Revansch-sugna

Antar att det varken är första, sista eller enda gången i världshistorien som en grupp män använder en kvinna utan att tänka på hennes upplevelse av situationen.

Kvällen innan hade de här männen gått hem full av irritation över vilken uppståndelse Jesus väckte. Nu tänkte de ställa honom mot väggen och få revansch. Därför kom de släpande på kvinnan.

Jag antar att det var minst två personer involverade i det ”äktenskapsbrott” som männen tydligen tog henne på bar gärning att begå. Man kan ju undra var de gjorde av den andre felande parten. Men han var väl man förstås! Som skulle ”ha sina rättigheter”. Och nu tänkte de få Jesus svarslös i fällandet av bestraffningen av kvinnan.

Men där gick de på en nit!

Jag kan undra vad det var som Jesus skrev på marken. Det måste i alla fall ha varit avslöjande ord för när Jesus säger ”Den av er som är utan synd, kan kasta den första stenen”. Männen lommar iväg ut från skådeplatsen, som skamsna hundar med svansen mellan benen. De äldsta männen – kanske med mer självinsikt – först.

Kvar, på tu man hand, blir Jesus och kvinnan, och trots det samhällets kvinnosyn som han lever i så möter han henne med respekt och människovärde. – Har ingen dömt dig? – Nej, ingen! svarar kvinnan. – Och det gör inte jag heller.

Hela sammanhanget finns att läsa i Johannes evangelium i Bibeln kapitel 8 och jag skriver det angående påståendet att Bibeln är ”mycket kvinnofientligt” – en fortsättning på inlägg publicerade på denna blogg 20190124 samt 20190212


”Valfrihet är inte självklart”

Det var (och är) befriande med Hans Roslings staplar och diagram som visade (och visar) att jordens befolkning överlag får det allt bättre. Mycket mer än vad vi i västvärlden ofta förstår.

Men i världen finns ännu lidande som skär i hjärtat, och som absolut inte, på något sätt, borde få finnas. Man blir totalt stum och förtvivlad, när människor våldför sig på andra människor. Ofta med makt, pengar eller tro och åsikter som drivkraft. Ibland kommer denna smärta så nära att det tränger innanför huden.

Ett avtryck av ett fotspår, i lerig osäker mark.

Den smärta som krupit innan för huden på mig denna vecka var kidnappningen av en bekant från vår Afrikatid. På fredagen hade min man ett samtal med honom om en trasig tvättmaskin. Två dagar senare blev han bortförd. Nu gick det lyckligtvis väl och han kom ”välbehållen” tillbaka. ”Så här är det att bo i mitt land” var hans råa konstaterande.

Sedan satte jag mig och såg Svts dokumentär ”Flykten från….”

”Valfrihet är inte självklart. Har man det så tänker man inte på det. Men om man inte har det. Då är det värdefullt.” Så säger hon. Flickan. Enligt internationell lag, var det inte olagligt att hon befann sig på en båt på väg bort från sitt land och sin rika familj. Men tydligen finns ”andra lagar”, som för den här familjen står över internationell rätt. I filmen nämns det om ”den islamiska lagen att en kvinna, oavsett hur gammal hon är, står under sin makes eller fars förmyndarskap. Hon kan aldrig fatta egna beslut, eller göra egna val.”

Den lilla människans enda hopp kan vara att sprida information och hoppas på att det ”i den fria världen” finns människor som agerar. Makter kan tyvärr samarbeta mot den lilla människan för att värna affärsrelationer.

”Du gamla, du fria, – – – vänaste land upp på jord – – – ”

Visst kan vi bråka på vårt land också, men jag är SÅÅÅÅ TACKSAM för att jag av födseln är svensk medborgare. Det är dock viktigt att vi fortsätter tro på varje enskild människas värde, rätt till sin egen vilja, sin röst och sin frihet. För allas vår trygghets skull behöver varje ny generation, inta och leva vidare demokratins värderingar.


Vad skulle du göra om……?

När jag var ung, direkt efter min förskollärarutbildning, fick jag kyrklig anställning. I en frikyrka. Pingstförsamling. ”Evangelist” var min yrkestitel. Ärligt talat var jag inte bekväm med den titeln. En evangelist tänker jag mig mer extrovert, mer karismatisk, mer ”brinnande” för sin sak och för människor (-na ”bakom masken”). Min roll var nog mer ett mellanting mellan barn- ungdomsledare, omvårdnadspersonal och aktiv i gudstjänstservice. Typ.

Det rörde sig en hel del barn och unga i kyrkan och dess verksamhet. En av dem var en kille i yngre tonåren. En trumspelande Staffan. Glad och med kompisar omkring sig.

