Category Archives: Just nu – reflektion

En tanke som jag snubblar över och fångar upp, mitt, där jag går fram i min tid.

Vila resten av helgen

”Göra” står på kö även jobblediga dagar. Efter en sådan, fysiskt ansträngande lördag, slog sig mannen ner vid middagsbordet och utbrast med en suck. ”Nu ska jag vila, resten av helgen”.

I mitt jobb, i barngrupp, är jag aldrig ensam (mer än möjligtvis några minuter i personalrummet). Ljud, ord och samtal flödar ständigt. Oförutsedda händelser och behov av snabba beslut och lösningar står ofta på kö. Med den bakgrunden, är vila för mig, att stänga av ljud och intryck. Att få tyst.

Vi människor är sociala varelser och det är viktigt att inse att vi aldrig med pengar och prylar kan ersätta vårt djupa behov av att få vara i relation med andra. Är man människa, så är relationer viktiga. Och i vår tid har förmågan att socialisera hamnat högt på meritlistan.

 

När jag efter arbetsdagen/arbetsveckan säger ”nu känner jag mig umgängestrött”, är det inte vikten av att vara en del i ett sammanhang och vårda sina relationer som jag motsätter mig. Egentligen tvärt om. För att jag ska orka ge och ta emot, i relationen med min omgivning, så har jag stort behov av, att emellanåt, få bara vara med mig själv och/eller med min familj.

När mannen sa att han ville vila resten av helgen, såg jag, utifrån mitt perspektiv, på vad jobb och vila är, en helg helt utan umgänge. Och kände att det inte var så jag ville ha just denna helg.

 

Men vänta nu här…….

…….nu får vi stoppa bandet och fundera en stund…….

 

Min man jobbar inte med barn. Min man jobbar med rör, ledningar, apparater och maskiner. Dom är inte så där väldigt språksamma. Kan jag tro. Fysiskt tunga kan dom vara. Ansträngande för kroppen kan det bli att dra och skruva i trånga miljöer.

”Vad är vila för dig?” kom jag på att fråga och svaret löd ”Att sitta ned och prata med folk”.

”……och du, mamma, kan ge dig ut och jobba i trädgården, när du ska vila” kontrade den lyssnande tonåringen.

 

Jag har aldrig varit där, men jag har hört att mäns bastu, är en plats för samvaro och många givande samtal. Det är där man möts och pratar. Jag tänkte på det när jag sist var på badhuset och vi låg två kvinnor, på en varsin bänk, och njöt….av ordfrihet och tystnad.

 

Det är kanske dags att vi reviderar talesättet att kvinnor pratar så mycket. Det kom nog från en tid då män var ute i arbetsliv och kvinnor var hemma med ordfattigt hushållsarbete. Klart de behövde uttrycka sig när det fanns någon att prata med.

 

Vad vi människor behöver, är nog helt enkelt balans. Även balans mellan avskildhet och gemenskap. För den balansens skull behöver vi pricka in tider av vila.

 

 

Det ska bli så roligt

Vår tid som barnfamilj är definitivt slut.

Och vår tid som tonårsfamilj går på sista versen.

Först tänkte jag att det avdelade rummet på övervåningen skulle ska stå kvar, redo, för när barnen kommer hem igen. Jag vill ju så gärna att de ska känna att de har utrymme här hemma. Att de kan komma hem och få bre´ut sig. Jag har ju verkligen, genom åren, älskat att höra deras röster och fotsteg där uppe.

Men sedan insåg jag, att med all den tid vi får själva här hemma, är det bättre att vi plockar ned den provisoriska mellanvägg, som en gång i tiden möjliggjorde att vi kunde flytta ner för att ge övervåningen till barnen. Efter deras godkännande satte vi nu igång att röja undan för att flytta upp vårt sovrum igen och skapa ett större vardagsrum i stället.

Det är dags igen för det som jag har kallat för ”kinaschack” och som vi har haft för oss några gånger under barnens uppväxt. Det har varit när vi har flyttat omkring i huset och alla grejer har samlats på mitten innan de tråcklats vidare och fått sin nya bestämda plats.

DSCN7688

När jag en gång i tiden förberedde för att grabben skulle få ett eget kryp in, var jag stolt för min målning av väggen och snedtaket. Där jag står och plockar börjar jag fundera över hur många år sedan det kan vara. Plötsligt och oförberett, blir jag tacklad av sorg.

