Category Archives: Okategoriserade

Okunskapen skrämmer mig

Liksom andra föreningar i vår kommun fick vår kyrka en förfrågan om anordnande av jullovsaktiviteter för barn och unga. Bland kriterierna för dessa aktiviteter står formulerat i samma mening att de ”ska vara demokratiskt uppbyggda och helt fria från religiösa inslag”.

Vad jag förstår, skulle alltså kommunen vara tacksam, om vi som kyrka anordnade en jullovsaktivitet för barnen i vår bygd, men trots att vi är kyrka, får vi inte sjunga de sånger som barnen tycker så mycket om, inte berätta om hur Jesus engagerade sig i olika människor oberoende av kön, samhällsstatus eller folkgrupp. Vi får inte lära barnen ”den gyllene regeln” som att behandla andra som man själv vill bli behandlad och vi får inte lära dem att i tacksamhet be en bordsbön.

Jag skakar på huvudet åt den okunskap som sprider sig genom vårt land och som utan ifrågasättande sätter likhetstecken mellan odemokratiskt och religiöst. Samtidigt skrämmer det mig.

Det finns gott om bevis på människor som ur sin tro hämtat kraft till avgörande insatser för sin kamp för människors värdighet, rättigheter och frihet. Vi kan t.ex. bara nämna Martin Luther King, Moder Theresa,  Desmund Tutu,  Denis Mukwege. Djupt troende människor!

Och vilka rötter har vår egen svenska demokrati? ”Tre rörelser spelade en särskilt viktig roll för Sveriges demokratisering under 1800talet och tidigt 1900tal…” skriver bl.a. Wikipedia ”…Väckelserörelsen. Nykterhetsrörelsen. Arbetarrörelsen.” (I nämnd ordning!)

Som kyrka får vi inte heller kommunalt aktivitetsbidrag till vår ordinarie och gedigna verksamhet bland barn och unga. Sådant delas inte ut till ”skolidrottsverksamhet, trossamfund eller partipolitisk förening”. På ett sätt är det en befrielse att slippa jobba med ansökningarna om bidrag och vi har aldrig gjort oss beroende av den där slanten, men å andra sidan, betalar vi vår skatt och ställer dessutom upp helt ideellt för aktiviteterna.

I stället för att vara så rädd för tro, kristenhet och vad man kallar ”religion”, kanske det i stället skulle kunna vara av intresse att besöka och bilda sig förståelse om det är så anti-demokratiskt som man tydligen tror. Personligen ser jag mig själv som en demokratins försvarare, och i demokratins anda, skräms jag av denna okunskap.

(Ines med söndagsskolekompisar. Någonstans mellan 1963 och 1965)

 

En gång i tiden svarade vi i telefonen.

Min mobiltelefon signalerar högljutt. För en gångs skull. Annars har jag ofta på ljudlöst. Skulle någon råka ringa på den, så får jag avisering om det och ringer upp om jag finner det intressant. Nu när den påkallade min uppmärksamhet, tar jag upp den och läser numret på displayen. Men jag svarar inte. Numret verkar obekant och telefonen själv ger ingen ytterligare ledtråd om vem som sitter på andra sidan. I stället går jag till datorn, slår upp ”Hitta.se” och slår in numret. Som vanligt en försäljare. Tur att jag inte svarade.

Jag har med åren blivit mer obekväm att ringa till folk och prata utan att se dem. Då är det lättsammare att skicka ett meddelande. Sms. Messenger. Mail. Telegram…… Adressaten kan ta meddelandet och svara när vederbörande har tid. Vill det sig, kan det bli riktigt långa ”skriv-samtal”. Fram och tillbaka.

När jag vara barn svarade man i telefon. Och man satte sig ner (!) och pratade. Märkligt så det förändras! Sitt eget och kompisarnas fem- (sex-)siffriga telefonnummer, ligger kvar i minnet hela livet. Då var en telefonsignal en familjeangelägenhet. Hemma hade vi en telefon med nummerskiva. Telefonen stod i centrum av huset. Den som svarade, pratade en liten stund oavsett vem som ringde och vem ärendet var till, innan luren överlämnades till den som ärendet gällde. Övriga i huset ropade ”Vem var det???”