En gång var Staffan med mig, då vi kom in ett hem med andra ungdomar. Jag minns inte exakt vad det var, men jag minns att jag reagerade med avståndstagande för vad en av grabbarna just då sysslade med. Kanske var det musikstilen som jag inte tyckte var riktigt acceptabel.

Spontant drog Staffan fram en stol och uttryckte intresse och så var småsnacket i gång. Jag såg på dem, och jag tänkte ”Jag har något att lära mig!”.

Att verkligen SE en annan människa, är så vinnande, på alla sätt!

Nu, nästan 40 år senare har jag läst Staffans bok. Och jag tänker. ”Jag har något att lära mig.”

Läsning

Jag kommer hem en ganska tidig, regntung och oplanerad eftermiddag……….och tänker att det skulle sitta fint med en bra bok.

I min tanke är det mycket givande att med orden få kliva in i personporträtt och situationer som jag aldrig får uppleva annars. Eller inte vill uppleva. Att få insyn i deras situation ger mig vidgade perspektiv, större förståelse och förhoppningsvis starkare medkänsla. Allt från en trygg och skön hemmasoffa med en god kopp te i handen.

Periodvis har jag varit försiktig med att ha lockande väntande böcker hemma. Jag har så dålig självdisciplin. Det finns annat som väntar på att göras också. Kliver jag in i en bra skriven bokvärld med ett välformulerat språk, så är jag ”borta”. Då blir det allt för lockande att nerprioritera annat.

Att läsa, säger utforskasinnet.se, åstadkommer positiva förändringar i vår hjärna. ”Läsning hjälper oss att växa, sammankoppla med resten av mänskligheten och till och med att bli smartare.” ”Läsning är en annorlunda upplevelse än att se på en film. Läsning kräver högre nivåer av koncentration, abstraktion och fantasi. Vidare är det som läsning gör med hjärnan mycket mer intensivt och långvarigt.”

Jag tänker att det är en stor rikedom som vi fått när vi kan hantera ord och kommunikation, skrivning och läsning. Något att vara tacksam för!

När jag var ung hade utlyste tidningen Land en poesitävling som sedan resulterade i några häftade böcker. Den dikt som prydde omslaget, har aldrig lämnat mig.


Mycket kvinnofientligt?

”Hur ser du på att nya testamentet är mycket kvinnofientligt?” Så lyder en fråga som har ställts i ett (flera?) förhör som Migrationsverket använt för att avgöra om en konvertering till kristen tro varit äkta och skäl för uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverkets ämbetsman hade lika gärna kunnat fråga ”Varför vill du få asyl i ett land där kvinnor inte var fullvärdiga medborgare och hade rösträtt förrän för hundra år sedan?”. Fast den senare frågan skulle ända vara lättare att besvara för den är byggd på fakta. Den första frågan är egentligen ett påstående som bygger på okunskap. Hur besvarar man okunskap?????

Bibelns nya testamente, är en skildring från en viss tid, i ett visst samhälle, med en viss kultur. Det var ett patriarkalt samhälle och det var männen som räknades. Rent konkret! Författarna skrev ner händelserna utifrån sin uppfattningsvärld, formad i det samhälle hen tillhörde. ”De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.” (citat) Men huvudpersonerna som skildras i nya testamentet gick emot detta synsätt, SÅG och LYFTE, både kvinnors och barns rättigheter och status på ett revolutionärt sätt och det bör vara elementär kunskap för någon som har i uppgift att avgöra en annan persons tillit till dessa texter.

Jesus möter den samariska kvinnan. Illustration hämtad från Free Bible images.

Jesus var man. Och Jesus var jude.

Judarna och Samarierna var ”brödra-folk”, men deras relation var inte god. De såg snarare ner på varandra och ville inte umgås eller äta tillsammans. Judarna gick omvägar för att slippa gå genom samariernas landområde. Men inte Jesus. Med sina lärljungar i släptåg, gick han rakt genom Samarien. Trött som han blev, i den brännheta solen, satte han sig att vila vid en djup brunn och lärljungarna bestämde sig för att gå in i stan för att försöka få tag på någon mat.

En brunn blir naturligt en samlingsplats. På morgnarna och eftermiddagarna, när solen inte står så het, sjuder det av liv runt brunnen. Det pratas, skvallras, skrattas och sjungs. Men mitt på dagen är det lugnt. Antagligen var det därför, hon kom just då, kvinnan som hade ställt till det för sig – eller hamnat i den eländiga situationen – och därför inte inneslöts i de andras vänskapliga gemenskap.