 

Det är en glädje när det går bra för ens barn, och de går vidare i sina liv. Att ständigt ha dem hemma, är inte normalt. Klart att dom ska ut och känna att deras egna vingar bär. Men samtidigt betyder det att vår egen roll förändras.

När någon har dött, har jag pratat om nyttan av att kavla upp ärmarna och sätta händerna i sorgen. Det kan vara att se den döde, att plocka blommor och lägga på kistan, att ta hand om kläder, att ordna om begravningen. Jag tror inte att man mår bra om man flyr från sin sorg. Jag tror man behöver se den i vitögat, för att sedan kunna säga ”ja” till det liv som fortsätter.

Där, i det tomma rummet, inser jag att även det här är en sorg. Kanske just detta att nu ordna det mest praktiskt för tid som mestadels kommer att vara på tu man hand, är precis det jag behöver för att bearbeta denna sorg.

Jag ser fram emot att få rummen i ordning. Flytta in vårt kontor. Flytta upp vårt sovrum. Göra ett stort vardagsrum. Ge parketten en riktigt uppfräschning. Skaffa ett extra matsalsbord. Köpa en ny bäddsoffa.

Det ska bli så roligt, när barnen kommer hem, att få visa hur vi har fått till det.

Hur blev det till?

Jag sitter och petar…..    lite här……    och lite där…..

DSCN7705

DSCN7709

DSCN7710Sedan tar jag ett steg tillbaka….. och undrar…..

”Hur blev det där till?”

 

 

Ibland är vi så låsta i det lilla begränsade som vi ser.

Men om vi får en chans ”att ta ett steg tillbaka” och se det större sammanhanget, kan vi bli alldeles överrumplade av skönheten att vi får finnas till och vara här.

Två helgtankar

DSCN7621Ett; Jag är så glad att jag nästan hela mitt liv har fått bott på landet. Jag älskar verkligen närheten till naturen. Uppskattar det så mycket mer än evenemang, affärer och stadsliv. Så är det för mig. Andra kan tycka annorlunda. Tur att vi inte är likadana allihopa.

DSCN7678Två; Storhelgerna är definitivt förbi. De äldre barnen och deras respektive har åkt till sina nuvarande bostadsorter för studier och jobb. Vardagen återgår till det vanliga och kvar här hemma är vi bara tre. Men dessa tre är väl också värd levande ljus och servettdukning. Jag är glad för de mina. Älskar dem.

Vinterdag och vinterpromenad

DSCN7535DSCN7539DSCN7552DSCN7564DSCN7586DSCN7588

Vad vore jag utan en natur att promenera i? Jag njuter av skönheten i naturen, av växter, mark, himmel, vatten. Av årstidsförändringar. Jag njuter av ljus och skuggbildningar och av alla färger. Ja, färger! Även en grå vinterdag, är det fullt med färger. Du skulle inte kunna måla dessa motiv med bara vitt och svart. Det behövs också blått, rött och gult, och alla skiftningar där emellan. Jag lovar!

(Sedan är det ju extra underbart, när man  får göra promenaden tillsammans  med någon av sina barn! Det är en klar glädje!)

Me´behov å´rabbe´

“Tin e som en sparkar, på blåhalka å utförsbacke; he lön int å rabbe.”                                           Ångermanländskt ordspråk

Även om det egentligen inte går “rabbe” så kan man ändå få stort behov av att göra det ibland. Att med kraft skorra med bägge hälarna i.

Det behovet drabbade mig i helgen. Jag har inte jobbat mig fysiskt trött. Jag har inte gjort jättestora insatser som gett fantastiska resultat. Önskade att jag hade haft en sådan anledning att luta mig mot.

Jag försöker bara sköta mitt jobb och mitt hem. ….och lite till. Kulturanalys. Fikaservering. Lokalstädning. Tvåårig ledarutvecklingskurs med hemuppgifter. Föreläsare i Alphakurs. Fritidsledare i barnsamling. Ledningsgrupp. Allt bara bra och viktiga saker.

Och så världsfrågorna………… En kurs i Fairtrade bara skrek till mig att jag måste få gå den och lära mig mera.

Allt är så roligt och spännande och intressant. ……och viktigt!

