Category Archives: Just nu – reflektion

En tanke som jag snubblar över och fångar upp, mitt, där jag går fram i min tid.

Regnbågens tecken

I Biblens första Mosebok kapitel 6-8 står berättelsen om den stora floden.

”Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt vad människorna gjorde på jorden var fördärvligt. Gud sa till Noa: ”Jag har bestämt att jag skall göra slut på alla människor, ty de har fyllt jorden med våld. Allting på jorden skall gå under. Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du skall gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur, och av allt som lever, av alla varelser, skall du föra in i arken ett par, hane och hona, av varje art, så att de kan överleva tillsammans med dig. Du skall lägga upp förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla de andra.” Noa gjorde i allt så som Gud hade befallt honom att göra.

Då kom floden över jorden. Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet. Allt som levde och andades dog. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.

När vattnet sjunkit undan och jorden var torr, sade Gud till Noa: ”Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. Alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden; de skall vara fruktsamma och föröka sig.”

Noa byggde ett altare åt Herren och Herren kände den blidkande lukten och sa till sig själv: ”Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.  Så länge jorden består skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra att skifta.”

Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. Alla markens djur och alla himlens fåglar skall känna skräck och fruktan för er. Över dem och över allt som krälar på jorden och över alla fiskar i havet ger jag er makt. Allt som lever och rör sig skall vara er föda; allt detta ger jag er så som jag gav er de gröna örterna. Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta. Och för ert eget blod skall jag kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och av varje människa skall jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa.

Gud sade till Noa och hans söner: ”Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut ur arken. Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.”

Gud sa: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.”

Regnbågen

 

Regndagspromenad

Kände behov av en promenad i den regniga dagen. Det blev en kamerapromenad. Här är resultatet;

DSCN2106 DSCN2108 DSCN2111 DSCN2118 DSCN2133 DSCN2140 DSCN2148 DSCN2152 DSCN2158 DSCN2163 DSCN2173 DSCN2183

Gjort eller ogjort?

DSCN1004Mars-solen var varm och skön i dag.  Tidigare på året, än någonsin förr, tog jag till att kratta.

Det var en tid när jag sa till min man ”Grannen krattar t.o.m. mellan snöfläckarna”. Då, var vår tid fullbokad av barn och tonår, mat, kläd- och städvård, skjutsningar och aktiviteter. Trots att jag uppskattar utomhusarbete, har det varit år, då krattningen blivit ytterst sparsam, eller inte alls. Gräset har vuxit sig grönt ändå. Förr eller senare.

Men nu är en annan tid. Jag kan gå där mellan snöfläckarna och kratta den barmark som sticker fram och önska att inte någon som ser mig känner stress och press och ”Vad ska folk tro om inte jag hinner med min gräsmatta?” För det var inte meningen. Jag ville bara vara där i solen, få rörelse, och ha något för handen.

Och faktiskt, jag fotade min krattning, men jag hade lika väl kunnat fota dammtussarna i badrummet. De borde ha tagits för länge sedan. Jag måste göra det nu, för till helgen kommer yngste sonen hem. Och vad ska han tro om det är ostädat där?

”Var noga med hur ni lyssnar”

Jag snubblade över, och reagerade på, förmaningen ”Var därför noga med hur ni lyssnar”. En förmaning som skär genom vår tid med sin höga volym, ständiga bakgrundsljud och oavbrutliga mediabrus.

Jag har i familjen drivit uppfattning att rörliga bilder inte hör hemma i kök och inte i sovrum. (Det berättar jag, där jag sitter med datorn i knä, i min säng. Min grundtanke är intakt.) Det är så lätt att samtalet distraheras och tanken flyger i väg när en bildskärm pockar på uppmärksamhet. Vad har ett litet barn, en familjemedlem ”som alltid finns där”, en åldrande förälder vars tanke börjar gå trögt, att sätta upp mot den ständiga strömmen av ljud och bilder som webbvärlden förmedlar? Ändå är vi alla så beroende av att få uppmärksamhet och bli lyssnade på. Inte minst den som söker sin identitet och försöker förstå vilket värde man har i sitt sammanhang.

Att vara noga med hur vi lyssnar!?

Det kan också betyda att vara noga med vad vi lyssnar på. En del kan vara kittlande att höra. Men kanske vi inte mår så bra av det. Kan vi då välja bort det? Kan vi göra aktiva val i det våra öron serveras? Vi är så van vid bakgrundsljud, att det blir en märklig känsla, när elströmmen försvinner, och vi märker, vilken mängd av ljud som omgett oss. Det kan kännas både tomt och befriande. När, var, hur, kan vi göra aktiva val av vad vi inte lyssnar på? Detta för att göra ett aktivt val, vad vi väljer att lyssna på, att höra och ta in.

Lycklig den människa som så blir lyssnad på. Och lycklig den som kan välja att, åtminstone ibland, lyssna så.

Jag tror faktiskt att det är så.

det var Jesus som förmanade ”Var därför noga med hur ni lyssnar.” och det citeras i Bibelns Lukas evangelium, kapitel 8 och vers 18. Han sa det i samband med berättelsen om mannen som gick ut för att så. ”När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på ax_smallberghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.”