Säkert blev kvinnan mycket orolig av att se en man, en judisk man, sitta vid brunnen och betrakta henne. Kanske ser han ändå inte så hotande ut, där han sitter ner, och rent fysiskt ser upp till henne som står och fyller vatten i sin kruka. Det måste ha varit mycket förvånande och gränsöverträdande när han plötsligt börjar prata med henne och ber henne om att HON ska GE HONOM vatten. Hon uttrycker också sin förvåning. ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna”. Jesus bryr sig inte om det inlägget. Han ser en person. En människa som han vill föra ett samtal med. När lärljungarna kommer upplever de samma förvåning. Men helt klart hade samtalet varit betydelsefullt för henne. Hon som förut varit så skygg, lämnade vattenkrukan, och fick folk från stan att komma ut till brunnen med sina ord ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?”

Jag tycker att detta är en av dessa berättelser, som är allt annat än ”mycket kvinnofientliga”. (Berättelsen finns i Johannes evangelium kapitel 4)

Plast plast plast

Liksom den processade sockret presenterades som något nyttigt när det kom, så har plasten varit ett behändigt material att använda till många olika saker. Men vi drunknar i resultatet av vår egen bekvämlighet.

Någonstans måste vi börja, för att ge hållbar framtid till vår värld, och klart att vi är sökande i hur vi ska gå till väga.

En del har tyckt det är fånigt, men jag är glad att jag aldrig slutat med att tvätta och återanvända kökets plastpåsar och/eller har använt porslinsfat till lock i kylen i stället för plastfolie.

Nu är det dags för nästa steg. Hur kan jag plastbanta i duschen? Jag slutade med hårda tvålar för att det blev mer hygieniskt med flytande. Så tänkte jag då! Men nu går nog min sista duschtvålsflaska till plastinsamlingen, och så börjar mitt sökande av bra hårda tvålar. För förpackningens och förvaringens skull! För framtidens och havens skull!

Goodbye Duschtvålsflaska i plast


Välkommen tillbaka hård-tvål

Det kanske låter som, och är, små saker, men många tillsammans, kan vi göra skillnad. Jag är så tacksam och glad och vill ge en stor eloge till alla er här, i vår bygd, som tar med era egna påsar/väskor när ni handlar i vår livsmedelsbutik. Affärsägaren, sa här om dagen, att det är lika bra att plocka bort plastkassarna, för det är ingen som tar dem längre.

Visst är det fantastiskt!

Seger för vår natur!


Jag skulle blivit utvisad från Sverige

Ett dokument har spridits på facebook där man haft möjlighet att gå in och svara på frågor som migrationsverket ställt till asylsökande för att avgöra om deras konvertering till kristen tro varit äkta. Det har blivit en del uppståndelse kring detta. Migrationsverket försvarar sig med att frågorna inte är från ett autentiskt förhörssystem. Den som gjort dokumentet på facebook säger sig aldrig ha påstått det, men att han har samlat ihop frågor från förhör med olika asylsökanden.

Hur som helst, är frågorna omöjliga att svara på. Inte ens när man har svenska som modersmål och varit bekännande kristen hela sitt liv, går det speciellt bra att svara på deras frågor. Även präster och teologi studerade har problem med dem. Jag fick 21% rätt och är då inte godkänt kristen. Att det är 50 år sedan jag döpte mig, att jag jobbat anställd i kyrkan i 8 år, att jag dessemellan lagt och lägger mycket av min fritid till min kristna tro, vad betyder det då? Hur ska jag med ord bevisa det för någon som inte vandrar med mig? Det är den asylsökande som har bevisbördan för sina asylskäl. Hur berättar man om en troskonvertering för människor som själva inte förstår vad det är, och det på ett språk som man bara behärskar begränsat?

Dessutom blir jag rent uppretad när jag läser en del av frågorna. ”Vilka är sakramenten?” kanske inte retar upp så mycket, men det är faktiskt aldrig ett ord som vi rört oss med i de kyrkor jag tillhört. Vi har talat om Bibelläsning, bön, nattvard, församlingsgemenskap – men vad betyder ordet sakrament?????

Frågan vad som skiljer missionskyrka, pingstkyrka och svenska kyrkan, kan vara vederhäftig för den som läser kyrkohistoria, men för den som kommer in i en fungerande gemenskap som med åren allt mer suddat ut skillnader, är den bakgrunden svår att förstå och att reda ut.

Men den fråga som retar mig allra mest och får mig att totalt gå upp i limningen, det är frågan ”Hur ser du på att nya testamentet är mycket kvinnofientligt?”. Att det finns ordformuleringar som är svår att förstå och som kyrkan har och har haft svårt att handskas med, det går inte att blunda för, men kvinnofientligheten (och t.o.m. ”mycket kvinnofientligt”) kommer i ett helt annat ljus när man förstår att nya testamentets män räknade med kvinnorna på ett revolutionerande sätt i det samhälle de verkade. De måste också balansera för att undvika onödig fara, både sig själva och de kvinnor som de hade med sig som ”MEDARBETARE” (= på samma plan. Jämnbördiga!).

