiviteter för barn i bygden. Inspirerad av församlingens missionär ledde jag en ”U-grupp”. I liten skala gjorde vi olika saker för att skapa engagemang för människor i fattiga länder.  Vi rev ”bandage”. Vi gjorde ”Matte-kort” till skolor. Vi samlade pantburkar och gjorde ”Dagsverk” för att samla och skänka pengar. Och så kom vi på iden att skänka leksaker.

Först visste jag inte hur jag skulle hantera gunghästen och de andra leksakerna, men genom svensk Pingstmission fick vi löfte om att de skulle få följa en container till Afrika.

Hela sitt liv gav lärarutbildade Majken Bergman, från Timrå, till mission i östra Kongo. Hennes brev och berättelser väckte engagemang hos unga människor som fick ta del av dem. En del av dessa ungdomar tog chansen att få göra en insats som volontärer. I was falling in love, med en av dem.

Det var en intensiv tid när han kom hem till Sverige. Jag arbetade i kyrkan. Vi sällskapade. Vi gifte oss. Vi satte bo. Tillsammans var vi värdpar på ett annat bröllop. Sedan skulle vi koppla av, och bara får vara nygifta i vårt eget hem utan att behöva tänka på så mycket annat. Söndag och måndag gick. På tisdagen kom brevet som fick igång tankarna på högvarv igen. Det innehöll en förfrågan från ett svenskstartat sjukhus i bergen i södra Kivuprovinsen i Kongo, om min unge man skulle kunna tänka sig att leda sjukhusets serviceteam medan det allt mer nationaliseras.

Så kom det sig en dag, att vinterfödda jag, vid ekvatorns närhet, bar in mina resvärskor, i ett hus som de närmaste åren skulle bli mitt hem. Den första arbetsordern vi fick, var att åka till provinshuvudstaden och hämta sjukhusmatrial från Sverige, som nyss anlänt i en conteiner.

Jag stog och tittade på när plomberingen bröts och dörrarna till den fullpackade conteinern öppnades. Mitt fram, högst upp, låg en säck jag kände igen. Det var några leksaker, från en grupp barn i Ångermanland. Bl.a. en gunghäst i brun mjuk sammet.

Så snart vi fick tillfälle, besökte vi ett barnhem i grannlandet Burundi. Barnen skrek och grät när de såg vår konstiga vita hud. Men nyfiken kom så småningom en liten kille fram och smekte gunghästen som vi hade med som gåva till barnhemmet och som stod på det nakna cementgolvet. Efter en stund fick han hjälp att sitta upp och försynt började han gunga.

När vi efter två år kom hem till Sverige, åkte vi till flickan i Viksjö, och visade VHSfilmen på en liten mörkhyad pojke vars leende växer i styrka.

Flera släkter

När man går i sin vardag, mellan jobb, hem och affär, och är i sitt trygga sammanhang, med sina styrkor och svagheter, så tänker man inte så mycket på det, men så fort man rör på sig lite, så blir sambanden (eller för den del; brist på samband) så stora och viktiga.

Det är så fantastiskt roligt att ut och åka och träffa familjemedlemmar som flyttat och avlägsna släktingar. Blodsbanden ger en speciell känsla.

”De danne, de i stårscha mi da!” (Det där är min flicka!) Jag kan än höra min mormors varma uttalande till sina stolsgrannar, när jag kom in i ålderdomshemmets samlingssal. Det var också starkt att flyga flera hundra mil, bli välkomnad att bo i ett hem som vi genom facebook kommit i kontakt med, och innanför ytterdörren se min morfars systers amerikakoffert. Att ha blodsband, är att vara rik, något att vara tacksam över, något att vårda ömt.

Barn och ungdomsvänner är också relationer, som jag tänker, är viktiga. Människor, som man en tid delat sitt liv med. Naturligtvis, går det inte hålla kontakt med alla. Men några. Livet kanske gör att vi går åt olika håll, men vi har i alla fall något gemensamt i starten.”Barn är viktiga, men jag saknar att få prata med dem som varit med om samma saker som jag.” sa min mamma en gång, när de jämnåriga började ”droppa av pinnen”.