Men hjärnan närmade sig kokpunkten. Plötsligt brast det, och jag insåg, att här måste det skorras med kraft.

Efter powernap kunde jag njuta av umgänget i lördagskvällens matstafett. Det finns så många underbara människor och jag tycker så om umgänget i hemmiljö.

Men idag bestämde jag mig för att jag måste undvika nya intryck. Det är svårt. För det är inte det, att man inte vill vara med, eller inte vill umgås. Ibland måste man nog gå emot sin egen lust, att just få vara med och umgås……för att behålla lusten.

så……vad kan ett par timmar i naturen ge….

Det är nog inte så många som vet om, att efter en smal skogsstig, nära vår by, har en lek uppstått där olika personer, över tid, gjort och förändrar en liten sagovärld. För mitt nöjes skull brukar jag passera där ibland och beundra dom hemliga konstnärernas verk.

DSCN7013DSCN7018

Jag gick vidare och DSCN7089såg också ner mot kyrkan där många av mina vänner tillbringade sin söndagsförmiddag. Jag bad en bön om Guds välsignelse över dem och mötte på stigen en person som inte känner sig bekväm att gå in där, men som ändå gärna delade några ord om tro och Gud med mig

DSCN7035 DSCN7046 DSCN7100

……och se……NU har jag skrivit igen……….

 

…….och känt att det var riktigt roligt.

Sidensvans och änglaspel

ÄnglaspelHur många kommer ihåg änglaspelen?

Om ljusen var långa snurrade änglarna fortare och klingandet blev tätare.

Jag associerade till det i går. Vi har f.n. en mängd Sidensvansar som drar runt på vår by.

12oktober2013 (11) B12oktober2013 (15)

12oktober2013 (21)12oktober2013 (14)Tänk så även en höstdag kan fyllas av fågelsång.

 

(Tror att jag ska önska mig ett änglaspel i julklapp. Det är ju ändå nostalgi!)

Höstkvällspromenad

DSCN6256DSCN6271DSCN6306DSCN6314Det är märkligt vad omslutande en skog kan vara en höstkväll. När man kliver ut ur skogen, i skymningen, märker man genast två saker. 1/ Det var mycket mörkare i skogen. 2/ Det var mycket varmare i skogen.

Höstens färger och trolska ljus

På våren är det fascinerande att se hur blommorna spirar och slår ut, och hur träd och gräs först skiftar i ljusgrönt och sedan översållas av en grönhet, som med tid, djupnar allt mer. Jag inser att jag är minst lika fascinerad utav höstens färger och trolska ljus.

Lika väl som det är häftigt att höra isen sjunga en iskall vinterdag, höra ljudet av snön när den smälter och fågelsången i vårmorgonen, är det att stanna upp och lyssna till ljudet av löv som släpper sitt tag, dalar mot marken och landar i en bädd av löv.

DSCN6179DSCN6186DSCN6192DSCN6207DSCN6219DSCN6244B

50 + och läger

Församlingsläger 2013 (59)Församlingsläger 2013 (49)- Tänk att vara 50+ och att få vara på läger.  Att få leva som en storfamilj en helg.

En förmån!

Församlingsläger 2013 (78) BFörsamlingsläger 2013 (14)Församlingsläger kallar vi det. Ordet syftar mer på åldersöverskridande än på församlings-tillhörighet. Var och en, Församlingsläger 2013 (68)från 1 år till 70+, Församlingsläger 2013 (41) Bmedlem i församlingen eller inte, har känts som en tillgång och glädje för oss övriga.

Vacker natur och att Församlingsläger 2013 (18)solen stundtals sken, gjorde naturligtviFörsamlingsläger 2013 (32)Bs inte saken sämre.

Enligt en ”Vi-hjälps-åt-lista” turades vi om i köket. ”Hade vi varit Församlingsläger 2013 (72)Bhemma”, sa vi, ”så hade vår sammanlagFörsamlingsläger 2013 (2)da tid i köket varit mer”.

Naturligtvis hade vi också samlingar tillsammans. Skrattade, spelade och sjöng, delade tro med varandra, berättade om glädje och berättade om sorg för varandra.

Tack, alla ni kära. Nog var det skönt att också sluta leva storfamilj igen, åka hem, och ta en god tupplur.