Apropå torra fötter

Det är tidig lördagmorgon. Jag har tänt i vedspisen. Det knastrar trevligt. Jag är varm av en kopp te. Ute ligger dimman. Jag sitter i morgonrock och jag känner att jag är torr om hälarna och att det skulle vara skönt att smörja dom. (En svit av att jag älskar att känna marken under fötterna och gå barfota.) Jag öppnar datorn och läser http://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+7%3A36-50

Den där fariséen Simon, vem var han? Om han var farisée måste han ha kommit ganska högt på samhällsstegen. Han såg nog på sig själv som en ledare för folk som inte förstod eller kunde så mycket. Som präktig.

Jag kan undra varför han bjöd hem Jesus. I hans parti hade de ju redan börjat titta snett på Jesus. Jesus var för kontroversiell. Det var tidigt som fariséerna började prata om hur de skulle kunna formulera en anklagelse mot Jesus och ”få honom av stolen”. Bjöd fariséen Simon hem Jesus för att testa honom? Eller ville han ärligt lära känna honom och inte bara gå på snacket i kåren? Var det någon yttre hövlighetsgest som han måste uppfylla? Dom kanske var släkt på långt håll och så kom Jesus till hans stad och då måste Simon bjuda hem Jesus? Eller råkade Jesus ”komma med på köpet” i en grupp människor som han bjöd hem?

Inte verkade det som om fariséen Simon kände glädje och kärlek när han bjöd hem Jesus. Han som var farisé borde väl vara extra noga med seder och bruk och inte hoppa över både välkomstkyss och möjligheten för gästen att tvätta av sig vägdammet före måltiden.

Och den där kvinnan… Vad betyder det att hon titulerades Synderska? Vad gjorde hon för hemskt då? Om det nu var så hemskt att hon fick en sådan titel, hur kunde hon då få röra sig fritt i samhället? Och hur i all världen kunde hon komma in i den fine fariséen Simons hus utan att någon med våld motade bort henne?

(Det behöver inte vara så, men jag kan inte låta bli att undra, om det faktiskt var så att fariséen Simon utnyttjade hennes tjänster, och att alla visste om det men teg……..  Det kan ju också vara så att det hade hänt något, en gång i hennes ungdom, ett epitet som hon sedan fick dras med hela livet. Vi vet inte. Det enda vi vet är att hon, tituleras syndare och får bära en skuld.)

Och Jesus….. Hans handlingssätt och bemötande är både fascinerande och modigt. Han skär rakt igenom flera föreställningar rakt av. Ett samhälle som bara räknar med Män, har förpassat henne till golvet, speciellt som hon tydligen är den sämre sortens kvinna. I ett enda nu, reser Jesus henne upp och ställer henne som ett föredöme både för alla som är i huset och alla som sedan får höra historien, medan den värden Simon handlöst placeras i skolbänken.

OJ!

”En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” – ”Säg det, mästare”, sade han. ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” – ”Du har rätt”, sade Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.” Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.” De andra vid bordet sade då för sig själva: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.””

 

Sista gången

Allt vi gör, når någon gång, sin sista gång. Ibland vet vi om att det är sista gången. Andra gånger vet vi inte om det, och noterar det knappt förrän långt efteråt då vi plötsligt kommer att tänka ”det gjorde jag förDSCN0959r, men inte nu längre”.

I dag har jag hängt upp nytvättade fotbollskläder på tork och tänkt att det med stor sannolikhet var sista gången som jag gjorde det.

Jag minns när jag en gång för många år sedan sa ”När det är slut med fotbollen ska jag fira med tårta.” Jag sa inte så för att jag tyckte illa om barnens fotbollsintresse, eller för att det var ett problem med tvätten. Orsaken var att jag blev frustrerad över att tränings- och matchtider var så svåra att planera och ofta ändrades, vilket påverkade och styrde hela familjens förutsättningar till andra planeringar och aktiviteter. Nu är den tiden förbi. Jag kan se att fotbollen också har gett mycket gott till våra barn. Jag har inte längre behov av att fira med tårta.

Livet rullar vidare.

 

Där två hav möts

DSCN9479Den här sommaren besökte vi Skagens udde. Det var en fascinerande upplevelse. En liten stund var jag den person som stod allra längst ut och kände hur undervattensströmmarna förflyttade sanden under mina fötter. Fortfarande kan jag fundera över hur det kan komma sig att två hav kan mötas. Mitt förstånd säger mig, att om jag står på enDSCN9495 udde, och det blåser från ena hållet, så ska det vara frånlandsvind på andra sidan udden. Det ska inte kunna bli så, att det kommer vågor från bägge håll, som möts och slår ihop. Men precis så var det på Skagens udde och förundrad funderar jag fortfarande hur det kunde bli så.

Jag tänker att så måste också en demokrati vara. Det vore konstigt om alla, hela tiden skulle följa samma ”vind”. I folkhavet strömmar tankar under ytan.  När någon ”går mot strömmDSCN9504en” och står upp för ett annat tänkesätt så blir det vågkrockar och vattenskum. Kanske skulle det kännas lugnare utan det, men den reaktion och reflektion det väcker behövs för att forma vår framtid.