 

Det finns en ännu en länk. Ett samband, vars styrka, jag ofta förundras över när jag är ute och reser på något sätt. Den länken är de gemensamma värderingarna. Den jag har, går ofta förbi hudfärg, språk och kulturer.

Att sitta tätt packad tillsammans, i ett fattigt sammanhang i Afrika, och fira en likadan gemenskaps och minnesmåltid som vi brukar göra hemma (Vi brukar kalla det nattvard). Det är starkt! Att som ung, tälta med folk från olika nationaliteter, och känna full tillit. Det är stakrt! Att landa i ett nytt land, sent på kvällen, och tidigt på morgonen, söka sig till en kyrka, bli hälsad på redan ute på parkeringen och hela vägen in, och att efter gudstjänsten bli medbjuden ut på lunch. Det är starkt! Och som nu, när vi varit på ”missionskonferens” och även delat intressen, behov och positiva berättelser omkring hjälp som når fram; skolgång, där det annars inte finns skolor, demokratiprocesser, microföretagande, då är det återigen så starkt och så många intryck. ”Få se, vad hette dom nu då, dom vi satt och skrattade med och pratade så intensivt med idag?????  Var kom dom ifrån??? Vad jobbade dom med egentligen??? Vad roligt vi hade!”

Oj, nu behöver vi vila hjärna lite!

Underbar tavla

DSCN3244Den här tavlan hängde inne på ett hotellrum i Best Western i Kanab, Juta. Jag blev mycket fascinerad utav denna tavla. Tycker den är underbar. Fast tänkte jag…..det är ju en fantasikombination. Så därDSCN3251 kan det ju inte se ut på riktigt med röd mark och vitt buskage. Men vi hann inte åka långt, förrän naturen faktiskt blev så. Red canyons tegelröda klippor och sandmark var en fantastisk upplevelse.

Vad reagerar vi på när vi kommer hem?

DSCN4091DSCN4094Tar ett sista kort på växterna vid hotell-entren innan vi flyger hem. Vi funderar över vad vi kommer att reagera på när vi kommer hem.

Jo…

1/ Det var en hel del folk på både Arlanda och Midlanda. Ändå var det så lungt. Så tyst. Så stilla. Så sköööönt……eller…… Är det depression?????

2/ Jag tror att både folk och hus har mer ytrymme, mer fri luft, mer svängrum. Föresten bilarna också. Det är helt enkelt mer utrymme. Och frisk luft!

3/ Vid väskutlämningen på Midlanda brast vi båda ut i ett spontant skratt. På väggen var en bild på en byggnad uppsatt och så stod texten ”ett riktigt kasino”.

4/ Våren har ändå kommit en bra bit på väg. En stare flög upp när jag svängde in på vår uppfart. Och i jämförelse med bilderna som jag tog den 16 mars så har allt snön sjunkit ihop en hel del.  Snart är det odlingssäsong. Inte som i det varma Kalifornien…… Men i alla fall!

DSCN4097DSCN4101(..och 5/ Det ser ut att ha levt tonåring inne i vårt hus.)

Hur spännande och intressant det än är att vara där ute i den stora världen, så är det ändå bra skönt att vara hemma i sitt eget lilla hörn av världen. Hej, arbetskamrater, hoppas jag är i full funktion i morgon på jobbet trots jetlaggen.

 

Slutkläm

Våra tre veckorna i Kalifornien lider mot sitt slut. Vi sitter på hotellet, äter chokladglass och sumeDSCN3967rar det vi DSCN3966har upplevt. Vi har sett en massa saker. Upplevt så mycket. Träffat så många fantastiska människor. Mött stor gästvänlighet och generositet.