När mobiltelefonerna kom och varje familjemedlem hade sin egen, kände jag att värdet av att byta hälsningsfraser med andra personer än de som sökte just mig, gick förlorat. Det snävar ner kontakterna till enbart sådana som man delar intressen och ålder med.

Telefonerna vi hade hemma såg ut såhär. Lite senare moderniserades de och fick tryckbara sifferknappar istället.

När jag var barn hörde jag berättas att i vårt hem fanns det tidigt en by-telefon. Då kunde det bli att springa med meddelande till grannarna också.

Det känns lite märkligt med de där berättelserna om en enda telefon i byn och om att grannens hus var ett värdshus där resande tog in för natten vid tanke på att min barndomsby ligger efter en enslig grusväg som slingrar sig efter sjökanten. Men så fick vi se en karta från slutet av artonhundratalet. Den större asfalterade genomfartsleden på andra sidan Lillsjön, där snabb och tung trafik gått under vår livstid, den fanns inte. Var man genomresande, var det tydligen den slingrande vägen efter sjön, som var det bästa alternativet. Och då var det naturligtvis tacksamt med pausmöjligheter och kommunikationsmedel.

Och idag ligger det en bärbar och trådlös dator och telefonuppkoppling i var mans ficka, nästan oavsett var personen i fråga är. Självklart att det inte är av samma prioritet att svara.

Leda någonstans

Ibland samlar man på sig citat som man inte kommer ihåg var de kommer ifrån. Ett sådant citat som jag fångat upp och antecknat ner lyder ”Allt som man vill att det ska leda någonstans, kräver ett medvetet jobb”.

Tankeställare!

Det kan nog hända oss bekväma människor, att vi får för oss att något som vi vill eller längtar efter, bara ska ramla ner i vår väg, fixat och färdigt, gratis, och välfungerande.

Det sker mycket, mycket sällan!  –  Snarare är det tvärt om!

Vill jag ha diskbänken ren – då får jag lov att diska. Vill jag lära mig något nytt – då får jag lov att målmedvetet träna. Vill jag få bättre fysik – då får jag lov att röra på mig. Vill jag resa – då får jag lov att planera. Vill jag sticka en kofta – då får jag lov att lägga tid på det. Vill jag ha en bra relation med en vän – då får jag lov att umgås med vederbörande. Inte ens familjemedlemmar, finns egentligen där gratis – ibland kan det verka som vi tror det – utan de behöver vår omtanke och konkreta närvaro. T.o.m. om man vill vinna på lotteri, så måste man i regel vara ganska uthållig i inköp av lotter.

Den senaste veckan har jag lagt ett antal timmar på att bit för bit rensa, vända, sortera ut rotsystem och gödsla mitt trädgårdsland. Det har varit ett tungt och svettigt jobb. Och vad vinner jag på det? Nu för tiden har råd att köpa mina grönsaker.

Men det är ganska tillfredställande att få odla åtminstone en liten del av sin egen mat. Dessutom mår jag faktiskt bra av att tvinga mig att ta i och jobba med kroppen. Därför har jag målmedvetet arbetat mig vidare. För allt som man har ett mål för och en tanke med, det får man lov att arbeta för.

 

 

Vi tänkte gömma honom

Under nittiotalets tidigare hälft, hade vi en stilig man boende hemma hos oss. Jag minns inte om det var några veckor eller om det bara blev dagar. För en omhuldad svensk, var hans berättelse svår att förstå. Han hade sett det någon annan tyckte att han inte borde få se. När han ville göra sitt för att bringa rättvisa, blev han grymt fängslad. Han fick hjälp ut ur fängelset, på det enda möjliga sättet. I en kista. Som om han vore död. På olika vägar lyckades han ta sig till Sverige. Immigrationsverket tänkte skicka tillbaka honom. Med flyg till hemlandets huvudstad.