Är världen stor och Lasse liten?

När jag växte upp citerades fortfarande barnvisan om Lasse.

Världen är så stor, så stor, Lasse, Lasse liten! Större än du nånsin tror, Lasse, Lasse liten!

Helt klart har världen ”krympt” sedan dess. Kanske tiden också. Det är inte längre så avlägset, varken i tid och rum, det onda som har hänt, eller händer.DSCN9529

I denna sommar har jag stått i den primitiva sjukvårdsbunkern på Skagens norra spets och funderat hur det kan ha varit för den skadeskjutne soldaten i ockuperat land och för dansken som i skydd av mörker och dimma försökte hjälpa människor att fly över vattnen så fyllt av faror.

DSCN0007Jag har vandrat i förintelsemonumentet i centrala Berlin. Till att börja med ser det inte så stort ut, mer än möjligtvis på ytan, men när man vandrar in i det så förstår man att det är större, djupare,DSCN0003 högre, mörkare, än vad man först kunde ana.

Jag har sett det fysiska minnet av segregering och diskriminering och tänkt på hur Romer, Polacker, Mörkhyade, Handikappade och alla som inte benämndes Arier, blev utsatta för fruktansvärda kränkningar. Jag hinner knappt vända mig om förrän jag hör hur en judisk rabbin blir aDSCN0570ttackerad på öppen gata i Malmö. Tänker att vi behöver ett samhälle, en skola, en fostran som motverkar alla former av nedvärdering av andra människor.

Jag har suttit vid samma matbord som en tonårsflicka som i detta sommarlov har en klasskompis Ukraina och en annan i Irak. Bägge länderna på randen till krig.

Och du som läser det här, läser det en person skriver som i ekvatorns trakter har fått vård av samme läkare som med ena handen försöker lappa ihop människor, trasiga av våld, och med andra handen söker få världens opion att vakna och reagera mot Afrikas världskrig där många miljoner människor fått sätta livet till.

Nej, världen är inte så stor längre.

Och därför att världen inte är så stor, som vi trott, så är vårt handlande och våra val viktiga. De påverkar. Det är viktigt att vi röstar. Det är viktigt att vi handskas varsamt med vår miljö. Det är viktigt att i köp och ekonomiska placeringar fråga efter rättvisa och etiska principer. Det är viktigt att gör allt vad vi kan för att respektera andra människor och övervinna ovänskap. Det sätter spår. Det påverkar.

 

Denna sommar (2014)

Vilken sommar vi har haft. VDSCN0882isserligen var det en kall sommar från skolavslutningsdagen till min sista jobbardag. Men från  min första semesterdag och till nu har det varit en helt otrolig sommar. En barndomens ”evighets-sommar” med lek, sol och vatten.  Endast med korta uppehåll av något livgivande åskregn

Mycket har temperaturen legat på mellan + 26 till + 34 från norra Sverige och långt ner i Europa. Jag njuter av att få finnas mitt i naturen, att vara en del av elementen. Därför är jag glad, att jag bor nära olika sjöar och tjänar. Många dagar har vi kunnat unna oss simturer både en och två gånger. Vattentemperaturen har legat på mellan 24 och 28. Det är ren och skär Skönhet, när solstrålarna glittrar i vattenytan och lyser upp strand, klipphällar, skogskant och bergen runt sjön. Ljud som fågelsång, vindbrus och det stilla plaskandet av simtagen är som en vacker musikalisk komposition.

Önskar samma grad av liv, frihet och helande till folket som lider under krigssituation i Ukrania, Palestina/Israel och Irak. Till de som flyr för sina liv i Syrien. Till de DSCN0930kidnappade skolflickorna i Nigerias djungler. Till människor som lever under förtryck eller behandlas som varor. De som fysiskt påverkas av den stora skogsbranden i Västmanland. Och till den lilla nykläckta svalungen som fallit ur sitt bo.

Så ännu underbarare skönheten skulle vara om man visste att övervåld och lidande hade nått sitt slut.

 

Tyst dag / glädjedag

Det jag har upplevt i dag, det unnar jag flera att få uppleva.

Vad har det då varit för märklig upplevelse? En stor fest? Ett äventyr? En resa?

Egentligen ingenting av det. Jag hade bara lovat mig själv, att låta semesterns första dag få bli en ”tyst dag”. En dag fri från ”göra”. En media-ransonerad dag. En dag utan sällskap. En dag för reflektion och eftertanke. Och jag har tänkt på det som en ”glädje-dag”. Att sedan sommaren dessutom gav mig en av sina bästa dagar, blev naturligtvis ett plus.

Dagens stora upplevelse bestod bara i att jag packade min ryggsäck med vattenflaska, böcker; bl.a. min bibel, papper och penna, en givande CD, badkläder och kamera, och cyklade till en ensam strand, tyst på röster, och struntade i klockan.

DSCN9234DSCN9151DSCN9222Och jag tycker inte att jag har varit ensam. Jag har varit med mig själv och med min Gud, och jag har trivts med den samvaron. Det har varit en glad dag.

DSCN9148DSCN9218