Även sista dagen blev en fantastisk dag, att i första riktiga regnet DSCN3971under resan, få åka till kusinen i Redland och se hennes vacker belägna hem. Vilka 70åringar har en massa hästpriser, gör blomgrupper, är aktiv i flygklubb, är fortfarande aktiv karateutövare med svart bälte, har flyttat över kontinenter och bjuder sina avlägsna släktingar på en hemlagad ur-amerikansk middag?

DSCN3972DSCN4062Allt har fungerat så fantastiskt. (Peppar. peppar. ta i trä, för hemresan.) Vi var sjuka en gång var. Några timmar var. Men vi bad en bön för varandra. Och sedan var vi friska igen. Faktiskt förvånande, men ändå preDSCN4080cis så.

Thanks to all the people we have met and to all things we have done. Thank you God for this wonderful holiday.

 

 

 

Rundtur i Los angeles

Turen kom till en roadtripp i Los Angeles med omnejd. Vi tog det en lördag när DSCN3876det inte var ”så mycket trafik”. Vi tyckte att det i alla fall var mer bilar än på vår väg där hemma.

Vi åkte runt på stora och kända platser. Chinatown. Philippe-restaurangen som startades för länge sedan (1807?) och blivit känd i många filmer. Kultur och musikområdet. Nya konserthuset. Moderna museeumet. Finansområdet. In i det tjusiga Hollywood. (Fast skylten var svår att DSCN3901få på rätt avstånd att fånga.) Griffith Park. Beverly Hills. Platser som jag inte riktigt vet varför jag hört namnet på förut. Vi passerade en gata där kändisars namn står i stjärnor längs trottoaren.

Så passerade vi Dream Center som hjälper många människor som hamnat på livets ”avigsida”. Det har vi hört talas om och tycker det låter värdefullt. DSCN3899

Vi åkte söderut till Corona Del Mar och surfningens huvudstad. Sedan vi med möda hittat en toalett åkte vi och åt en traditionell amrikansk burgare.

På kvällen var vi på en underbar kyrkokonsert.DSCN3943

Under dessa veckor vi varit i Kalifornien har marken blivit mera brun i avsaknaden av regn. Det mest onödiga jag tog med var nog paraplyet. Men mitt i detta fascineras jag oerhört av alla blommande Bouganville. Undrar om min, där hemma, inte blommar så mycket, för att jag helt enkelt vårdar den för väl och är för generös med vatten?

Några lugna semesterdagar

DSCN3774Semester! 🙂 Vi har varvat ner några dagar. Varit som hemma. Gått i växthus. Upptäckt att kaktusblomgrupp kan vara riktigt vacker. Sett mängder med olika sorters orkideer. Varit i affärer. Kläder. Rör. Reservdelar. Byggnadsdelar. Ferguson.
Vi har varit med på buss-flyttbDSCN3736ar Bibellektion. Jag var med in i skolan och hämtade de elever som föräldrarna hade anmält som deltagare. Jag skulle velat ha med mig bilder på skolmiljön hem, men jag anser att som främling fotar man inte barn hur som helst, varken i Sverige eller någon annan stans. Kameran fick vila.
DSCN3857Jag har rensat ogräs. Mannen har fixat en fläkt och klippt häck. Jag har löst Suduku. Mannen har läst en hel bok. (Jag har läst två) Vi avslutar dagen med en god fruktblandning med cheezecake och chokladtårta.
Nog har vi semester!

DSCN3809DSCN3863

Genom Mojaveöknen – hem till Ontario

Zion (2)Vi åkte hem genom Mojaveöknen. Åter konstaterar vi hur höga begskedjor och enorma slätter varvas med varandra. hem till (5) När vi kom hem till Ontario hade vi svårt att hänga med 72- och 88-åringens tempo. Vi följde dem hem till (1)inte ut och äta med deras vänner utan vi tog en tupplur och gick sedan till en Kentucky Fried Chicken restaurang och köpte med oss mat hem som skulle har räckt till 4-5 personer. Vi satt i den milda vinden, under citronträdet och njöt av maten, lugnet och njöt av +27 hem till (3)C.
hem till (2)