Nu var det så att vi hade en viss förankring till massakern, som skedde ett par år tidigare, och som han hade blivit vittne till. Vi bodde några år i DRCongo (Då hette det Zaire) och mötte ungdomarna som plötsligt kom hem från universitetet mitt i terminen. Det pratades inte så öppet (av rädsla att bli angivna av grannar?) men vi hann ändå uppsnappa tacksamheten över att fortfarande vara vid liv. Trots mörkret. Trots skjutandet.

Vår man hade varit lärare vid universitetet. Bland studenterna hade det börjat uttryckas misstro mot landets politik. Den här kvällen var läraren på väg till sitt universitet, då plötsligt hela området mörklades. Elektriciteten stängdes av! Gömd bakom buskar, blev han vittne till hur män, organiserat och systematiskt, gick in och sköt ner ungdomar.

Misstanken uppstår att makten, var de råa aktörerna. Hur skulle det bli att skicka vittnet tillbaka till just den maktens passkontroller?

Hans själs vånda var påtaglig. Vi funderade på var vi tryggast skulle kunna låta honom leva som gömd. Men han stod inte ut. Han flydde vidare. Vi har inte haft kontakt sedan dess.

I förskolan där jag jobbar, (”dagis” vill en del envisas att kalla det) tränar vi demokrati. Jag använder verkligen ordet ”demokrati” inför barnen. Det är ett vackert ord. Genom röstning får barnen välja bok till sagostunden. Det är populärt och alla har sin röst. Även jag, som vuxen, har en röst, varken större eller mindre, än barnens. Ibland pratar barnen ihop sig. Då kan det bli att fem barn röstar på boken om Kaninen. Om då det sjätte barnet lägger sin röst på en Alfonsbok, så vet vi alla att Kaninen vinner i demokratins anda, men jag brukar vara noga att berömma det barn, som har mod, att rösta efter egen vilja. Det känns viktigt att barnen ska förstå hela denna process, inklusive värdet av rösten från den som har ett alternativt förslag.

I en intervju med Sydsvenskan föreslår Jimmy Åkesson att det ska straffbeläggas att gömma personer som inte har tillstånd att befinna sig i Sverige, och att det ska vara en plikt att polisanmäla om man misstänker att grannen gör det.

Menar du Jimmy att barnet som har ett alternativt förslag, ska tystas och straffas? (I vad menar du att barnen ska skolas?) Menar du att det inte har någon betydelse för gruppen, att en person har mod att stå för ett annat sätt att tänka? Skulle vi ha fängslats, för att vi såg denne lärares själs vånda och ansåg att vårt land inte hade tillförlitlig kunskap om vilken fara han var utsatt för? Skulle våra grannar och närstående tvingas anmäla oss?

Vad gör misstänksamheten med grannsämja och demokrati?

 

Frysta äpplen

Förra året läste jag tipset att på hösten samla och frysa in rönnbär att sedan  använda i vinterns fågelmatning. Den här säsongen testade jag det. Men hos oss, omgiven av kvarhängande frukter bl.a. i nyponhäcken, har inte vinterfåglarna varit så intresserade av rönnbärspåsen.

När jag frös in rönnbären i höstas, frös jag också in några äpplen i tanken att de är absolut ekologiska, NU kom äpplena kom de till användning.

 

 

 

 

Koltrasten har kommit till ännu snödjupa Ångermanland.

Tomglo / Njutglo

När han sitter där i sin fåtölj frågar jag. Vad gör du? ”Jag tom-glor”!

Tomglo????? Vad är det egentligen för något? Ett försök till ursäkt för att inte något vettigare blir gjort? Det låter liksom ganska tomt och meningslöst, det där med att tomglo.

Men, hörde en inringare på Ring så spelare säga att ett nytt ord borde skrivas in i svenska lexikonet. Ordet ”Njutglo”.

Njutglo?

Vad säger det?

Vila. Rekreation. Reflektion. En mycket meningsfull sysselsättning.

Min hemsida

Nu har jag en hemsida också.

Ska lära mig hur jag snabblänkar till den.

Men den heter;

www.inesbylund.se

Julhälsning 2014

Julkort 2014 hemsidevariant