Nä, jag skulle bli utvisad från Sverige. Och det är inte så säkert att jag då skulle bli så gammal. För tyvärr är det stor förföljelse av kristna i dag. I muslimvärlden, men även i andra länder.

Frostklädda dagar

Det är kallt ute. – 21 °C. Myggfritt!

Jag minns att 1987 var det kallare än så i flera veckor. Han med stort H, hade några veckor tidigare kommit hem efter två och ett halvt års arbete under ekvatorns sol. Det hindrade inte att vi tog ett antal långpromenader. Typ runt sjön. 7 km. Stort behov att prata. Kärlek värmer.

Några år tidigare höll dig sig runt -42°C i Jämtland, och det behövdes en reservdel till bilen som far och bror mekade med. När det gick upp till 37 gav jag och min syster oss iväg för att handla i Östersund. Men halvvägs, efter ett par mil, blev det stopp p.g.a. ispropp i bensintanken. Mobiltelefoner hade vi inte hört talas om på den tiden, men vi gick in i närmaste bondgård. Det ordnade sig då också!

En gång när vi var barnfamilj skulle vi köra hem från mormor och morfar i -25°C. Vår vana trogen, bad vi en bön om att komma välbehållna fram. Någon av barnen önskade också att vi skulle be att vi inte skulle behöva frysa. Vi frös inte! Men däremot hade kylarelementet frusit. För att undvika att motorn skulle bli överhettad körde vi sakta och lät motorvärmen gå med full effekt in i bilkupe´n. Det blev varmt i bilen! Mössor och vantar åkte av. Jackor. Tröjor. Till sist satt vi i T-shirts och blev mer och mer törstiga.

En man, hade av kölden tvingats in på en mack för att värma sig. Han hade stått länge och försökt få igång sin bil. Nu stod han huttrande där inne. Precis då kom vi in, fem personer i t-shirts, som fullkomligt skrek efter glass eller dricka. Den mannens min!!!!!!!!

Man ska ha respekt för köld. Inte vara vårdslös och klä sig för dåligt i förlitande på att bilar och mobiltelefoner fungerar alltid. Men faktum är, att jag tycker att det var kallare förr!


Lägga på ”hyllan för ogjort”

På sätt och vis tog jag ändå utmaningen att lägga ut svart-vita-bilder. ”Men på mitt vis” (som Lotta på bråkmakargatan sa). Jag la bilderna mer i min blogg än på facebook och jag ville inte, varje dag, utmana någon annan, (Även om en vän, på facebook, hakat på av fri vilja och visat mig bilder med fin stämning) och jag kommenterar väldigt gärna.

Fast utmaningens sjunde dag missade jag, trots att jag hade förberett bilder i min dator. (Jag vilade på den sjunde dagen! Jag la mig i förkylning och feber! Det blev inte gjort!)

Dessa två hade jag på reserv i datorn;

Jag är så glad för min guldpalm som jag fick på min förra födelsedag och som tydligen trivs i detta hörn. Jag sprayar den ofta med vatten.
Jag är inte så mycket för prydnadssaker som står och samlar damm, men de här fågelfönstret är jag så tacksam för.

”Hyllan för o-gjort” är ett sådant där Tomas-Sjödin-uttryck som jag har tyckt varit bra och har sparat. Ibland, tänker jag, skulle vi må bättre av att lägga en del av det vi hade tänkt göra, men som inte blir gjort, på den där hyllan och känna oss lugn för att det får ligga där. Orört. Då kanske vi får mer energi för det som vi faktiskt behöver och/eller vill göra.

Det värsta med en hylla som är till för att lägga ifrån sig på, det är att någon gång, förr eller senare, måste någon ta itu med det som har samlats där. Även om jag slänger i soporna eller sopsorterar, måste någon, någon gång, ta itu med det. Våra liv är inte spårlösa.

Så då är frågan vad som hamnat på ”hyllan-o-gjort”. En list som aldrig blev uppsatt mellan två renoveringar, behöver egentligen inte innebära så stora konsekvenser om den inte orsakar gräl eller ekonomisk förlust vid försäljning. Barn som inte får del av vuxen-tid, kan få bära på en stora, tunga ”sopor” i sin uppväxt och som vuxna. Men att en svart-vit-bild inte blev visad på rätt dag. Det är ingenting. Absolut ingenting.

Gunghästen

Jag är inte helt säker. Som yngsta barnet i familjen kan jag ha lagt mig till med något som ursprungligen varit mina syskons. Men de har inget minne av att den här hästen. Så jag får väl betrakta den som min.

Den är sliten. Det finns också delar att bygga om den till en bil.

Jag vet att för den som köper och samlar det antika, är det vulgärt att ens tänka på att renovera upp den. Men det är precis det som jag tänker på.

Jag är ju farmor, numera!!!!!! Jag kan behöva den fräsch, och inte bara som ”skådebröd”. Till viktiga tillfällen!